2016 04 24 - Inlägg #48
*
Zöndan började med en natt, full av...uppvakningar och
nerdykningar. Natten är dagens mor och kaos är granne med gud, ju. Så det var
en … gudomlig natt som levererade en söndag till den här platsen.
Landningen i verkligheten på morron är lite som att sitta i
ett litet flygplan och kika ner på landningsljusen som kommer närmare och
närmare, medan kalla kastvindar rycker i planet.
Med mig i bagaget hade jag märkliga minnen av den senaste
drömmen.
Av någon obegriplig anledning hade jag fått ett uppdrag som
skådespelare i en film, som var sponsrad av en av mina tidigare arbetsgivare,
en numera gammal och kutryggig man, som smög omkring i kulisserna. Regissören talade om för mig att dom skulle
börja med min svåraste scen för att allt skulle bli lättare sen. Det var en
scen där jag var tvungen att ramla ordentligt och att det skulle göra ont. Jag
svarade att jag nog skulle kunna ramla och slå mig så att det blev trovärdigt.
Sedan visade det sig att det skulle komma betydligt värre saker. Av en händelse
fick jag veta att det var meningen att jag skulle dyka ner till botten av en
djup bassäng och hämta upp ett skrin av något slag. Tydligen hade jag påstått
att jag både kunde simma och dyka utan problem, vilket ju inte var sant, jag
har närmast vattenskräck.
Men i drömmen var jag så angelägen att behålla mitt ytterst
osannolika skådespelarjobb att jag låtsades som om dykning var vardagsmat för mig.
När jag satt där vid bassängkanten och oroade mig för hur
det skulle gå och att jag snart skulle bli avslöjad som oduglig, så kom jag i
samspråk med manusförfattaren, som berömde mig för det skådespeleri som jag
visat upp i dom första scenerna. Han sa: I don’t know how you do it, but when I see you work, I hear the
zzzzzound of acting. Whatever you do, don’t lose that zzzound or I’ll sue you
för destroying my movie. Jag fattade ju ingenting, men svarade käckt: Whatever
you do, don’t you lose that zzzzound of writing, or I will sue you for
destroying the movie..
Det är ytterst märkvärdigt hur mitt undermedvetna ständigt
kan komma på nya sätt att via drömmarna peta i mina värsta sår.
**
Innesluten i en lätt doft av sköljmedel från min nytvättade
träningsoutfit, gav jag mig ut på en tidig söndagsrunda. Det var ännu kyligare
än i går, men idag var jag mer påklädd. Jag la en liten sten på min
bekymmershög och rättade till stenraden, som nästan var orörd från igår, och
sen kollade jag på telemasten där min sjal fladdrade fräckt i vindarna. Sen
gick jag hem för att äta nygräddat bröd till frukost. Jag kunde nästan höra the
zzzound of baking där jag traskade och gick och gick.
***
Dagens politiska hyllning ger jag till Ann Charlott Altstadt
för hennes debattartikel om invandringen. Jag tyckte liksom; Äntligen en
ståndpunkt jag kan känna mig något så när bekväm med, ur vänstersynpunkt.
****
Här en bild av mitt kärleksliv från 2007. Vagnen har inte
rört sig sen dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar