Säkerhetsvarning, du kan vara komprometterad. G47.

 Skoja inte med mig, copain. Pas aujour. Jag har det inte så roligt idag. Diverse tekniska problem. Eller också är det "bara" känsloproblem. Jag vet inte än. Kanske både och, som det så ofta är. Svårt skilja dem åt, är det. Det enda säkra är att det inte är frågan om interpersonella problem. Typ såna har jag väl inte. Antingen är jag alldeles för ytlig eller alldeles för djup för sånt. Vilket skulle bevisas. (eller besvikas)

Jag fick ett svenskt infall. fick jag.

 Typ förbanna inte ljuset, släck lampan!

 Insert everyday-delivery__>

Notering från Den Store Leverantören:

från inget har vi kommit o till inget skall vi återvända i sinom tid. o inget ska vi få med oss. påven har en lustig mössa o csaren är naken. vem i all världen har vi alla blivit påtvingade. det där åldrade, hårt sminkade, hemska ansiktet som hemsöker skärmarna i hela världen, varje dag, timme ut o timme in. detta verkar vara den ultimata "dumskallarnas sammansvärjning". ovärdigt, vedervärdigt, vanvördigt. dessa anteckningar från en förlorad civilisation från en osynlig server... de synes fö-fö-förvrängda. belysta av onaturligt ljus. vem är det som  ä r  onaturlig idag. på det svara vi: "det vet vi inte". mä-mä-mänskligheten blir isärplockad i små små delar som sen grävs ner här o var djupt inne i skogen. långt borta från krig o våld o hot o hat.  

vem levererar varje dag.   punkt punkt punkt
inte jag.
(hej; sing another song, boys, this one has grown old and dusty.)

C'est la vie, ca c'est.

Jag fick ett norskt infall: 1C (brenner på dass)

 Fick ett infall o tänkte skämta, men vafan; det blev ett framfall, ein witsbold. En vits-böld, Bin Ich die grosse Spratt-spieler. Nicht glaublich das, kumpel. This is the worst day since yesterday. Intet gott kunna komma denna dag. Kunna det. När dagen är förbi kommer slutet. Det lyckliga slutet, om jag har tur. Har jag det som vanligt blir olyckan en ole-do-lycka.  Amerikanerna, världens cowboys, doomed to chase the devil's cattle across the sky, for nothin less than eternity. Arketypiskt. Med min pipiga röst säger jag ifrån: "Don't you come-a-cowboy with me, Sunny Jim!."  

Beep, beep, beep...

Still nihil, baby. I guess. Suffisant pour pauvre moi. 

 

Jag tror att jag omger mig med människor som..

Commentez ca, copain.

Quota atteint...

 Même une poule aveugle, comme moi,

   trouve parfois un grain. Parfois?
..mais:

   pourqois (non) parfois, mon petit?

..

 

De tout

Ibland, kompis, ibland, dricker jag ett glas vin strax innan jag börjar min dagliga gymnastik o karateträning. På det viset lyckas jag understundom lura mig själv att  den hjärtklappning o ångest jag får därvid, den beror inte på mitt sviktande kardiovaskulära system, utan på alkoholen. Ok, det är väl inte en särskilt framgångsrik  approach, men funkar kanske som en liten pysventil på ång-(est) systemet. Jag vet inte. Vad är du rädd för, din pretentiösa lilla skit-unge? De tout, papa, de tout.  

Mutta nyt, del 33 1/3- (ett rättesnöre eller en strypsnara)

 Belästige die Ärzte nicht mit unklaren Symptomen und allgemeinen Beschwerden. Akzeptiere deine typischen altersbedingten Wehwehchen, Genosse. Wie ein Soldat. Halt den Mund und kämpf weiter, Kumpel. Mit oder ohne sorgen...

Ord att leva efter. Ord från en filosofi-polis, ej från mig. Från mig kommer det bara nakna banaliteter, om än så nakna att di äro ogenomskinliga för det trötta o totalitära ögat.

Ja, o detta här som du tittar på nu, främling, är blott ett dammkorn på ditt öga. Blinka så försvinner det. Det har jag redan gjort. Detta är en repris, inte en reprimand. I min verktygslåda har reprimand-facket varit tomt i många år. Jag blev nödd o tvungen att kasta bort det verktyget. Det var både verkningslöst o självskadligt. (O svårt att rengöra efter användning, vill jag tillägga.)

"You know who I am. You've stared at the sun. Well, I am the one, who loves changing from nothing to one." It all may come down to just the ones and the nothings. Digital diggings, baby. No feelings attached.

Om du eller jag nu är på väg in i mål, på slutsträckan, är det då bättre att spurta för allt vad tygen håller, eller gå i mål sakta avstannande, med viss värdighet. Jag röstar på det sistnämnda. Det är ofta en bra princip, det sade åtminstone min första terapeut, Stenström. Hen med byxorna.

This military thing..

     (Sayeth ye old Olga)