Diebus horribilis: Som en dikt av Baudelaire

tisdag 29 mars 2016

Som en dikt av Baudelaire

Snart börjar det här inlägget.

Nu har inlägget börjat.
Oh, curses, jag har visst missat två dar, men å andra sidan blobbade jag ju två inlägg den 26. Men å tredje sidan gör jag som jag vill i min blobb.
Jag mådde inget vidare i morse och ett tag där såg det ut som om jag inte skulle komma upp ur sängen ö v e r h u v u d t a g e t.

Detaljer por favor; Jag hade ont i ryggen och ont i knät och magen var inte någon happy camper heller, efter en annandag påsk med ett visst mått av frosseri.

Å sen, dårå, såg jag på radarbilderna från SMHI att ett regnområde närmade sig ganska snabbt ifrån söder. Söder är det dåliga väderstrecket. Alltid. Tacka vet jag norr. Goda saker kommer från norr. Men efter en trist blåbands-blåbärs-pulver-soppe-frukost, så kom jag liksom i rörelse, troligen en slags självsvängning, trots att jag var full av spleen och leda, (som (i) en dikt av Baudelaire).

Då, på min egen slumpade melodiradio från mitt eget lokala musikarkiv, så spelades ”I’m a loser” med Beatles, från 1964. Och visserligen hävdar min egen lokala livsfilosofi att det inte är nån skam att misslyckas, inte ens nån skam att ge upp, men resonemanget fortsätter trots allt i att det är en skam att ge upp innan man faktiskt gjort ett ärligt försök.

Så då klädde jag mig i regnjacka och knästöd och knallade iväg på min dagliga runda. För ett ärligt försök, som lyckades. Sen visade det sig ju att jag inte behövde regnkläder trots allt. Det är då själva fan.
Jag tråk-traskade tröstlöst ända upp till kullens topp, där jag kastade en blick på masten, men det kändes direkt att en mastklättring skulle ha varit en rejäl överkurs en seg dag som denna.

Nu är påsken över men det går väl att sladda in en påskbild?

Det är en lågmält suggestiv målning av Anders Olsson från femtitalet. Eh, ett minne från mitt saligen upplösta äktenskap.

(Hej, spouse, we failed, but we gave it a shot. Unfortunately it was a kill-shot.)

Vi köpte den här i form av en pappersbonad på en utställning långt ute på landet.

I söndags, kors i påska-taket, hälsade jag på en kär gammal vän (& son) och åt syrat bröd med proteinblandning och så fixade vi en punktering och ett tillproppat vattenlås, sicket äventyr. Jag tog med mig hem två gamla alster för att digitalisera och publicera här på mitt cybergalleri. Målade dessa på 70-talet, min ”produktiva” period.