onsdag 23 oktober 2019

Intim uppdatering (tvåare än tre)
















   Eh; 25B; Det här går inte uppåt precis. Nytt rekord.
  Den här sjunkande temperaturen sänker mig. Som ett skepp som långsamt går under. Ja, kompis, det här oroar mig mer än jag låtsas om. Det borde vara prio ett på min åtgärdslista; stoppa detta. Det enda jag har kommit mig för att göra är att byta batteri i termometern. Det gjorde ingen skillnad. Det är det inte mycket som gör, i och för sig. I dagens samhälle, där en bara är en liten lort, oavsett hur mycket en vågar. 

  Men varför har jag ingen att tala med om detta? Vill jag dö nu eller om några år? Var är doktor House's expert-team när vi behöver ett sådant?
  Är det jag som är Schrödingers katt? 
  Inlåst i låda.
  Är jag både död och levande på en och samma gång? Måste lådan öppnas för att det ska kunna fastställas? 
Är det helt enkelt så att jag påverkar min egen temperatur genom att... försöka mäta den?
  Eh, eh, e de en s.k. sympatikoppling som ställer till det så till den milda grad? Eller är jag blott en retrograd? På väg till ingen stad.
  Aja, det kunde vara värre; jag kunde ha ont, under tiden, på andra ställen än i själen.

  Aja; The Pole Warrior soldiers on, for now.

...
**///~

lördag 19 oktober 2019

Provisoriskt inlägg: Skiss 1D:










Inbillningen bände upp dörren och sprang ut i verkligheten.

That sucker!
My, my.
Privet-privet!





Nobody knows what waits ahead
Beyond the earth and sky
Lie-d Lie-d Lie
I'm not afraid to die
And there the work of my own hand
Be broken by and by
Lie-d Lie-d Lie
I'm not afraid to die
Sometimes it finds me fast asleep
And wakes me where I lie
Lie-d Lie-d Lie
I'm not afraid to die
Forget my sins upon the wind
My hobo soul will rise
Lie-d Lie-d Lie
I'm not afraid to die
Lie-d Lie-d Lie
I'm not afraid to die

Gilian Welch: Hell among the yearlings: 1998


Ja, och.
Till mitt försvar vill jag säga........


onsdag 9 oktober 2019

Exhaustings II:De collaps-pics 3

Ja, och det här hände. Plötsligt. 3 dagar efter en godkänd besiktning. Katalysatorn ramlade i backen.



Fö-fö-för att komma hem utan att avgasröret släpade i marken, vilket ger ett fruktansvärt oljud, särskilt ihop med brölet från odämpade avgaser, så krööp jag in under bilen, iförd bästa ut-å-handla-outfiten,
och fäste upp röret med gamla packremmar..
 Jag kom ända hem utan att remmarna brann upp av di heta avegaserna. Anxiety Ave Maria, typ.


Eh, efter några dagar i kollaps, jag tål inte mycket numera, med hypotyreosen o en kroppstemperatur på runt 35 grader och alltihopa inklusive det andra, så monterade jag ihop de två delarna med en kraftig muff som jag råkade ha på lager. Kanske inte vackert, men det blev tätt. I still got it. Men nog är jag väl alldeles för gammal för att ligga och krypa på asfalten och jämka ihop rostiga avgasrör. Eller så uppenbarligen inte. Vilket skulle bevisas av sig/mig själv via ett halvcirkelresonemang. Jag har ju ingen att skryta för, IRL, så jag skryter oförblommerat här på den här obskyra bloggen i stället. Typ:
Har ni sett vad jag har gjort? 


Det var inte länge sedan Halises katter sov i tvilling-fåtöljer i mitt studentrum. Dom är döda nu. Allihop.
Här satt jag och stressades och pressades i alldeles för många år. Mats måste ju vara kvar i skolan.
Jag var redan död inuti. Vem är jag nu?
The one that got away with ill gotten gains.
Uh, an unloveable character. 
My evil twin's shedded skin.
The Butchered Bitch.
{___]
Work in progress...

Hengähdystauko!
Eh, répit...
Finska nyheter; snart föds det fler hundvalpar i Finland än människobarn. Just nu är det ungefär lika.
Typ 50 - 60 tusen valpar/barn...per år. 
 Märkligt, eller hur?
  Konstigt och absurt.



Och kolla på naglarna; halvmånarna knappt synliga. Det är ett (brist)sjukdomssymptom.