onsdag 13 januari 2021

Nytt inlägg - Tysta ensamhet - Del 1.Bland tusen finns knappt en.

 Time to turn the tide. 

But, the way time turns, it turns again:


Jag knäar substantiellt av tyngden av ett nytt långt år.. ska jag erkänna. Inte mycket Joie de vie för vi. (Me, myself and the third one.)

Jamen; Åh nej, fick en kallelse till sjukhuset, där smitta finns.

Ska jag gå eller ej? Jag försökte avboka via 1177, men se det gick inte.

Jag får väl bara….. strunta i att gå. Och betala för… ingenting. Och försöka se glad ut. Jamen; det är ok. Det är varken första eller sista gången DET händer.

Om du kan läsa det här: Tänk på mig nån enstaka gång.
Och kom och se; förvåning lyser i mitt ansikte.

I natt drömde jag om att alla fönster o speglar i lägenheten var helt igenimmade. Ett mistery ångande ångest. Vad symboliserar det? Och vad skulle det betyda om det hände i verkligheten? Some like it hot, which is not suitable for….children.


Olof von Dalin (1708-1763)

O tysta ensamhet,
var skall jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet,
skall mina dar försvinna.
En börda tung som sten
mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
som kärlek rätt förstår.

Det är den tyngsta sorg
som jorden månde bära
att man skall mista bort
sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
som solen övergår
att man skall älska den
man aldrig nånsin får.

Ett rent och ädelt sinn,
en dygd som ensamt blänker,
en mun som talar ett
med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
är mer än mycket rar.
Var skall jag finna den
som dessa dygder har?

Emellan dig och mig
där tändes upp en låga
där tändes upp en eld
som är en daglig plåga.
Hur skall jag dämpa den
vet jag alls ingen rå´,
jag sörjer till min död
om jag dig ej kan få.

söndag 3 januari 2021

Ensamma vetenskapsvänner säger hej

 

Jaha, och när förra året tog slut och jag vänt mig om och tittat efter vart det tog vägen, då fick jag ju bara ett nytt år kastat på mig direkt, i nacken, haha. Vad väntar nu? Man spanar fram och tillbaka längs händelsehorisonten och kanske tänker att värre kan det ju inte bli, för fan. Men det kan det kanske visst det. För vissa.
Igår ramlade jag på en isfläck och fick mej en rejäl smäll i bakhuvudet och i armbågarna.
Idag ramlade jag när jag klev över ett isigt dike i reservatet och sträckte mig i axeln när jag tog emot mig. Bra början på det nya året. För alla ensamma vänner av vetenskapen..

Eh; min ensamhetsliknande nyårsdags menyyy.


..


..
I live down deep inside my head.

..
And how.
.. 
Vilket skulle, eh... motbevisas.