Perpendikulära framgångar

2016 09 14

Jag fick visst sjukskriva mig från bloggen ett tag. Det var dom där dagarna som jag jobbade med datorproblemen som tömde mig på kraft sen.  Trots det var intressanta problem och trots att jag löste det. Tänkte väl ett tag där att jag liksom fortfarande har användbara kunskaper och erfarenheter och kanske jag faktiskt skulle kunna jobba med sånt här. Men utmattningen blev en påminnelse om min själsliga skörhet och att det inte skulle funka att jobba med det. Då skulle jag dö.
Och när jag blir utmattad så kommer förtvivlan och nattsvart mörker och smyger sig på. Det tonar liksom in. Får se upp med det där. Inte leka med den elden.
  Sen har jag börjat få tillbaka halsproblemen, med slemhinne-irritation och sväljproblem. Tröttsamt bara det.

Men jag har lyckats fixa bildörrens lås, äntligen äntligen. Till slut blev så att jag åkte in till GDS-hallen och mekade. Trots att det var så vackert väder att jag kunnat göra det på parkeringen. Men inne i GDS-hallen slipper jag ju folk som tittar på mig, som underhållning. Så det var väl värt dom där 120 kr som timmen i hallen kostade.

..

I hörnet syns orsaken, de culprit, till problemet. En böjd metallstång av okänt ursprung, omöjlig att upptäcka innan låset togs loss. Klurit.

Och jag har gjort mina somriga promenader, trots tröttheten.
 

           Räcket som gjort för balansövningar.

  

       Stavhälsning
       Hej hej.
***
Det är inte bara jag som är rädd.
 

Även Ass-ange har visst anledning att vara rädd. Men kanske är han bara rädd för att han är instängd med en katt från helvetet. Eller för att han understundom, som en doktor Jekyll och mr Hyde, blir förvandlad till katt. Mr Katt, så att säga.

Dä få räcka så.

Jedemfalls

2016 09 07
   Eh, onsdag då. Jag har varit upptagen med datorproblem, både eget och närståendes, men det verkar lösa sig snart. Re-installation, typ.

   Det känns lite som om sommaren kom tillbaka idag. Och vi fick uppskov med hösten. Ibland können man glauben dass. Jedemfalls.

Blodröda blad, dramatiskt vackert
  

Utkiksplattformen börjar bli klar, tjohoo.
  

Jag börjar bli "färdig".

Disregards r us

2016 09 04 Söndagen blidde en återhämtningsdag efter en fredagspanik och en lördagskånk och en bit kotglidning. Lite av en systemchock kanske, en är väl enasom lite kleen. Och full av spleen o leda som en dikt av Baudelaire.

Ibland önskar jag att det kunde gå en dag. Och ibland att det inte.

  I reservatet hade skörden i alla fall gått. Och jag gick en genväg över den grova stubben och fann rara och onyttiga blomster som överlevt den brutala skördetröskemassakern. Som jag själv.
 

Gick vidare, men utan att bli förgången.

Jag mätte upp höjden på utkikstornet, cirka 1½ meter, men(ings)löst ”torn”, tycker undertecknad,
 

******
”En del har bara ensamhet som är sann”

Lars Winnerbäck, Blues of a salesman.

Up one day

2016 09 02
*
  Inlägg # 133, var ska skall detta sluta?
I alla fall, kompis, det här var en solig och ljummen dag. Inte mulet och kulet som i de dödas vilorum. Dagen var i själva verket - som gjord. 
Fick bekräftelse på att mina maffiga månadsbetalningar är gjorda, så då uppstår en viss liten lättnad. En annan lättnad uppstår ju idag när fastedagarna, med viss framgång, äro avklarade och fredagen här.
**
  Jag tog mig en extra lång prolle idag. Efter 2 fastedagar brukar ju prollen vara som mest tröttsam, och därför kort, men det är som om något håller mig tillbaka, för jag lyckas fortfarande inte ta i så mycket att jag blev uttröttad. Något måste vara fel i kroppen. Nån sensor eller givare skickar fel resultat till hjärnan, eller rätt resultat till fel instans. Aja, inte mycket att göra åt den saken heller. Aldrig törs en bli riktigt glad.
  Men det var fint i reservatet; Än är det sommar kvar säger mor, än får vi gå med strumpor och skor. Bland kor. Grönt o lummigt.
  

Uppe på kulle hade di osnabba, men välsnutna,  kommunalgubbarna kommit en liten bit till på vägen, nu är det väl tydligt att det ska bli en liten låg utsiktsplattform, med betoning på liten och låg. Dom kunde väl ha byggt åtminstone en våning till, när dom ändå håller på.
  

(Äh, säger skeptikern, den där blir snart vandaliserad och uppeldad ändå, så varför bry sig Britta, snyt dig Per.)
***
  Väl hemma väntade ett badrum som ser ut så här:
  

Men jag säger väl som John Prine:
”That’s the way that the world goes round
You’ll be up one day and the next you’re down.”
****
  På eftermiddan tog jag mig för att åka tvärs över till andra sidan stan för att shoppa lite, vilket höll på att ta en ände med förskräckelse. Men det gjorde det inte.
  You’ll be down one moment and the next you’re up. Typ.
*****
  Det hände mycket idag, för en gångs skull, för zen bakade jag enbärzkryddade frallor.
 

Det varken supergott eller superäckligt. Det var väldigt gott och saftigt i alla fall. Kanske kunde jag haft mer enbär i degen, men då kanske det hade blivit pluskvamperfekt.
Men det blev fin form, fin färg och fin konsistens. Lyckades nästan perfekt med balansen mellan degvätska och mjölblandning.

Love Lynx.

Det spelades bättre boll

2016 09 01  Moderna dagar: Moderna troll.
 ** Se-se-september, semper fi (den lede fi)
 Ny månad, gamla känslor. Uppskov beviljat. Men det är mest nerskov en får, dårå, både idag och igår.
  Det här är föståss fastedag två. Och magen känns bra. Dvs tarmsystemet. Den yttre magen, där fettet sitter, den gör sig påmind när byxbältet ska spännas...

  Ehm; Smala ben, hängmage, profilen e inte graciös. Men pumpen pumpar på. Trycket hålls väl uppe. Gallblåsan gör sig påmind ibland, men hugger inte..
  Natten var inte stilla. Natten var inte helig. Kanske sista dagars helighet? Hoppas på det, en kan. 

Åh; Jag känner mig tjock. I huvet i alla fall.
 Lunch i dag: Tomatsoppa, 120 kalorier.

 Lunch i morron: lårkaka eller en knogsmörgås, eller kanske slarvsylta.
   Jag vandrade lugnt i reservatet. Än är det sommar kvar, säger far. Än har vi det bästa kvar, av alla dar.
Hursomhaver, ingen direkt höstkänsla än i alla fall, tack och lov.
  Och uppe på kullen bygger di långsamma vidare. Nu ser det ut som en slags utkiksplattform, men blygsamt låg, kanske 1½ meter, men kanske bygger dom en våning till, Stolparna är ju höga.
 Jag klarade mig hela vägen, fram och tillbaka, utan att behöva yttra ett ord. Jag fick vinka till ett par bekanta figurer på håll, det är vackert så.


  

Den moderna fotbollen har det också svårt.
Ibland har den min sympati, men oftast tycker jag nog att:

https://www.youtube.com/watch?v=cMmswyy7cPs

Det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls tid.

Det spelades bättre boll, på gräsplanen hemmavid.

Det spelades bättre boll, innan dom unga tog vid.

Och det spelades bättre boll på gräsplanen hemmavid.

Bussen till Stadsparksvallen, avgick 20 i 6.

Jag hade med mig min pipa och ett paket kex.

Södra låg på nionde plats när det blåstes till spel.

Matchen började med att Kocken passade fel.

Det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls tid.

Det spelades bättre boll, på gräsplanen hemmavid.

Det spelades bättre boll, innan dom unga tog vid.

Och det spelades bättre boll på gräsplanen hemmavid.

Grimsås fick till ett skott, som målvakten tippade ut.

Och hörnan las, men Nordström fick tag på bollen till slut.

Södras anfall var bra, men mittfältet kom i kläm.

När matchen var över, hade Grimsås med sig 2 poäng hem.

Det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls tid.

Det spelades bättre boll, på gräsplanen hemmavid.

Det spelades bättre boll, innan dom unga tog vid.

Det spelades bättre boll på gräsplanen hemmavid.