Allting, pappa, allting.

Oxdag nr 2. Ytterligare en trevligt regnig naturlig dag. 

Jag hade en hyfsad natt, bara 2 uppvak. Ingen svett-natt som i går, för jag stängde bägge elementen och hade bägge vent-fönstren öppna. Temperaturen under natten 19 grader då. En måst va om sig o kring sig ibland. Ibland har jag väl vallningar. Vad är jag? En jävla herde?

Jag traskade omkring i regnet på förmiddan. Utan flock. Vid gropen träffade jag Pyrenéern. Han ondgjorde sig.  Jag har försökt pejla in hans politiska position, men som med många idag finns där nog ingen medveten, genomtänkt filosofi, utan bara den sorgligt vanliga beiga populistiska blandningen av konservatism och liberalism. (Och en icke-uttalad anti-kommunism.)
Och som alltid kommer en tillbaka till samma punkt från vilken en startade. En kan röra om lite i verklighetens soppa, men det slutar alltid på samma sätt. Vissa saker flyter på ytan, andra saker sjunker tungt till botten.

Det slog mig att man kan se den här bloggen lite som Doktor Murkes samlade tystnad. Hopklippta bitar av ingenting. Och apropå Heinrich Böll så skulle jag gärna vilja veta varför en brevväxlingsbok mellan denne och en av hans kollegor, som jag glömt namnet på, bär den suggestiva titeln ”Die hoffnung ist wie ein wildes tier”.  Hoppet är som ett vilt djur.

Om man inte har nånting att hoppas på, betyder det att det vilda djuret har dött? Som Schrödingers katt? Så länge man inte kollar i lådan kan man inbilla sig att katten/hoppet lever. Därför kan det vara en dålig sak att annonsera efter sin bortsprungna katt. Man kan få reda på att den är död och hamna i ett hopplöst läge. Sångerna vrenskas igen.
Jag kom att tänka på en dialog-sekvens från en film om tecknaren James Thurber, eller om det var från en film gjord på hans bok ”The secret life of Walter Mitty”.
”Vad är du rädd för?”

”Allting, pappa, allting.”

”Välkommen till klubben.”
Dagens gamla dammiga konstverk är också från 70 talet. Min pappa hade sparat den i alla år, så nånting måste den ha betytt. Själv hade jag glömt den helt och hållet, men när jag fick se den visste jag genast här hade en viktig ledtråd om mitt medfödda öde legat gömd, och kanske anade mina föräldrar mer än vad det då fanns ord för att uttrycka.

 

 ***

Allting.