Not with undiluted pleasure...

Eh, ox-onsdan kom och gick trots allt. Jag uppskattar att denna dag är trög och långsam, som en trött gammal oxe..

Mina grandiosa (not so much-) planer för gårdagen grusades.. Jag skickade i alla fall ett par mail och jag arbetade på mitt urskuldsbrev till Havet.

Ryggen gjorde sig påmind, lite som en gammal vän som säger hallå, forget me not. Duly noted, useless skinbag, you.
Zen kom Tor hamrande in med sin dag, då. Nu är nu. Jag är jag, eller mitt eget spöke. Mitt eget spöke som skriver parallellt med mig. Ibland mellan mina egna rader.

Ibland är det som att dagarna passerar rakt igenom en. Rakt igenom ens själ. Som om man vore ett spöke, fast i evighetens frusna ögonblick.

Rakt igenom en, utan att lämna minsta spår. Som Moder Maria.
i.
I natt hade jag en remarkabelt lustig dröm, som måste dokumenteras för världen in i evigheten. Jag drömde att jag träffade Elaine Benes och hon blev liksom förtjust i en av mina klänningar. Drömklänningen liknade ingen av dom 4 klänningar jag äger, den var liksom tunn och blommig. Tror du jag kan ha den,frågade hon mig. Jag svarade lite undvikande att vi är väl ”ungefär” samma storlek. Vilket är en sanning med mild modifikation, det skiljer väl inte så mycket i längd, kanske 5 cm, men i vikt kanske uppemot nästan sisådär 20 kg (ibland). Men jag muttrade för mig själv att längden kanske är hyfsat lika men jag är ju feeeeet, jag.

Så det var ju en lustiger dröm.

Solen lyste på morron och lurade mig att klä mig för tunt på prollen. (Nej inte i klänning) Det blåste riktigt kalla nordliga vindar på morron. Så småningom arbetade jag upp lite värme i kroppen i alla fall. Eh, energiskt stavande. Kände av min hälsporre, men den var å andra sidan bra att ha när jag skulle sätta fart på mina apostlahästar. Hä-hä!
Jag reparerade delar av Rolling Stones. Det fina är att det blir aldrig likadant, tack vare envisa sabotörer. Lägen, position, kombination, allt skiftar lite grann, hela tiden. Stenarna lever. Och samlar ingen mossa.

Jag passerade förbi husvagnarna i grusgropen. Dom har inte blivit fler, men det har redan efter två veckor börja lukta bajs där. Sorgligt, sånt.
När jag nådde kullens topp provklättrade jag lite i masten, men det kom en joggare och då avbröt jag aktionen. Men det börjar närma sig sin fullbordan. Jag var egentligen inte redo idag för jag hade ju inte sjalen med mig. Det är en rosa syntetsjal som jag ska knyta fast högst uppe på masten, som tecken på att jag varit där..

Jag hade planer på att ta bilen till GDS-hallen och skifta till sommardäck och tvätta och fixa dörren, men så fort jag kom hem så visste jag att det inte skulle bli av idag heller. Men jag har fortfarande 2 veckor på mig till besiktningen. Schå det sköt jag skönt upp. En får inte sjåa sig.

Det fick räcka med ett besök ner i förrådet för att hämta upp ett par målningar för digitalisering. Sen är det bara 2 målningar kvar. Eller 1½.
Dagens konstverk är ett simpelt kollage bestående av ett lårben från en hare och en skärva av en krossad spegel, monterat på blue velvet.

"Benspegling"

Dagens citat kommer från drottning Elisabet av England i samband med 40-års firandet av hennes tron-tid:

“1992 is not a year on which I shall look back with undiluted pleasure,” the Queen said. “In the words of one of my more sympathetic correspondents, it has turned out to be an ‘Annus Horribilis.’ I suspect that I am not alone in thinking it so.”

Undiluted pleasure......indeed.