Les amours imaginaires

Lördag, lugn dag det blev. Sydliga vindar svepte upp – med ingenting. Jag körde ner trynet i upptrampad dynga och bökade upp – nånting.  Inte direkt pärlor kanske, men något som passar oss kol-enheter, my dear old bipedal buddies. Något en int kan trä upp på snören.. Ett särintresse för Särimners of this world,
kan man inbilla sig.

Apropå gårdagens Baader-Meinhof-spöken, idag kom det nyheter om ett annat inbilskt spöke från 70-talet; Lars-Inge Svartenbrandt. Han omkom i en lägenhetsbrand. Svartenbrandt brann inne. Så kanske det måste gå för eldsjälar. Han tillbringade 40 av sina 70 år i fängelse. En trogen kund där. Har man en gång vaknat är det lögn att somna om.

Tiden går igen. Bort från oss – mot händelsehorisonten. Härifrån – till evigheten. Evigheten eller kärleken, som kanske inte är så långt bort som vi inbillar oss. Kanske samlas alla händelser (och all tid) i en hög, på samma plats. Som skräpet samlas vid gallret vid dammens utlopp. Tiden är en illusorisk dimension. Det finns flöden, mörka och ljusa, det finns dammar som hejdar flödet, det finns galler som hejdar saker som flyter med flödet. Eller också lever vi i ett slags vattenlås för denna verklighet.
Något som fastnat i gallret/vattenlåset är denna gamla simpla målning:
 

"Stjärnsträck". 
Andra saker som kan misstas för bevis på att tiden…> går.

QDB4

Just sifting through the old mud.

Vacker titel på en film:

Och dagens animation..

Vid mina sinnens fulla bruk tecknar,

Lynx.