Smolk på hypofysen

 (Arbete pågår, pågar, arbete pågår)
Avdelning gammal slang.
**///~
Men jag vet inte, kanske har jag själv fått smolk på hypofysen. Av alla negativa konnotationer som anfaller en ur/i det dagliga nyhetsflödet. Denotationerna försvinner i ett hav av politiska konnotter. Och just nu i alla detonationer, mer eller mindre. Säger polarn Per. Själv skriver jag dikter om byxor. Jag verkar ha fastnat i djupa själsliga hjulspår. Och min pojkvän McDavid; jag vet inte om hans stöd håller mig kvar i gamla hjulspår istället för att befria mig. Det gör lite ont faktisst. Om en skulle försöka rycka upp sig ur hjulspåren, för att kunna traska omkring lite som jag vill liksom. I farans riktning.

Här gick jag för två dar sen.

 

Bra att jag gick när jag kunde. Jag och McDavid, min nya pojkvän.
"From the bottom of a bottle; thank you very very."

Å-vandring 2024 01 20 (Idag minus 15)

 Så här nånting: 

Lågupplöst vintermagi.
Själspegling.
Valsar fram i ensamheten.

**///~
Bara för att jag... kan
gick jag på fruset vatten.
Och överlevde.
Tjohoo.
En symbolisk handling som jag försöker
utföra varje år.
Typ ice permitting.
Mirakel möjliga.
Fånga tillfället i flykten.
Samt banalisera alltihop.
I efterhand.
Typiskt mig.

Blott

 - Blott en dag; ett ögonblick går sönder.
Och vi med det. Oklart skadeläge. Hyperkondri?
"Kan inget bli för stort för dig, när allting blir för smått"
(John Holm, Din bäste vän)

Mcdavid

 

Knäproblem, så jag köpte en knästabilisator.
1200 kr. Lite skeptisk, men också lite desperat.
Något bättre har det blivit. Aj, aj, jippie, som Anders F Rönnblom skulle säga.

Nytt år dårå.. Kärvt.

Välkommen till andra sidan. Av årsskiftet.
Är det den mörka sidan, eller blir det ljusare
nu. Döm själv. Det ligger i betraktarens öga.
Som så mycket annat.

Vår käre "frontfigur" gömmer och skyller ifrån sig.

Bistert, Krister, bistert.

The cardboard cutout charisma.

 

Tankar: Vara snäll mot sitt bästa jag.
Bråka med sitt sämsta jag. Lite mer.
Sig själv fjärmast. 

Nytt år,semikolon, nya krämpor, nya sorger..

Och åren, kompis, åren dom bara forsar förbi, som efter en brusten fördämning. När brast den egentligen. Och vem byggde den. Var det verkligen jag själv..