The time before and the time again The way time turns, it turns again. (Vem skrev det? Kan vara Ernest McCoy, you know; the Real One) No time like the presented one. Och små problem äro ofta som små barn; di växa och bliva stora. (Och skitjobbiga) Om man icke i tid kväva dem i sin linda. Tell me about it. Solche leute seuche mir. Samma gamla, samma gamla. Meme vieux, monsieur, tres meme.
..hela det här inlägget, ney; hela den är bloggen är en allegori, über alles. En slags alla kategoriers moder. Entonigt klingar den gamla klockan, noch einmal. Und immer etwas, gute leute, immer etwas. Vi är inte ett inverterat ingenting. Åtminstone inte jag. Bara delvis. Mellan benen. Es sagt sich selbst, den das. Observera hu-hu-hur dagarna ser ut i backspegeln. Förkrympta och förvrängda och försvinner snabbare än dom kommer. Eh, more of the former, less of the latter. Så kan man beskriva ett mänskligt liv. Åtminstone mitt. Åtminstone sen jag testade positivt för A.U.T.I.S.M. Det var en rättvis dom, och domen själv var straffet som passade brottet. För en gångs skull. Es war ein mal - ein krieg, ein anfang. Ingen som inte lever kan dö. Pieni Mukavuus, den evigheten. Det enda som händer är en inverterad födelse. Here it comes, boys and girls, the Great Regression. To a tee near you.
Efter 40 år i tjänst packade dumkraften ihop till sist, pissade olja och vägrade arbeta. Jag försökte ta isär för att kolla om packningarna gick att ersätta, men så stora verktyg har jag inte. Köpte en ny, som knappast kommer att funka i 40 år och inte jag heller.
Jag letade ledtrådar till ett mystiskt relä under baksätet. Resultat osäkert. Relät kanske behövs på en annan plats, men får sitta kvar tills vidare. Och jag med.
Tänkte byta bensinpump, men den passade inte och förresten var den gamla i bättre skick och knappast en skurk i mitt pålitlighetsdrama.
Vi fick uppleva en fantastisk kvälls-regnbåge den 30 juli. Den största jag sett. Nånsin. Fick inte ens plats på bild. Inte jag heller.
På morronpromenaden fick folk gå omvägar runt en trio änder som tyckte att detta var en bra plats att kvarta på. Mitt på en gång o cykelvägs-bro. Jag häpnade lite i huvudet och skakade misstroget på det. Vilka nerver!
Och i förrigåri hittade jag en döder mås på toppen av en ås. Den såg urblekt gammal ut och jag tänkte kompis, kompis, du är långt bort från havet nu, kompis, kompis. Precis som jag. Livet rinner mellan fingrarna. Det är svårt att leva. Ödets nio hundar, du vet. Varför växer hundarnas makt o
självförtroende när jag är svag? Fattar dom inte att vad som är bra för mig är
bra för dom?
I slutändan. Nä, dom e kortsynta, självupptagna skitar allesammans. Och drevet driver mig mot stupet.. Klen tröst att dom nog följer med mig över kanten. Typ; Pieni Mukavuus.
Nä, som-som, som-som, som sommaren kan det aldrig bli. Och inte jag heller. Vintern kan inte komma fort nog. Men det kan ...både jag och du.
The morning is dead And the day is, too There's nothing left here to meet me But the velvet moon All my loneliness I have felt today It's like a little more than enough To make a man throw himself away
And I continue To burn the midnight lamp Alone
Now the smiling portrait of you Is still hangin' on my frowning wall It really doesn't, really doesn't bother me too much at all It's just the ever falling dust That makes it so hard for me to see That forgotten earring layin' on the floor Facing coldly towards the door
I continue To burn the midnight lamp Lord, alone
Loneliness is such a drag
So here I sit to face That same old fire place Gettin' ready for the same old explosion Goin' through my mind And soon enough time will tell, About the circus in the wishing well And someone who will buy and sell for me Someone to toll my bell
And I continue To burn this old lamp Lord, alone Darlin' can't ya hear me callin' you? So lonely Gonna have to blow my mind Lonely
Jag vaknade en morgon, ur mina oroliga drömmar, och fann mig
liggande i sängen förvandlad till en jättelik skalbagge av någon obestämbar
sort.
Det var svårt att få igång datorn överhuvudtaget. Och
väldigt svårt att se vad som står på skärmen. Frambenen har två klor och
fungerar någorlunda att trycka på tangenterna med. Fast klorna glider ju om
kring och fastnar hela tiden mellan tangentopparna. Ibland får jag hjälpa till
med mandiblerna, men då blir det lite i blindo eftersom jag inte kan se
tangentbordet samtidigt som jag trycker. Ctrl-Alt-Del ska vi bara inte tala om.
Men nu är jag i
alla fall igång. Vilket skulle bevisas.
