Hej o hå, så maj kom,nyss, o den kom hårt, som en våldsam älskare, en vild viking. Jag vet inte om jag tyckte om det. Jag har inte hämtat mig än. Inte riktigt en nära döden upplevelse, men inne på sjukdoms-spektrumet. Kanske. Hur mycket krävs det. Men hur man sig i världen vänder, så har man alltid sin rumpa i någons ansikte. No matter, that. Någon ringde på porttelefonen nyss, var det du, älskling. Ingen ringde dock på mobilen, o det var definitivt du. Jag prövade med att ringa till mig själv, bara för att kolla att linjen är öppen,... men du vet; det var till no avail. I'm still in me personal jail. Hey, pluribus unum, baby. Mångfald är bättre än enfald. Domus alba an foramen nigrum. Det ena föregår det andra. Vilka nissar det finns, über alles. Rumpnissar, pressnissar, tryckfelsnissar, pixelnissar, nazinissar o bloggnissar; såna som jag själv, som sitter här o håller mig. För skratt. Jag saknar min gamle riddare lite, han som kallade sig vädersläpparen. Jag försökte också lösa ett tekniskt problem, men det fattades en millimeter. Eller rättare sagt det var en millimeter för mycket. Kunde lika gärna vart en kilometer. Går det inte så går det inte. Som för mig. Korrigering: han kallade ju inte sig själv vädersläpparen, men han provade det o det satt som en smäck tyvärr. Är det inte ofta så, kompis. Att det är sjukdomsbilden som sätter sig, inte sjukdomen i sig. själv. Visserligen går sjukdomen omkring i stulna byxor, men det betyder inte att kartan är själva verkligheten, gör det. Fråga mig om det. Om du så vill. Jag svarar på frågor nu, eftersom jag är vänligt ställd med hjälp av vikingdrycken mjöd. Skoja. Jag är inte vänligt ställd.
Jag är lite handlingsförlamad, inte på grund av fylla, utan på grund av
förtvivlan. Är det verkligen min "go to"-känsla. Defaulting, kaveri, defaulting. Öppna porten på fel sätt o defaulten hoppar in. O förnuftet hoppar ut. Genom fönstret. En sång från andra våningen. typ. Jag var inne på ett kafe för några år sen, ett gammalt hederligt, o när jag tog rocken o gick sa en främling: Den där rocken är inte din. Hur kunde hen veta det det. Men hen hade mer rätt än hen trodde. Den klurige fan.
Det kunde ha varit Lill-Bob Sepp, om inte hen varit död sen 1981. Men det var nån liknande. Som hade byxor som verkade bekanta. Jag kände på mig att det var mina stulna favoritbyxor. Men jag hyser ingen bitterhet. Över sådant. Jag fantiserade om att stjäla tillbaks dem, men det skulle vara en äcklig överkurs. O material till en förundersökning)
Jag låter ibland mina två telefoner ringa upp varandra o det verkar funka superbra. Jag behöver inte delta i samtalet. jag har dokumenterat svårt att delta i andra personers tillrättalägganden->
Diebus horribilis
lördag 9 maj 2026
No hide no run: Av många, en?
onsdag 29 april 2026
fredag 24 april 2026
Säkerhetsvarning, jag kan vara komprometterad. G50.
Skoja inte med mig, copain. Pas aujour. Jag har det inte så roligt idag. Diverse tekniska problem. Eller också är det "bara" känsloproblem. Jag vet inte än. Kanske både ock, som det så ofta är. Svårt skilja dem åt, är det. Det enda säkra är att det inte är frågan om interpersonella problem. Typ såna har jag väl inte. Antingen är jag alldeles för ytlig eller alldeles för djup för sånt. Vilket skulle bevisas. (eller besvikas)
Det är väl loppans stolta gång på rullgardinen, det här. Varken mer eller mindre. Another big bag of bricks, baby. Dem bones, dem bones, dem dry bones. Det är blod på sadeln nu, pojkar. Blod på sadeln. Rid bara på. Det finns ingen vila att få. Om du hoppar av nu, kan du aldrig komma upp i sadeln igen. Det kostar för mycket. Jag har räknat efter. Det finns ett sadel-saldo. Ett enda. Allas vårt gemensamma saldo. Det är för närvarande inte balanserat. Den mörka sidan dominerar. Det är för mörkt i mörkret. För att hitta ljuspunkter måste vi vara lite galna o desperat gladlynta. Vi måste dela med oss. Dag för dag. Minne för minne. Tanke för tanke. Jag gör min del. Men jag är lika döende som förut. Som alla andra. Mitt material hämtar jag från andra sidan livet, den mörka sidan. Det självhäftande o billiga materalet. Men ändå.
Bibeln, toran, o koranen är skönlitteratur. No more and certainly no less.
Själv är jag redan komprometterad. Jag försökte o-kompromettera mig, men det var för sent. Men som tur är går det aldrig att bevisa.
Nie im leben, kumpel. Nie.Im.Leben. Hier bin Ich. Genau so wie du.
Genau so wie du, an einem nicht-ort. An einem nicht-welt.
torsdag 16 april 2026
Jag fick ett svenskt infall. fick jag.
Typ förbanna inte ljuset, släck lampan!
Insert everyday-delivery__>
Notering från Den Store Leverantören:

vem levererar varje dag. punkt punkt punkt
inte jag.
(hej; sing another song, boys, this one has grown old and dusty.)
tisdag 14 april 2026
Jag fick ett norskt infall: 1C (brenner på dass)
Fick ett infall o tänkte skämta, men vafan; det blev ett framfall, ein witsbold. En vits-böld, Bin Ich die grosse Spratt-spieler. Nicht glaublich das, kumpel. This is the worst day since yesterday. Intet gott kunna komma denna dag. Kunna det. När dagen är förbi kommer slutet. Det lyckliga slutet, om jag har tur. Har jag det som vanligt blir olyckan en ole-do-lycka. Amerikanerna, världens cowboys, doomed to chase the devil's cattle across the sky, for nothin less than eternity. Arketypiskt. Med min pipiga röst säger jag ifrån: "Don't you come-a-cowboy with me, Sunny Jim!."
Beep, beep, beep...
Still nihil, baby. I guess. Suffisant pour pauvre moi.
fredag 10 april 2026
Jag tror att jag omger mig med människor som..
Commentez ca, copain.
..mais:

