Så går en dag än från vår tid…

Åh, bara ett uppvak på hela natten! Kors!

Det betyder att natten inte blev så lång. Trots att det är långa fredan.

Association:  Lång-Freddy Kreugers signatursång:

One, two, Freddy's coming for you.

Three, four, Better lock your door

Five, six, grab a crucifix.

Seven, eight, Gonna stay up late.

Nine, ten, Never sleep again....

Det blev en gråmulen dag. Jag tog min prolle utan 5kg viktbälte idag och kände mig så lätt och så pigg, trots 2 dars kalorirestriktioner, att jag nästan ville börja springa, men jag behärskade mig. Jag är ju så himla gammal, det vore inte värdigt. Mötte Stavsläparn, som minsann struntar i värdigheten, all kredd till honom.

Det är aldrig en bra idé att handla mat när en är tom i magen, och det var det inte idag heller. Men det är ju fastebrytningsdagen, för fasen. Och dessutom påsk. Jag unnade mig lite extra. Dessutom unnade jag mig en biltur i min linjesköna kupé. Det börjar bli dags för sommardäck. Min pappa sa en gång att han såg framemot att ”smyga fram på sommarsulor”. Ibland när jag tänker på det tänker jag att ”far brukade säga”,  men det är fel, för jag hörde det bara sägas en enda gång. Men det räckte för att fastna i mitt huvud för evigt. Och varje gång jag byter hjul, dyker minnet upp och pappa blir levande för ett ögonblick igen.

Ja, och sen åt jag och magen blev full och jag kollapsade i min sunkiga soffa framför teven, men det fanns INGENTING att se. Tänkte på Bruce Springsteen som sjunger om 57 channels and nothing on. Jag har fem kanaler och nothing on, haha. 

Jag plockade fram en nästan 3 timmar lång film, Interstellar, som jag sparat för en särskilt tråkig dag. Jag hade läst att den var väldigt bra, men jag blev besviken. Ljudet var superbra, specialeffekterna bra, men storyn var oväntat platt, logiken höll liksom inte ihop och slutet blev en riktig besvikelse. Fast det är ju faktiskt riktigt svårt att gestalta och beskriva fler dimensioner utöver våra 4.

Här är ett schema på handlingen i filmen..(Spoilervarning haha)

 

Men rymdscenerna fick mig i alla fall att fundera över gåtan om universums saknade massa, även kallad mörk energi. Universum expanderar ju fortare än vad vetenskapen riktigt kan förklara. Förutom en slasklösning att kalla det mörk massa och mörk energi. Nu pratar man dessutom om ”det mörka flödet” vilket ju låter extra olycksbådande. Man har på senare tid observerat att det verkar finnas hoper av galaxer som rör sig åt samma håll, (typ som flyktingar) istället för det som bigbangteorin utgår ifrån, att alla galaxer rör sig utåt, ifrån varandra. (Vi blir ohjälpligt ensammare och ensammare)

Men, jag vet inte jag. Är det en extra grej att oroa sig för?  Det mörka flödet kanske är ondskan själv som slingrar sig ondskefullt genom tid och rum, obehindrat , mellan  a l l a  kända dimensioner i  a l l a  multiversum. En slags rymdens Freddy Krueger om en så vill. Som kommer och skär upp oss i våra egna privata sömn-dimensioner.  

Eh, men en sak tar jag i alla fall med mig från den filmen: En person där som är illa ute, säger att hen inte är rädd för döden, utan för …..tiden.

Jag är ju också mer rädd för tiden än för döden. Det kanske är en slags universell grej. En jungiansk arketyp som i vissa fall, som mitt, leder till ett svårartat och sorgesamt komplex.
Nej förresten så tog jag med mig en sak till från filmen. (Det kanske kommer mer?)  I en dramatisk scen hänvisas till Newtons tredje lag uttryckt på så sätt att en måste lämna nånting bakom sig för att kunna förflytta sig. Det tycker jag var fyndigt.

  **

Men; galaxer i mina braxer. Sex glada galaxer i en lax-ask. I ett överdrivet plisserat universum.  

But; Do not go gently into that good night.

Jag känner mig…… kranio-sakral.
Och så här mot slutet kommer en osökt att tänka på Tage Danielssons saga om Tödde och Mödde:

Nästa år kom Mödde till Tödde.

"Goddag, Tödde."

"Goddag, Mödde."

"Jag skulle ha min plats i parkeringshuset på Järvafältet."

"Det bidde inget parkeringshus."

"Bidde det inget perkeringshus? Vad bidde det då då?"

"Det bidde ingenting."

"Bidde det ingenting?"

"Nä, det bidde ingenting. Ajö, Mödde."

"Dra åt helvete, Tödde."

Det bidde ingenting. Relativt sett.

Här en bild som hänger på min vägg. Neoncat. Helt orelaterad till denna text. Jag har haft den i alla mina hem sen början på 70-talet.

Så nånting betyder den.

Så går en dag än från vår tid. Och kommer icke åter.