Post-opp rapport

 Har fått komma hem.

Försiktigt optimistisk idag. Blod i byxan, boys, men inte så mycket som för en vecka sen. Immer etwas, leute, immer etwas.

Att blåsa ut ljuset. Del 3: The importance of beeing imported

 Tydligen överlevde jag operationen. Eller åtminstone "so far so good".. cirka 4 timmar post-op. Om jag nu bara kunde...

Och är det här Den Sista Prärievargens Ensamma Sång.

Och om jag nu överlevde (-er) ska jag, med vad jag nu vet, ändra tillbaka mitt testamente till det ursprungliga... enligt principen: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Jag skjuter upp det. Kanske överlever jag samtliga potentiella arvtagare och i så fall. Får jag lyssna på den sista coyotens ensamma ylande i natten. Och inmundiga ännu en skopa paraffinemulsion och festa loss på ett par oxicodon. Typ "ooh-jipp,  ooh-jipp-ooh."

Och vad gäller överskriften här, "the importance of beeing imported" så har jag glömt vad jag menade o tänkte skriva om. Kanske påverkad av oxy, kanske av dementia, kanske av medfödd idioti. Men jag är halvt om halvt övertygad om att det var nånting mycket intellektuellt o pretentiöst utav bara fan.  Men vem vet var haren har sin gång och vem hör den siste coyotens sång.

Att blåsa ut ljuset. Del 2. Adele Batseba.

Åh, nej; på onsdag ska jag opereras. En rutin-op sägs det, men folk dör ju på sjukhus. Av både det ena o det andra, både förutsebart o icke förutsebart. Mitt ljus har genom åren varit utsatt för flera släckningsförsök, av både höger o vänster o uppåt o neråt. Kanske är det nu dags för min dödsängel, Adele Batseba, att träda fram ur mörkret o med fuktade nypor släcka mitt….ljus.

Det vore väl på tiden, kompis, kanske du säger. Bäst-före-datumet är välan passerat för länge sen. Så hur svårt kan de va.
Ganz schwer, wenn Sie mich fragen.

Dödsångest, käre vän, dödsångest galore. Nåja; det är väl inte mer än rätt åt mig. Är det. 

Att blåsa ut ljuset. Del 1. Stig Grybe.

 

Lite som Tidölagarna; 

En är lite åt vänster, en är lite åt höger, en är lite uppåt och en är lite neråt.

Tacka vet vi svensk politiks Adele Batseba. (Magdalena Andersson)

Typ: Åh, är det här ljuset?!

Kors, så enkelt..