Åh, redan Onsdag dårå. Oxdagarna tager sin början.
”Wednesday
is hump day,
Over the
hump, the week’s half gone”
(JJ Cale, Friday, 1979)
Jag är tillbaka efter min Kalmar-expedition. Tillbaka i
något förbättrad version. Eller
rättare sagt; något mindre försämrad version.
”I know you
must hate me, but can you hate me less?”
(Leonard Cohen, Anyhow, 2011.)
Jag rör mig i världen som en hemlig agent i främmande land.
Förbi Checkpoint Charlie. Förbi polygonpunkt 433.
Som ett lodjur sökande efter revir.
Som en utomjording på jakt efter det slutliga maskhålet till andra sidan.
Som en utomjording på jakt efter det slutliga maskhålet till andra sidan.
Som en Saabförare efter konkursen.
Axeln ömmar ännu efter mitt fall på isen den 31 januari. Det
är väl ondskans axelmakter, är jag rädd.
Ångest, ångest är min….. Arve Opsahl.
(Det dom har, det har dom här i Lissabon)
Svensk variant av Zen, en Jan Stenmarksism:
David Bowie 2000
"Look up here, man, I'm in heaven"
(Kuriosa: Ungerska har könsneutralt pronomen, han/hon (hen) heter "ö".
Bra heter "jo" . Om man ska säga "hon är bra" blir det "ö jo".)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar