2016 04 06 *v*
Äntligen onsdag igen. Nu bromsar tiden in lite grann. Nu
rensas kroppen på lite skit. Nu känns det att livet (be-)arbetar i kroppen. Och
lite grann i själen också. Under fastan lättar ens hela existens. Magen får
vila lite. Fast egentligen är fasta att flörta lite med döden. Att retas lite.
Kom och ta mig om du kan. Men:
”Inte vill jag leva hela mitt liv i främlingskap
För att sedan bara försvinna in i dödens grinande gap”
(Från ”Allra närmast” en post-progg-blues med Stockholm
Norra, mitt husband)
Åh, regnet svepte obevekligt in från söder idag. Det var
lockande att ligga kvar i sängen och strunta i prollen en grå-dag som denna.
Men efter en kopp kaffe kom organismen igång. Och som en slags Captain Picard krävde
kroppen rörelse. Make it so!
Och fastän överjaget tänkte "kort runda!", så-så-så vann
underjaget och det blev nästan en 2 timmars runda i simpel postorder-regnrock och
allt.
Lite längre bort sitter en efterlysning på en saknad katt som heter Sirius.
Men regnet är välkommet, inte bara för att det passar min
sinnesstämning och enhance-ar livsupplevelsen, n ä r v a r o n . Regnet sköljer
bort damm, från gator och hus. Sen kan det va lönt att tvätta bilen.. Hen ser
för bedrövlig ut nu . Precis som ägarinnan. Bilen behöver lite TLC. Precis som
ägarinnan.
Ryggen var ännu lite bättre idag. Hade lite gallhugg
igårkväll. Och kliande underarmar. Det går åt massor av hydrokortison. Men ingen
stroke idag heller.
Här dagens jobbiga konst:
Beskärning, från 1972. Plakatfärg på kartong.
Apropå att försvinna in i dödens grinande gap. Eller som
här: flyga bort i ljusblå befrielse. Det besvärliga och obekväma, alternativt lockande,
är att om man en gång väl accepterat tanken som en faktiskt möjlighet, så har
man klivit över en gräns som det aldrig går att kliva tillbaka över. Hur ”lycklig”
man än blir. Så se upp; släpp aldrig den tanke-jäveln över bron. Låt hellre bron brinna.
Dagens låt, en sång som jag aldrig får ut ur mitt huvud,
Dagens låt, en sång som jag aldrig får ut ur mitt huvud,
My name is
Jon Johnson,
I come from
Wisconsin.
I work in
the lumberyard there.
When I walk
down the street,
All the
people I meet
Say,
"Hey, What's your name?"
And I tell 'em!
Dagens Fantombild: (Formad ur Det Mörka Flödet)
Dagens varning:
Och så sydde jag ihop säcken, än en gång. Love, Lynx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar