onsdag 6 april 2016

Var ska jag få hägn?



2016 04 06 *v*
Äntligen onsdag igen. Nu bromsar tiden in lite grann. Nu rensas kroppen på lite skit. Nu känns det att livet (be-)arbetar i kroppen. Och lite grann i själen också. Under fastan lättar ens hela existens. Magen får vila lite. Fast egentligen är fasta att flörta lite med döden. Att retas lite. Kom och ta mig om du kan. Men:
”Inte vill jag leva hela mitt liv i främlingskap
För att sedan bara försvinna in i dödens grinande gap”
(Från ”Allra närmast” en post-progg-blues med Stockholm Norra, mitt husband)
Åh, regnet svepte obevekligt in från söder idag. Det var lockande att ligga kvar i sängen och strunta i prollen en grå-dag som denna. Men efter en kopp kaffe kom organismen igång. Och som en slags Captain Picard krävde kroppen rörelse. Make it so!  
Och fastän överjaget tänkte "kort runda!", så-så-så vann underjaget och det blev nästan en 2 timmars runda i simpel postorder-regnrock och allt.




 
Lite längre bort sitter en efterlysning på en saknad katt som heter Sirius.
 


Men regnet är välkommet, inte bara för att det passar min sinnesstämning och enhance-ar livsupplevelsen, n ä r v a r o n . Regnet sköljer bort damm, från gator och hus. Sen kan det va lönt att tvätta bilen.. Hen ser för bedrövlig ut nu . Precis som ägarinnan. Bilen behöver lite TLC. Precis som ägarinnan.
Ryggen var ännu lite bättre idag. Hade lite gallhugg igårkväll. Och kliande underarmar. Det går åt massor av hydrokortison. Men ingen stroke idag heller.
Här dagens jobbiga konst:
Beskärning, från 1972. Plakatfärg på kartong.

Apropå att försvinna in i dödens grinande gap. Eller som här: flyga bort i ljusblå befrielse. Det besvärliga och obekväma, alternativt lockande, är att om man en gång väl accepterat tanken som en faktiskt möjlighet, så har man klivit över en gräns som det aldrig går att kliva tillbaka över. Hur ”lycklig” man än blir. Så se upp; släpp aldrig den tanke-jäveln över bron. Låt hellre bron brinna.
 
Dagens låt, en sång som jag aldrig får ut ur mitt huvud,

My name is Jon Johnson,
I come from Wisconsin.
I work in the lumberyard there.
When I walk down the street,
All the people I meet
Say, "Hey, What's your name?"
And I tell 'em!


Dagens Fantombild: (Formad ur Det Mörka Flödet)











Dagens varning:










Och så sydde jag ihop säcken, än en gång. Love, Lynx.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar