If wishes were horses (utkast 1)

 TEST 1A  . för ung för att redan vara där jag är, för gammal för att gå tillbaka.
Om önskningar vore hästar, skulle jag ha...
Förvirringar o försvinningar.
Ett kungarike för ett knä.

typ så.

En ny bro till andra sidan ån gör det lättare att komma till... ingenting.

[infoga deruski-video]

Sånger från en undergångsutopi. Del 4 av 3.

April, baby, april.

Vädret instabilt. Snön är borta men det är inte vår. Det känns som om det inte är nån årstid alls. Världen har fastnat i nåt slags limbo. Kriget går dåligt för Ukraina. Mellanöstern går åt helvete för alla parter. Det finns bara ett spår och det leder... ingen vart bra.  Islamfascisterna o Nettanyahus reaktionära fascister bara eldar på. Och USA verkar maktlöst o handlingsförlamat, i väntan på att Trumpsituationen ska lösas.

Typ aj,aj jippie.
Jag känner mig lite som hippien i Bellamy Brothers sång från 92. Old hippie.

”Now, the world may change around him, but he just can’t change nomore”.
Typ aj, aj, hippie. dårå. 

Jag är tung, trött, tårfylld. Igår åt jag för mycket, så idag mår jag illa.
Jag skulle behöva implementera, men det känns meningslöst.
Ingenting verkar hjälpa. Baby. Serves mig right to suffer.
Det regnar som i Taxi Driver. ”Well, I’m the only one here.”

Typ no es posible, José. 

I ain't marching anymore. Phil Ochs.

 Only the tired hunger to rest. I ain't marching anywhere. Fast.
We are all going die one day. But all the other days we will not.
How about today. Which day is it. 
An' where ar' me old panties. an' their old contents. 
(Lost foreva'.)

But, baby, I aint marching. How could I, with my old knee. How could I write anything of any importance at all. It's just not in me. In my pants, yes. But not so much in me. And how 'bout today, which day is it?  Hello there, welcome. Leave your troubled trousers outside, please. They are ugly. Ugly as drunk.

Ett besök hos en hoppkvinna.

 Skiss 1B: 

Trött på alla omskrivningar.
Och om jag är en proverbial Don Quijote, var är min Sancho Pancha.
Om min Sancho läser det här; Förlåt mig. Mutta anteeksi.

...
Hoppsan va hände med resten av inlägget? Putz weg! Mutta nytt!

... Detta är ett försök till rekonstruktion..
That's just the way that world goes round.
I was up one day and the next I was;  down.
Och jag minns inte vad allt jag skrev. Vad allt jag skrev var skit. Frågetecknen hoppar sig. Och skymmer sikten.
  Jag besökte i alla fall denna hoppkvinna på måndagen den åttonde denna månad. Och inte har jag mycket att hoppas på vad det verkar. Som. Men för all del, jag kan ha fel.(Det börjar värka .. banne mig, typ.) Kanske PFSS, kanske en form av fibromyalgi, kanske nånting obestämbart, obehandlingsbart. Det kan vara rättvisan som nu hunnit ifatt mig, efter alla dessa år på flykt. Det som hände var att jag vände mig om och det fanns ingen där. Och när jag vände mig om en gång till stod döden där och pekade finger. Och hen sa: "Du känner väl mig?"  eller kanske var det: "Du känner mig väl!". Och jag sa: "Say; what?"
NTS: PFSS låter som en föraktfull fnysning. Ont i knäna? PFSS! din jävla simulant. Ryck upp dig för fan.. Du är ju bara lat.

If not if existed. (Experimental excorcisms)

 Ett påbörjat arbete. Full av meening eller bara meen. (typ för livet)
Jag har ett bokat möte med en hoppkvinna. Åh nej; är det schrödingers katt, all over again. Är jag både hoppfull o hopplös samtidigt. A two-state-solution? Vilken andlig brottningsmatch. Vilket Patello femoralt smärt syndrom. Vilket skulle bevisas, men inte blev det. Som jag själv. Jag förblev obevisad, trots alla anschträngungen. 


[Insert edit don't worry kyoko video] (oder etwas anders)

[Insert Di Arbuzn 1965 video]

Anteckning till undertecknad: Jag måste besegra If. Men ej idag.
Anteeksi, mutta kuolen pikkuhiljaa. Anteeksi, mutta. Mutta, anteeksi.
Piccolissima serenata. Und vie.
Är jag som en liten serenad, hela jag?

Nån va på dörren igår, som Ulf Lundell sjöng. Var det...du?
Eller din chokladvän..

Sånger från en undergångsutopi. Del 3 av 3. Unthanks.

Vem är ni?
Vi är dina bröder.
Har ni kommit för att hämta mig?
Vi har sedan länge gått vid din sida.
Vi tackom nu så gärna.
Som vi brukar säga:
Unthanks is the world's salary.
If unthanks was money, I'd be pretty rich.
but it's all for naught and all pain, no gain.
You can't win, can you?
No, dad, I can not.
I see what you did there.
Member or no member. 
Your boat's a-float.
I skuggan av mitt eget flöte.

Typ: Kiitos kysymästä, olen kunnossa.

Sånger från en undergångsutopi. Del 2 av 3. Ahimsa.

 Eh, Om du inte kräver nåt av andra kan ingen kräva

nåt av dig. Eller va. Har jag verkligen levat så.

I så fall; aj aj jippie. Nu verkar det som om jag

tappat en annan tve-eggad försvarsmetod; 

tröstätandet.  Den kanske försvann tillsammans 

med inbillnings-förmågan. 

Jag tror att de kanske hänger ihop på

något sorgligt sätt. Kraven, trösten, inbillningen.

Något slags faux-pas,... eller rättare sagt; pas-faux.

Eller pas-faux-pas. (I vals-takt, dårå)  

If it's not helping, it's hurting.

I mina desperata försök att träna mig i form så

kanske jag har slitit ut mina knäleder i förtid. Precis

som ett bildäck har ett visst antal mil i sig.  Sen blir

det punka o man kör i diket. Det går ju bra det här.

Nä, kompis, du kör ju nere i diket. 

Se upp för mötande trafik.

Sånger från en undergångsutopi. Del 1 av 3.Coyote

The coyote, always looking back.

   I Finland föds det numera fleer huundvalpar än määnniskobaarn. Det säger nånting om vår tid. Oklart vad. Kanske hundar blir planetens nya herrar så småningom. Men : Aj, aj jippie; dom kan väl inte göra ett sämre jobb än människan, kan dom. Och krig är fred och Gud gjorde ej gröna små äpplen och det finns inte nån som skrattar åt Chaplin. I så fall. Haha. 
  Men vad gör det om 100 år. Det finns kanske en anledning till person-numren i början bara hade 10 siffror. Ingen kunde föreställa sig att folk skulle nånsin kunna bli över 100 år. Inte i alla fall i sin sån skala att det skulle bli ett problem med att personnumren skulle krocka. Kanske man tänkte sig att när en ny person skulle tilldelas personnummer och detta krockar med en 100 år äldre persons nummer så skulle den äldre personen helt enkelt avrättas av byråkratiska, reduktionspliktiga skäl.  Jag menar; i ett par byxor kan det bara finnas en person i taget. Och på en skuta kan det bara finnas en kapten, som folk med känsla för ironi understundom brukar säga. Inget sånt folk finns i min personkrets. Här finns bara.... tomma trosor, tror jag. Som går omkring som om dom ägde saker som inte kan ägas. Till exempel personnummer.

  Allerdings etwas weniger, som vissa traskar runt och tror.

 (Je as peut-etre raison..et comment. Ici.)

There can be only one..

Run-around-Sue..

Nota bene;

Hund-djuren ÄR redan planetens herrar.

Om det ändå kunde gå en enda dag.

.. 

Utan itsemurra-tankar. Blott en dag. Går sönder bit för bit. Fysiskt o psykiskt. Spanar förgäves mot horisonten. Ingen dager synes än. Men stjärnorna på himlen, di blänka. Och det är mulet. Kulet. Illa vulet. Kiitos kysymästä, olen kunnossa. Minä itse. Kirjoitan itselleni. Aj aj jippie.

Så här nånting dårå..

Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2.
Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3.
Trygg i din vård jag lämnar mig
när solen från oss flyr.
Med glädje skall jag prisa dig
när dagen åter gryr.

4. Men om den stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

(Christoph Friedrich Neander)        

Eh, ja, så går en tid, medan jag ligger still o bidar min tid. Den jag har kvar. 
Utmätt eller ej; är det är den enda jag har. 

**///¨

Dis: me break-up song from the last centuree.

Ducks DeLuxe.

                    Typ "I used to love her, but it's all over now."

 Klitoris kysymästä, kunossa.

Gungor o karuseller (Tu as peut-etre raison..)

   Eh, anteckningar (typ gåvobrev) till mig själv:
Det där med ålderns rätt, när får man den. (Inte än)
Trodde inte att man måste förtjäna den. Men det kanske är så.
Är det inte det ena så är det väl det andra. En välkänd duo, det.
Nu på en blogg i virtuell närhet. Med orkester. Fast inte så nära
som du tror. Dock närmare än vad jag tror själv.
  Jag mötte en människa nyss, uppenbart plågad av ensamhet och
förtvivlan. Två av mina närmaste polare. Den ena garvade högt;
"Hälsa Värnamo!".  Jag vet inte vem. Men jag vet att citatet kommer
från en sång (Hos kuratorn) av husguden Ola Magnell. 
  Men alltså: Don't be a square; cut corners! (I know I did)

Olof Mellberg

Åh nej; ett lesbiskt techgeni hånar Musk.
Typ: you can't make this shit up.

I-landsproblem, problem.

                          Att brösta ett mord o bli en UNWRA-gubbe.

 

Ich glaube, ich bin verrückt geworden. oder so was.

 (OBS: Osynlig text)

(Varning för mötande trafik)
96-B
Introtext TYP surkeasti

Varning för nånting överhuvud taget.
Påbörja en avslutning.

Infoga text Bröder-2


Infoga Bild Fröken. (animated)

Och skriv om nedstämdhet och skam-läppar.
Och idag jag gick, det var gått så.

Och så blev vi till slut motvilligt insläppta i Nato. Kristersson var uppspelt som ett barn. Han var oanständigt glad. Äckligt. Krig är inget att vara glad över. Det kanske är en deprimerande nödvändighet att gå med i Nato just nu, men inte nånting att drägla och mentalt onanera över i direktsändning just precis.. Att gå isäng med folk som Trump,Orban, Erdogan etc. Nä, ett band av skurkar med tvivelaktiga motiv; välkommen i ett par förlorade byxångestbyxor, tack så mycket..
Nu har sverige verkligen kommit......"hem".. 

Och kristersson kom i sina egna storpojksbyxor. Ynf!

Errata. Del 2 av 4.

 

Jag älskar Bernt Staf.

 Åsa-Nisse-marxisten.
 Idealisten.
Miljökämpen.
Hjälten.

Livet är en dröm. I alperna.

Min film. Och om jag ändå kunde åka min egen bil. 

Med en "egen" chaufför..

Min deprimerande lunch idag idag idag.

Den deprimerande texten av Bernt Staf, skriven för mer än 50 år sedan. Då kunde man väl ändå inte tro att det skulle vara än värre idag. Vi visste inte hur bra vi hade det. Och det vet vi fortfarande inte. Hur illa kan det bli? Riktigt jävla illa verkar det som. 

A den dum:

Ah so desuka!

Landsbygdens avfolkning

(Bernt Staf)

Stenrika köpmän och utländska bolag

packar oss samman i rykande städer.

Pengar och vinst i maskinens mage

där människor vältras runt i kanaler.

Ni köper billigt, våra hus och marker

där tågrälsen rivs upp och affärer läggs ner.

Många sover ute i,  neonljus och tjyvtjack

för strikt affärsfolk kräver 20 000 svart för en bostad

(och fler poliser.)

Så nu frågar vi er: har ni ingenting lärt

av städernas våld och vårdkostnader

Ännu en tid är det ni som bestämmer

ännu en tid gäller era lagar.

Dom ledande affärsmännen, regeringsmandariner

höjer arbetstakten och prackar på oss en massa skräp

Och blir du missanpassad till bilarna och engångsglasen,

sövs du ner på en av deras nya anstalter.

Med batong och polis försvaras dom rikas vinster

och fler och fler hemlösa i städerna.

Sprid industrin, längs en gratis järnväg

Miljöskadorna o hetsen ska stå er dyrt!

Så nu frågar vi er;  har ni ingenting lärt

av städernas våld och vårdkostnader?

Ännu en tid är det ni som bestämmer

ännu en tid gäller era lagar...

Livet är en dröm

Nouveaux envoutants.

Minnen och drömmar är allt vi har.

Det är för sent att börja om.

 

Ca c'est Paris & Itsumo Nanika

Jag kommer till varenda dörr

Men ingen hör min tysta bön

Jag knackar på, men syns ej alls

För jag är död, för jag är död

Jag är bara sju, fastän jag dog

I Hiroshima för länge sen

Nu är jag sju nu som jag var då

När barnen dör, de växer ej

Mitt hår brann upp i storm av eld

Min dag blev natt, och jag blev blind

Döden kom och mina ben blev  damm

Som sveptes bort i virvel vind

Behöver ej frukt, behöver ej ris

Behöver ej godis, inte ens bröd.

Jag ber om inget för mig själv

För jag är död, för jag är död

Allt jag ber  är att  för fred

Du kämpar nu, du kämpar nu

Så världens barn just nu idag 

Får liv och ljus och lek och skratt...........

 

Surplus:

Errata: Del 1 av 4. (Triplets)

 Jag måste städa lite inombords. Ser inte världen för alla ord som ligger i ögonen. Och skvalpar. Vad är klotter och var är betydelserna. Är det en jung därute. Städar jag för mycket blir jag alldeles för ensam. Här.
[Insert intro musik]

And break my heart and hope to die, like.

Vad är jag rädd för. Fred på jorden och krig i rymden. Spring Lola. Comme moi. En inhemsk flykting. Krympande habitat, typ.

Smolk på hypofysen

 (Arbete pågår, pågar, arbete pågår)
Avdelning gammal slang.
**///~
Men jag vet inte, kanske har jag själv fått smolk på hypofysen. Av alla negativa konnotationer som anfaller en ur/i det dagliga nyhetsflödet. Denotationerna försvinner i ett hav av politiska konnotter. Och just nu i alla detonationer, mer eller mindre. Säger polarn Per. Själv skriver jag dikter om byxor. Jag verkar ha fastnat i djupa själsliga hjulspår. Och min pojkvän McDavid; jag vet inte om hans stöd håller mig kvar i gamla hjulspår istället för att befria mig. Det gör lite ont faktisst. Om en skulle försöka rycka upp sig ur hjulspåren, för att kunna traska omkring lite som jag vill liksom. I farans riktning.

Här gick jag för två dar sen.

 

Bra att jag gick när jag kunde. Jag och McDavid, min nya pojkvän.
"From the bottom of a bottle; thank you very very."

Å-vandring 2024 01 20 (Idag minus 15)

 Så här nånting: 

Lågupplöst vintermagi.
Själspegling.
Valsar fram i ensamheten.

**///~
Bara för att jag... kan
gick jag på fruset vatten.
Och överlevde.
Tjohoo.
En symbolisk handling som jag försöker
utföra varje år.
Typ ice permitting.
Mirakel möjliga.
Fånga tillfället i flykten.
Samt banalisera alltihop.
I efterhand.
Typiskt mig.

Blott

 - Blott en dag; ett ögonblick går sönder.
Och vi med det. Oklart skadeläge. Hyperkondri?
"Kan inget bli för stort för dig, när allting blir för smått"
(John Holm, Din bäste vän)

Mcdavid

 

Knäproblem, så jag köpte en knästabilisator.
1200 kr. Lite skeptisk, men också lite desperat.
Något bättre har det blivit. Aj, aj, jippie, som Anders F Rönnblom skulle säga.

Nytt år dårå.. Kärvt.

Välkommen till andra sidan. Av årsskiftet.
Är det den mörka sidan, eller blir det ljusare
nu. Döm själv. Det ligger i betraktarens öga.
Som så mycket annat.

Vår käre "frontfigur" gömmer och skyller ifrån sig.

Bistert, Krister, bistert.

The cardboard cutout charisma.

 

Tankar: Vara snäll mot sitt bästa jag.
Bråka med sitt sämsta jag. Lite mer.
Sig själv fjärmast. 

Nytt år,semikolon, nya krämpor, nya sorger..

Och åren, kompis, åren dom bara forsar förbi, som efter en brusten fördämning. När brast den egentligen. Och vem byggde den. Var det verkligen jag själv..