Mammo Del 1 av 2.

    -Ja, å så kom det sig att jag kom iväg till min första mammografi. Ångestladdat. Vilket var onödigt. Jag var ensam gäst, o det var en ensam sköterska i rummet. Jag slapp frottera mig med annat avskum, än mig själv. Tänkte nästan att jag skulle strunta i skiten, som jag gjort alla gånger förut. Men det var ingen hemsk situation, utan typ in o ut på fem minuter. Som en snabb påsättning, utan njutning. Klämskivorna gjorde ju lite ont. Men som gammal självskadare, så är smärta ingen fiende för mig, utan en gammal vän, om än en obehaglig sådan. Sådana finns det ju några stycken av, copain. Namn skulle kunna nämnas här. Men det vore väl lite dumt av mig. Resultatet av mammon kommer inom 10 dagar. Jag ska inte försöka att hålla andan tills dess. Jag ska väl fortsätta med att räkna de lyckliga stunderna blott. (Det är ingen komplicerad matematik.) For a dunce like me self. Hat on, hat off. O bilen gick bra, gjorde den. Sans larmes. Mais peut etre avec quelque chose comme moi, meme...

Avföringsprov Del 1 av 2

 

    Nåväl, provet försiktigt (äckligt) inhämtat, paketerat o inskickat. Återstår bara en olidlig väntan på svaret från kliniken. Spännande, kumpel. Nästa vecka har jag en bokad tid för mammografi. Bäst att ta tjuren vid hornen, tänkte jag väl, å få dä gjort. Men jag är skeptisk. Det kan vara en bomb. Eller som jag själv; en blindgångare. Min bil har körförbud, så det är väl som det ska att jag själv får livs-förbud dårå.

LAC

Ynf!, (typ)

 

Snygg logga. Men vinet var sisådär.
Tjockt, kraftigt, mörkt som fan, men

lite träigt. Fast vem är jag att döma.
Skoja, om inte jag, vem?
Vid varje given tidpunkt är jag densamma.
Ensamt densamma. Jag väntar på upplysningens tidevarv, men det har nog både kommit o gått. Lite som jag själv. Så ett vin med mörker är nog passande här. Det känns mera som   skymning än gryning. Hör du min sång. Den är tjock, kraftig, mörk        som fan. Med ett extra inslag av träsmaksdesperation.

No hide no run: Av många, en?

  Hej o hå, så maj kom,nyss, o den kom hårt, som en våldsam älskare, en vild viking. Jag vet inte om jag tyckte om det. Jag har inte hämtat mig än. Inte riktigt en nära döden upplevelse, men inne på sjukdoms-spektrumet. Kanske. Hur mycket krävs det. Men hur man sig i världen vänder, så har man alltid sin rumpa i någons ansikte. No matter, that. Någon ringde på porttelefonen nyss, var det du, älskling. Ingen ringde dock på mobilen, o det var definitivt du. Jag prövade med att ringa till mig själv, bara för att kolla att linjen är öppen,... men du vet; det var till no avail. I'm still in me personal jail. Hey, pluribus unum, baby. Mångfald är bättre än enfald. Domus alba an foramen nigrum. Det ena föregår det andra. Oj, vilka nissar det finns, über alles. Rumpnissar, pressnissar, tryckfelsnissar, pixelnissar, nazinissar o bloggnissar; såna som jag själv,  som sitter här o håller mig. För skratt. Jag saknar min gamle riddare lite, han som kallade sig vädersläpparen. Jag försökte också lösa ett tekniskt problem, men det fattades en millimeter. Eller rättare sagt det var en millimeter för mycket. Kunde lika gärna vart en kilometer. Går det inte så går det inte. Som för mig. Korrigering: han kallade ju inte sig själv vädersläpparen, men han provade det o det satt som en smäck tyvärr. Är det inte ofta så, kompis. Att det är sjukdomsbilden som sätter sig, inte sjukdomen i sig. själv. Visserligen går sjukdomen omkring i stulna byxor, men det betyder inte att kartan är själva verkligheten, gör det. Fråga mig om det. Om du så vill. Jag svarar på frågor nu, eftersom jag är vänligt inställd med hjälp av vikingdrycken mjöd. Skoja. Jag är inte vänligt inställd. Bara...Ställd.
  Lite handlingsförlamad, inte på grund av fylla, utan på grund av
 förtvivlan.   Är det verkligen min "go to"-känsla. Defaulting, kaveri, defaulting. Öppna porten på fel sätt o defaulten hoppar in. (Mon pou-pou).. O förnuftet hoppar ut. Genom fönstret. En sång från andra våningen. typ. Hör nu: Jag var inne på ett kafe för några år sen, ett gammalt hederligt, o när jag tog rocken o gick sa en främling: "Den där rocken är inte din!". Hur kunde hen veta det det. Men hen hade mer rätt än hen trodde. Den klurige fan.
   Det kunde ha varit Lill-Bob Sepp, om inte hen varit död sen 1981. Men det var nån liknande. Som hade byxor som verkade bekanta. Jag kände på mig att det var mina stulna favoritbyxor. Men jag hyser ingen bitterhet. Över sådant. Jag fantiserade om att stjäla tillbaks dem, men det skulle vara en äcklig överkurs. (O material till en förundersökning)
   Jag låter ibland mina två telefoner ringa upp varandra o det verkar funka superbra. Jag behöver inte delta i samtalet.  jag har dokumenterat svårt att delta i andra personers tillrättalägganden->