Liket lever..

  Luffar-Lasse. Vi är ju alla någon annans Luffar-Lasse. Och är vi inte det, så har vi vår egen Luffar-Lasse. For the win.

Är jag döende? Svar ja. Du med. Men än kan vi väl ooa hela natten.

(Så hur kan det då kallas "förmildrande"..baby.)

Ingen letar visst numera särskilt mycket efter förmildrande omständigheter. Tvärtom. Vi tycker det är roligare att leta ihjäl oss för att hitta försvårande omständigheter. Jag med. Fast jag är pinsamt medveten om det. Försöker skylla på min onda tvilling. Det går väl så där, kumpel. Vi är inte bara en och samma, vi är många fler absolut likadana.
(Favorit i enkel repris)
Hör nu. SD: eh; ni har väl inte glömt att ert parti bildades av några av dom värsta antisemiter som världen nånsin har skådat (SS)

Insert Busy doing nothing..
Eh, jag gjorde ett klipp på Kristersson som säger "Då stod Svullo i köket.!" tillsammans med en bild på Kristersson o hans fru i köket. 
Klipp in Svullos huvud på fruns kropp. Ta en flaska vin o gå, tack.
Famous last words? Det var för mycket. Moonwalk off the stage please.

Det här är en kökkenmödding-planet. En sedan länge ohållbar livsmiljö.
Vi har kökkenmödding-politiker. Babies. Barbies. Sifting through the rubbishy-remains. Am I not.

Text 3: Disclaimer inserted here. The sifting remains.
Men jag vet inte längre hur jag bär mig åt. Har gått på autopilot alltför länge, kumpel. Om jag skulle landa nu så skulle jag aldrig i livet kunna lyfta igen. Nie im leben. Nie nie und nie.
Was sonst, kumpel. Was sonst. Det känns tydligt att mitt ansikte bara är en tunn tunn hud, sträckt över en dödskalle. Inget mindre och verkligen inget mer än så. Ein lebenskopf. Schau mich bitte nicht so an. Bin Ich bitter. Oder ist es noch meine namn-namne.

Okommenterat, testbild 2B

 

Man at the top or piggy in the middle?

Pop quiz ->

...><

( En reflektion eller en reflux. Ibland är det svårt att skilja dem åt.
B-B-Båda två kan vara bittra o frätande. Kan dom.)

Au eh; är trumpigubbi på väg att bli grisi i mitti...
Är det ett kort avstånd mellan top-man o middle-piggy.

Svar=ja, kan vara. Gäller dock inte mig. jag spelar i en helt annan dimension. gör jag. Det märks på att mitt perspektiv ibland är ganska mycket förskjutet. Om du är uppmärksam.

Har jag exempel..  svar=ja.  ett hejdundrande exempel. 
(eh, men får jag ihop det..)
Är jag lite bakfull idag.. Svar=ja. lite, eller inte alls. Säg vadå?

(A-Arbete pågår på granntomten, ock i mitt huvud. Det kändes ett tag som om mitt huvud var uppsvullet, men det syntes inte i spegeln. Jag provade då min keps, o den passade bra. Då tänkte jag att den var uttänjd, van vid tjockskalle. Du ser; jag kan inte vinna över mig själv en gång till. sans larmes)

Signed and singed, a woman at the bottom. Dit dom tunga tankarna sjunker, en efter en. Dom bygger en ruin, under ytan. Osynlig för det flytande folket. Au peu pres, ca.

 Ja, och åh; alla dessa (och mina) innehållslösa fraser. Det som behöver sägas i dag är dock så tungt att det sällan orkar ända upp i munnen. tydligen. Vi går mot en hänsynslös gryning. Ljusen är få o fladdrande svaga.

Vem är du? Vem är jag?  Levande charader. Kolportörer galore.

insert something wicked.

Sooo; they call me Concentration-Camp-Erhardt?

 Eh;

Det fanns ett skämt här nånstans, men jag tappade det. Jag låter inlägget ligga kvar så länge, kanske jag hittar skämtet nån gång. (Knappast troligt) Men hoppet är det sista som överger människan, som Duplantis skulle kunna ha skämtat om han hade haft humor.
---

Det tappade SSkämtet:

(Såå, dom kallar mig "barnfängslare Strömmer!?")

                           

                                                             MIG?

                     (Med min fina en-knapps-kavaj?)

(Orelaterat, nästan, till ovanstående, enligt undertecknad...Detta här är "Lord Humungus", spelad av svenske Kjell Nilsson. 

Mad Max 2. Hommage to Kjelle, nyligen bortgången.
Shout-in.)

Abort retry ignore

   Ja, o i går kväll blev jag lite sådär kt. Men jag visste kanske inte vad jag skulle göra av den där känslan. Gick igenom mina räkenskaper, men fann ingen användbar formel. Försökte göra som jag brukar, men det gick så där. Sen prövade jag både abort, retry o ignore. Inget funkade. Inte ens med "muscovadorörsocker" på. Sen tänkte jag på Albert Einstein. O på Rorschach. Men det kunde jag inte ens stava till. Fattar du? Stava, haha.
  Åh, men du vet; vill man vara "glad", nog går det. Den här gången också. Men jag vet inte om jag vill vara så glad. Men bättre glad än död. Jag försöker nå upp till nivån  "vaken o talbar". Det kan jag "arbeta" med. Å andra med mig.
  När jag var barn skapade jag en figur vid namn Oirall Ock. Den hade jag glömt bort ända till förra veckan. Då dök den upp o sa nånting som jag inte längre förstod. Kanske har jag växt ifrån den dialekten.  Det vore ju lite sorgligt. Som att växa ifrån sig själv. Inifrån o ut. Då blir man som jag. En inversion. (Två punkt noll).
  När jag vaknade i morse var jag kall. Så kall. 36,0 grader. Aja, över rumstemperatur i alla fall. Den ena dagen levande,(är)  den andra dagen lik.
..
  Senare försökte jag igen; att hitta den där känslan, där en surfar på vågen, framåt fram. I byxorna. Där dom står o går av sig själva en stund. av bara farten. Friktionen behaglig blott en stund. Men jag var i alla fall i närheten av nånting bättre än mig själv. Gott så, kumpel, gott så. Kanske ska jag förnya min prenumeration av Kamrat-Posten trots allt...

Munkar o nunnor.

Frågetecken..

Eh.. semikolon, mänsklighetens hjältar är inte krigshjältarna. 
De verkliga hjältarna är munkarna o nunnorna.
Är de inte... Men hallå! Prisa gud. Mörda inte.
Åtminstone inte i guds namn. Hallå. 

Bida inte din tid. Det blir aldrig ett bättre tillfälle än det här.
Att göra vadå. Att be om mer tid. Från vem då.
Från Den Stora Tidsutdelaren.

Att sörja innan förlusten är ett faktum...
Hur bra är det. På en richter skala. 
Då är det bättre fira innan vinsten är ett faktum.
Varför är det bättre. 
Därför att en upplevd glädje aldrig kan upphävas. 

I en nyss svunnen tid, eller i en för länge sedan svunnen tid.
Som den här. Som är här. Som både du o jag. Samtidigt.

Men bara en av oss lever i Luffar-Lasse-Land. 6, 7. 24, 7.

Ny månad, ny period, nya utfyllnader.

 Eh, hither and thither, baby. Jag klarade mig över månadsgränsen även denna gång. Men det var nära. Snubblade och föll. På min egen orimlighet. Men jag reste mig raskt upp igen, på ett symboliskt sätt. Jag sa till mig själv: Jag reser väl ingenstans. Gör jag. Förutom i mitt gigantiska huvud, som rymmer allting som finns. Även dig som läser det här. Med visst besvär, inbillar jag mig. Fast inte med lika mycket besvär som jag har med att inbilla mig att du är en faktisk person. En tilltalsbar person. Kanske en billig sådan. Som köpt sin situation dyrt. Det vet jag inte, jag bara anar att tomheten fyller upp dina tomrum på ett helt annat sätt än jag försöker fylla upp mitt. (Och då menar jag inte min vagina.) 

Jag bygger mina luftslott av drömmar, jag.  Eller av vad det nu är som luftslott byggs av. Kan det här luftslottet vara ett fuskbygge. Döm själv. Som jag. Den här bloggen planterade jag en gång som ett frö. Samtidigt planterades fröet till dess undergång. Det kallas livets omöjliga ironi. I nyheterna den 25/6, ordagrant: "En onanerande man åker omkring på en elsparkscykel."  Jag tänkte att det var logiskt. Att det var en statsministerkandidat. Vem skulle det annars vara.
Mitt alter ego?  Åh, gud förbjude!  Jag har gjort en del crazy saker under min Sturm Und Drang period, men så lååågt har jag väl inte sjunkit. Hoppas jag.
Men än finns det ju tid. Jag e inte dö än, så att säga. Tror jag. Kanske lite grann. I utkanterna av min persona. I de sexuella utkanterna. I avarterna. I   anstötligheterna.