Är dom sanna, mina ord?

Sångerna vrenskas.

Dagens runda var ganska lerig förstås. Annars vackert. Själv är jag ful och trött och sjuk. Grusblåsarna extremt störande.  

Jag ser tunneln i slutet av ljuset. (Eller hur det nu va)

It’s not dark yet (But it’s getting there)  Bob Dylan. Time out of mind-97

Eller hur?
”I morse hängde man Saddam, i ett rep. Jag har ingen skuld i det.”  

Lars Winnerbäck, Jag har väntat på ett regn, 2007.

 

Och apropå spöken från det förflutna; här är två stycken, det ena mer spöklikt än det andra.

"Men jag har ingenting att skriva om". Ingenting händer. Men om det är något jag har mycket av, så är det ju …. ingenting.  Alltså ha-ha-har jag mycket att skriva om. Även på tomgång. Ty jag har en tomgång. Typ än är motorn igång. Än pumpar hjärtat med friska slag och den ljusnande framtid är vår, men innan den kommer, ska jag försöka dämpa tvättmaskinen. Den vandrar gärna omkring i badrummet när den centrifugerar. Precis som vi människor, faktiskt.

Åh, idag längtar jag efter Oettkers Diavola, eller en kebabtallrik, men jag orkar inte gå och handla. Det är för mycket rustning att krångla på sig vid en sådan utflykt i verkligheten. Ibland liknar det mera en militär gerilla-operation, än en vardagshändelse. TX