Det här är kanske ett kommande inlägg. Men just nu är jag sjuk o orkar inte tänka klart. Fick i alla fall en idé om en idé. Mitt i feberdimman. Kanske blir jag lurad av febern, eller är bara allmänt förvirrad. Sånt kan hända den bästa. Och alltså även mig. Det kanske bara blir en distraktion, men det (atjoo!) vore väl inte det sämsta som någonsin hänt, vore det.
O om det skulle visa sig vara det sämsta, så må det vara hänt.
Diebus horribilis
lördag 6 juni 2026
The Asshole Association, spottstyver, pungslå.
onsdag 3 juni 2026
Avföringsprov Del 2 av 2.
..
Var inte det fint, så säg. "..visade att det inte fanns blod i avföringen (bajset)"
Words to live by. Det låter som om det finns en sång här nånstans.
söndag 31 maj 2026
Söndagssyndarnas riksförbund sammanträdde.
Hälsningar från en offer-kofta..
Protokoll:
Å va fan, nog kan en skratta åt mycket. So I'm telling meself: there IS a chance. Optimismen är hopplös ibland. Precis som om ingenting ont finns i världen, förutom gudar o människor o ibland katter som leker med sitt byte, eller jag själv som säger sarkastiska saker på ett elakt sätt som jag själv föraktar hos andra. Som hos dig. Men elakhet o ensamhet har samma rötter. Det ser jag hos mig själv oftare än hos andra. Det säger nånting om kärnvärdenas ... flyktighet.. Det som händer i hjärtat är eteriskt. Klump-i-halsen-eteriskt. En slags virtuell strupcancer, kanske.
I en esoterisk kropp. Som knappt hänger ihop. Ett gigantiskt fuskverk, som den här bloggen. Vi skriver den första juni, innan den andra är inom synhåll. Så nära att det känns som en avgrund mellan det förra o det senare. Mellan mig o allting annat. En tillbaka-blick mot framtiden missar målet. Förväxlar livet med halveringstiden av detsamma. Har insett, men försent. Är det inte alltid så, kompis. Vi är som en "halveringstid", hela vi. I vårt varande.
Inblick: 1A. Mitt liv i balans. Åtminstone kroppsligt. Ej själsligt. Det ena utesluter inte alltid det andra, men åtminstone o-ofta, så att säga.
O-oftare än inte. Välkommens till koftornas värld. Men släpp det där mörkret först. Innan I inträden..
On a sunday morning sidewalk, wishing lord, that I was stoned.
There's something about a sunday, that makes a buddy feel alone.
Is it not always so. Listneth you, speaketh I.
lördag 30 maj 2026
Guldkorn 1D
Lördag morgon 8:17. Det mulnar på. Ska det regna idag. Fråga. Ska jag kolla på bilen idag. Eller är jag inkapaciterad. Nej, men inkapslad. Vilket är värst. Så länge jag hittar, eller åtminstone skymtar, guldkorn, så fortsätter jag framåt, skyddad bakifrån men inte framifrån. Månn ädlare, det.
Mais, trop vieux pour ces betise, bebe. Trrrrop, trop vieux.
Den här skogen. Full av förtrytsamhet. Ett faktiskt nät har ju bara två dimensioner, hur mycket det än viks åt alla möjliga håll. Ett inter-nät har också bara två dimensioner, egentligen. O ingen av dem är skalbar. Det är vad det är. Vem är fiskaren. Vem. Man kan hitta på mycket, men ingenting är värt nåt, men är fritt. Itsumo nanika, som japanerna säger.
Igår kände jag mig lite som en pistol. Obetslad. Oladdad, men lite redo ändå. En av sex. Så att säga. Sådär lite putslustigt, kamrat. En i kammaren. The old sissy, and that there. comme ca, bebe.
Insert kort-video ("vem är det som kör egentligen") inte jag.
fredag 29 maj 2026
Äh--> ntligen fredag. Die grosse knullert.
Victor Malm, betyg F, för "försök". Jag börjar gilla den här express-muppen. Han har hittat en position som han försöker hålla, oavsett vad som händer. Det är lite gulligt, faktiskt. Kanske är han på rätt sida av historien, trots allt. (Font Verdana, mellanstorlek)..
.onsdag 27 maj 2026
Mammo del 2 av 2...
Immer etwas, kumpel. Ingen tecken på bröstcancer. Nu måste jag fundera på vad jag ska göra för positivt efter den informationen. Säga "Tjohoo!?"
Säga "jaha, det va väl bra.." ? Ha sex? Dricka alkohol? Köpa en ny behå?
Jag vet inte, kompis. Saker händer. Jag kom nyss hem från en cykeltur i hård blåst. På hemvägen medvind. Samt alltså även i brevlådan lite medvind.
Typ, men jag är inte ute ur skogen än, är jag. Kära nån...
lördag 23 maj 2026
En annan sång. uppdaterad i smyg.
Hör här: Jag ville hellre sjunga en annan sång än den här. (Har den här har blivit gammal o bitter?) Jag menar: Ou suis-je? Mais; ici, avec moi. C'est comme ca, copain. Åh, nyss-nazisterna kräver hälften av ministerposterna. Gud så hemskt. Sjung svenska folk. Sluta slicka Trump i röven. Är alla blinda. Är 30-talet tillbaka igen, som om ingenting hade hänt sen dess. Jag sköljer mina irriterade ögon med Lamudal, men världen ser likadan ut ändå. Hur mycket jag än sköljer.
Åhå, jag passerade just en tidsmarkör. Trodde att den skulle komma lite senare. Men numera undrar jag om det inte är jag som står still o tids-markörerna som rör sig. Som spöken, (boskap,) med hängande armar. Utan vapen. Dom behövs inte. Jag har varit en spökfösare i hela mitt liv.
Under åren har jag samlat på mig en stor hjord. Nu har jag mödosamt föst dom ända hit. Till bloggen. Här kan dom beta tvivel i fred. Eller vad dom nu gör. Är jag arbetslös nu. Nej. För mig finns ingen vila. O ingen belöning. För oss gamla spökfösare väntar bara evig ovigil väntan bland skuggorna o tvivlen. (Tvivel som någon annan har sått, låångt före mig.)
And some say there's a big hole in sky. Where god used to be. That hole is just another inverted penis. Not so big. Tell your friends. Fråga mig om det. Jag är inte på väg nån annanstans. Jag måste ju hålla ihop min hjord, så länge jag kan. Om inte jag, vem?









