Inte riktigt 100

Överlefvde nattens fasor. Vilade zen lite lugnt i morgonens mildhet. Sen väntade dagens fasor otåligt - på sin tur. Jag tog i alla fall min tur, den lilla som blivit mig tilldelad, plus min motionstur, dårå. Passerade en damm som inte luktade så gott, men algerna bildade vackert mönster. Uråldrig Livssoppa, typ:

Passerade sen mitt Rollingstones-projekt, där Sabotören hade härjat och jag blev kanske inte full i skratt, men nog log jag väl lite invärtes, när jag på mitt milda och tålmodiga zen-sätt återställde stenraden. I solskenet kastar stenhögarna vackra skuggor. ”Kan hände det retar en del, men i så fall är det deras eget fel. Ja, låt dom bara gå på, det ordnar sig nog ändå”.

Sjöng Edvard Persson.

På eftermiddan ägnade jag 3 timmar åt att tillverka en ram till en av mina målningar. Jag använde billig vinkellist (27x27 mm) från Byggmax, kostade bara typ 20 kr/metern, visserligen krävs en hel del arbete, men tid har man ju gott om, om än inte ork. Så det blir inte perfekt, men inget jag gör blir nånsin perfekt, det är sån jag är. Jag slutar alltid i god tid innan det riskerar att bli perfekt. Det är som (volvo-folk) brukade skämta om Saab 99 på 70-talet. Typ; ”Saab – inte riktigt 100”. Lynx - inte riktigt 100.
Sen ägnade jag 2 timmar åt att fila på en gif-animation, Almond Joy. Jag gillar den sortens subtila språk-humor.

Jorå såatt: Dagens konstdigitalisering,

Feuervogel, sent 70-tal, servalack på spånplatta. Eh, colour-happy? Anyone?

Och huxflux (kondensator) lider min dag mot mitt/sitt urladdade slut. Imorron börjar fastedagarna, det ser jag, som nästan alltid, fram emot. Till.
Eh, Love Lynx.

PS. Finns jag? Och om jag gör det, så är jag i alla fall…. Sällsynt.

Och kanske blir jag mer och mer utspädd. Föda för alger. Allmän livssoppa.