Vad hände med söndagsblobben, fråga sig en kan. I brist på bättre frågor. Söndan bara kom…. Och gick. Jag fick väl besök av the Sandman efter att ha tatt antiangstmittel. Jag vaknade med huvudvärk och hade också
tinnitus till tusen, så förstås att jag oroade mig för blodtrycket.. Men jag
vågar inte mäta. Ibland känns det som om Heisenbergs osäkerhetsprincip gäller
för mitt blodtryck; det är omöjligt att mäta det utan att påverka det. Åh, jag
kommer ju bara alltför väl ihåg vad som hände sist jag mätte mitt blodtryck.
För ett år sen ungefär. Då var det så högt att jag var tvungen att åka till
akuten. Trodde att det var ute med mig. Men det var det ju inte.
Apropå, eller på grund av, döden; Inatt drömde jag om döden som var som ett hotell. Och det hotellet hette Machu Picchu. Och jag blev tvångshämtad dit. Och nån sa: Välkommen till Hotell Machi Picchu, här checkar gästerna in, men dom checkar aldrig ut. Ja, som i det berömda Cockroach Motel. Fällan.
Apropå, eller på grund av, döden; Inatt drömde jag om döden som var som ett hotell. Och det hotellet hette Machu Picchu. Och jag blev tvångshämtad dit. Och nån sa: Välkommen till Hotell Machi Picchu, här checkar gästerna in, men dom checkar aldrig ut. Ja, som i det berömda Cockroach Motel. Fällan.
Nåväl, när morronen kom, så checkade jag ju uppenbarligen ut i alla fall. Into the world of the living. Or of the walking dead?
Lite mystisk kuriosa; i lördags formade molnen över norra europa ett intressant och ovanligt tydligt mönster. Liknade faktist yin o yang symbolen. Var det ett meddelande från a n d r a s i d a n ? Från Gud? Från en annan dimension?
Även om söndagen bara "gick", som gamle Gånge-Rolf, så blev
det iaf nåra könstverk inskannade:
"Gunman" och "Mellanävar" från 1974.
**///~
Here endeth
the lesson, (typ Viimeinen oppitunti)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar