Hej o hå, så maj kom,nyss, o den kom hårt, som en våldsam älskare, en vild viking. Jag vet inte om jag tyckte om det. Jag har inte hämtat mig än. Inte riktigt en nära döden upplevelse, men inne på sjukdoms-spektrumet. Kanske. Hur mycket krävs det. Men hur man sig i världen vänder, så har man alltid sin rumpa i någons ansikte. No matter, that. Någon ringde på porttelefonen nyss, var det du, älskling. Ingen ringde dock på mobilen, o det var definitivt du. Jag prövade med att ringa till mig själv, bara för att kolla att linjen är öppen,... men du vet; det var till no avail. I'm still in me personal jail. Hey, pluribus unum, baby. Mångfald är bättre än enfald. Domus alba an foramen nigrum. Det ena föregår det andra. Oj, vilka nissar det finns, über alles. Rumpnissar, pressnissar, tryckfelsnissar, pixelnissar, nazinissar o bloggnissar; såna som jag själv, som sitter här o håller mig. För skratt. Jag saknar min gamle riddare lite, han som kallade sig vädersläpparen. Jag försökte också lösa ett tekniskt problem, men det fattades en millimeter. Eller rättare sagt det var en millimeter för mycket. Kunde lika gärna vart en kilometer. Går det inte så går det inte. Som för mig. Korrigering: han kallade ju inte sig själv vädersläpparen, men han provade det o det satt som en smäck tyvärr. Är det inte ofta så, kompis. Att det är sjukdomsbilden som sätter sig, inte sjukdomen i sig. själv. Visserligen går sjukdomen omkring i stulna byxor, men det betyder inte att kartan är själva verkligheten, gör det. Fråga mig om det. Om du så vill. Jag svarar på frågor nu, eftersom jag är vänligt inställd med hjälp av vikingdrycken mjöd. Skoja. Jag är inte vänligt inställd. Bara...Ställd.
Lite handlingsförlamad, inte på grund av fylla, utan på grund av
förtvivlan. Är det verkligen min "go to"-känsla. Defaulting, kaveri, defaulting. Öppna porten på fel sätt o defaulten hoppar in. (Mon pou-pou).. O förnuftet hoppar ut. Genom fönstret. En sång från andra våningen. typ. Hör nu: Jag var inne på ett kafe för några år sen, ett gammalt hederligt, o när jag tog rocken o gick sa en främling: "Den där rocken är inte din!". Hur kunde hen veta det det. Men hen hade mer rätt än hen trodde. Den klurige fan.
Det kunde ha varit Lill-Bob Sepp, om inte hen varit död sen 1981. Men det var nån liknande. Som hade byxor som verkade bekanta. Jag kände på mig att det var mina stulna favoritbyxor. Men jag hyser ingen bitterhet. Över sådant. Jag fantiserade om att stjäla tillbaks dem, men det skulle vara en äcklig överkurs. (O material till en förundersökning)
Jag låter ibland mina två telefoner ringa upp varandra o det verkar funka superbra. Jag behöver inte delta i samtalet. jag har dokumenterat svårt att delta i andra personers tillrättalägganden->
