Sånger från en undergångsutopi. Del 2 av 3. Ahimsa.

 Eh, Om du inte kräver nåt av andra kan ingen kräva

nåt av dig. Eller va. Har jag verkligen levat så.

I så fall; aj aj jippie. Nu verkar det som om jag

tappat en annan tve-eggad försvarsmetod; 

tröstätandet.  Den kanske försvann tillsammans 

med inbillnings-förmågan. 

Jag tror att de kanske hänger ihop på

något sorgligt sätt. Kraven, trösten, inbillningen.

Något slags faux-pas,... eller rättare sagt; pas-faux.

Eller pas-faux-pas. (I vals-takt, dårå)  

If it's not helping, it's hurting.

I mina desperata försök att träna mig i form så

kanske jag har slitit ut mina knäleder i förtid. Precis

som ett bildäck har ett visst antal mil i sig.  Sen blir

det punka o man kör i diket. Det går ju bra det här.

Nä, kompis, du kör ju nere i diket. 

Se upp för mötande trafik.

Sånger från en undergångsutopi. Del 1 av 3.Coyote

The coyote, always looking back.

   I Finland föds det numera fleer huundvalpar än määnniskobaarn. Det säger nånting om vår tid. Oklart vad. Kanske hundar blir planetens nya herrar så småningom. Men : Aj, aj jippie; dom kan väl inte göra ett sämre jobb än människan, kan dom. Och krig är fred och Gud gjorde ej gröna små äpplen och det finns inte nån som skrattar åt Chaplin. I så fall. Haha. 
  Men vad gör det om 100 år. Det finns kanske en anledning till person-numren i början bara hade 10 siffror. Ingen kunde föreställa sig att folk skulle nånsin kunna bli över 100 år. Inte i alla fall i sin sån skala att det skulle bli ett problem med att personnumren skulle krocka. Kanske man tänkte sig att när en ny person skulle tilldelas personnummer och detta krockar med en 100 år äldre persons nummer så skulle den äldre personen helt enkelt avrättas av byråkratiska, reduktionspliktiga skäl.  Jag menar; i ett par byxor kan det bara finnas en person i taget. Och på en skuta kan det bara finnas en kapten, som folk med känsla för ironi understundom brukar säga. Inget sånt folk finns i min personkrets. Här finns bara.... tomma trosor, tror jag. Som går omkring som om dom ägde saker som inte kan ägas. Till exempel personnummer.

  Allerdings etwas weniger, som vissa traskar runt och tror.

 (Je as peut-etre raison..et comment. Ici.)

There can be only one..

Run-around-Sue..

Nota bene;

Hund-djuren ÄR redan planetens herrar.

Om det ändå kunde gå en enda dag.

.. 

Utan itsemurra-tankar. Blott en dag. Går sönder bit för bit. Fysiskt o psykiskt. Spanar förgäves mot horisonten. Ingen dager synes än. Men stjärnorna på himlen, di blänka. Och det är mulet. Kulet. Illa vulet. Kiitos kysymästä, olen kunnossa. Minä itse. Kirjoitan itselleni. Aj aj jippie.

Så här nånting dårå..

Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2.
Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3.
Trygg i din vård jag lämnar mig
när solen från oss flyr.
Med glädje skall jag prisa dig
när dagen åter gryr.

4. Men om den stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

(Christoph Friedrich Neander)        

Eh, ja, så går en tid, medan jag ligger still o bidar min tid. Den jag har kvar. 
Utmätt eller ej; är det är den enda jag har. 

**///¨

Dis: me break-up song from the last centuree.

Ducks DeLuxe.

                    Typ "I used to love her, but it's all over now."

 Klitoris kysymästä, kunossa.

Gungor o karuseller (Tu as peut-etre raison..)

   Eh, anteckningar (typ gåvobrev) till mig själv:
Det där med ålderns rätt, när får man den. (Inte än)
Trodde inte att man måste förtjäna den. Men det kanske är så.
Är det inte det ena så är det väl det andra. En välkänd duo, det.
Nu på en blogg i virtuell närhet. Med orkester. Fast inte så nära
som du tror. Dock närmare än vad jag tror själv.
  Jag mötte en människa nyss, uppenbart plågad av ensamhet och
förtvivlan. Två av mina närmaste polare. Den ena garvade högt;
"Hälsa Värnamo!".  Jag vet inte vem. Men jag vet att citatet kommer
från en sång (Hos kuratorn) av husguden Ola Magnell. 
  Men alltså: Don't be a square; cut corners! (I know I did)

Olof Mellberg

Åh nej; ett lesbiskt techgeni hånar Musk.
Typ: you can't make this shit up.

I-landsproblem, problem.

                          Att brösta ett mord o bli en UNWRA-gubbe.

 

Ich glaube, ich bin verrückt geworden. oder so was.

 (OBS: Osynlig text)

(Varning för mötande trafik)
96-B
Introtext TYP surkeasti

Varning för nånting överhuvud taget.
Påbörja en avslutning.

Infoga text Bröder-2


Infoga Bild Fröken. (animated)

Och skriv om nedstämdhet och skam-läppar.
Och idag jag gick, det var gått så.

Och så blev vi till slut motvilligt insläppta i Nato. Kristersson var uppspelt som ett barn. Han var oanständigt glad. Äckligt. Krig är inget att vara glad över. Det kanske är en deprimerande nödvändighet att gå med i Nato just nu, men inte nånting att drägla och mentalt onanera över i direktsändning just precis.. Att gå isäng med folk som Trump,Orban, Erdogan etc. Nä, ett band av skurkar med tvivelaktiga motiv; välkommen i ett par förlorade byxångestbyxor, tack så mycket..
Nu har sverige verkligen kommit......"hem".. 

Och kristersson kom i sina egna storpojksbyxor. Ynf!

Errata. Del 2 av 4.

 

Jag älskar Bernt Staf.

 Åsa-Nisse-marxisten.
 Idealisten.
Miljökämpen.
Hjälten.

Livet är en dröm. I alperna.

Min film. Och om jag ändå kunde åka min egen bil. 

Med en "egen" chaufför..

Min deprimerande lunch idag idag idag.

Den deprimerande texten av Bernt Staf, skriven för mer än 50 år sedan. Då kunde man väl ändå inte tro att det skulle vara än värre idag. Vi visste inte hur bra vi hade det. Och det vet vi fortfarande inte. Hur illa kan det bli? Riktigt jävla illa verkar det som. 

A den dum:

Ah so desuka!

Landsbygdens avfolkning

(Bernt Staf)

Stenrika köpmän och utländska bolag

packar oss samman i rykande städer.

Pengar och vinst i maskinens mage

där människor vältras runt i kanaler.

Ni köper billigt, våra hus och marker

där tågrälsen rivs upp och affärer läggs ner.

Många sover ute i,  neonljus och tjyvtjack

för strikt affärsfolk kräver 20 000 svart för en bostad

(och fler poliser.)

Så nu frågar vi er: har ni ingenting lärt

av städernas våld och vårdkostnader

Ännu en tid är det ni som bestämmer

ännu en tid gäller era lagar.

Dom ledande affärsmännen, regeringsmandariner

höjer arbetstakten och prackar på oss en massa skräp

Och blir du missanpassad till bilarna och engångsglasen,

sövs du ner på en av deras nya anstalter.

Med batong och polis försvaras dom rikas vinster

och fler och fler hemlösa i städerna.

Sprid industrin, längs en gratis järnväg

Miljöskadorna o hetsen ska stå er dyrt!

Så nu frågar vi er;  har ni ingenting lärt

av städernas våld och vårdkostnader?

Ännu en tid är det ni som bestämmer

ännu en tid gäller era lagar...

Livet är en dröm

Nouveaux envoutants.

Minnen och drömmar är allt vi har.

Det är för sent att börja om.