Mossa grankott på er, alla mänskobarn.

Denna dag kallar jag Tossdagen, med rätt att bli rätt tossig av mig.

Jag slapp i alla fall Freddy Krueger inatt, men vaknade ändå med den typiska mardrömsbaksmällan, hjärtklappning och förvirring. Saker och ting glider så småningom på plats och klickar in så att omvärldens svååååårbegripliga fragment återigen bildar den användbara miljö där det går att fungera precis som om allt vore normalt och riktigt. Det finns på morronen fortfarande vissa revor i rumstidsväven genom vilka det går att skymta hemskheterna i kaos.

Dagens konstnär är Carl Fredrik Hill, (kanske min största favorit). (Apropå kaos)

~'~
Efter en blygsam soppfrulle gav jag mig ut på min dagliga prolle. Har inte missat en prolle på 104 dagar nu, men imorron bryts den sviten, för jag ska till tandläkaren och lite annat. Mitt rekord är 112 dagar. Det står sig nog. Är väl ingen fanatiker heller. Bara noterade detta. Det säger nånting om mig. Nånting bra, nånting hoppfullt. Jag saknar liksom inte grepp och kontroll. Inte hela tiden.

Solen lyste på förmiddan, men det var kallare än vad jag trodde. Det blåste vackra kalla vindar från norr. Hemlandet. Sapmi.
Mitt stenprojekt hade klarat sig från Sabotörens härjningar; - så här ska det se ut. Men säg den glädje som varar. En glädje som varar är att Sabotören är helt ovetande om att hen deltar i mitt konstprojekt.
Stones rolls away  -  and stones roll back. ;}
 

µ
Sen har jag också dokumenterat ett nyare konstverk: Transheads.

Här ett verk från 94: Pinkflight.
 

 

Här ett urklipp från en gammal dagbok:

Dagens kulturtips: Åsa Linderborgs recension av Maggie Strömbergs bok om Miljöpartiet,  ”Vi blev som dom andra”.
Suveränt skrivet och sammanfattat av Åsa Linderborg.
 

..