Att tvätta ren den mörka materian.

Sov så extra dåligt i natt. Vaknade med stress i kroppen.

Men se; det hade snöat lite i natt. Ett nästan magiskt lugn inne i den vackert pudrade skogen. Ljust och fint och mjukt. Inga revor i rumtidsväven liksom. Jag prövade att snabbt vrida huvudet och titta bakom mig, då brukar det gå att hinna uppfatta en glimt av revorna i dimensionen, men idag märkte jag ingenting (ens av den mörka materian).

Känner mig ofta väldigt postmodern numera. Konstigt, det. Jag vet ju inte ens vad det betyder. Ändå talar uttrycket till mig.

Don’t you just hate it when that happens to you..

Jag gjorde en postmodern animation för att försöka förklara, men jag fick ändå inget grepp om det.

Annars? Jo jag lyckades stoppa tvättmaskinen från att vandra iväg. Nu kan jag  sätta igång den när jag vill och till och med våga gå ut utan att behöva vara rädd för att tvättmaskinen har vandrat iväg och t.e.x stått och dunkat mot väggen och stört grannarna, så att säga..i värsta fall.
Dels finjusterade jag fötterna, så att maskinen står så exakt i våg som jag bara kunde få till det. Dels monterade jag di där vibrationsdämparna från Jula. Vad som betydde mest för det lyckade resultatet vet jag ju inte, men kunde konstatera att centrifugeringen blev lugnare även i 1400 varv.

Dvs 1400 varv var helt uteslutet förut. Då blev det ett fasligt liv. Och kiv.

Med hjälp av tejpbitar på golvet kunde jag också konstatera att maskinen inte flyttat sig en millimeter. I alla fall inte i någon av dom dimensioner som stackars primitiva jag kan uppfatta. Om man (fåfängt försöker) tillämpa strängteori, så skulle det kunna vara så att en, genom att påverka vibrationerna, kan få tvättmaskinen att vibrera sig till att uppträda på flera ställen samtidigt, men det är ju svårt att mäta sig till.

Men kanske går det nu att tvätta den mörka materian så att den blir kritvit och synlig.

Det skulle vara nåt, det.

Don’t you just love it when that happens to you.

Nu önskar jag bara att kunde fixa vänstra bildörren som numera bara går att öppna inifrån.. Men jag får välan ta itu med det problemet samtidigt med att jag servar och tvättar bilen inför besiktningen, vilket borde ha skett redan, för nu har jag tekniskt sett körförbud på skönheten. Men va fan dårå - punkt com. Det skjuter jag upp. Avoidant personality disorder typ så.
Jag menar: Hur ska lillan orka?
Hos tandläkaren i fredags fick jag veta att det skulle kunna vara så att jag borstar tänderna för ofta, dvs efter varenda en av dom 4 måltider jag äter, nästan varje dag. Det trodde man väl aldrig att man skulle få höra när man var….. barn.  Men det sliter på tänderna och sliter på tandköttet och man liksom kan borsta in bakterier in i själva tänderna, vilket ju låter liksom kontraproduktivt.. 

Så jag får väl försöka minska på borstandet dårå.
Här är dagens historiska målningar ”Carcats”  från 70-talets mitt, och "Bikerocket" från 70-talets början

Dagens exempel på gamla psykiatriker (den ändlösa raden) som var helt fel ute:  Ernst Kretschmer..
Dagens söndagsmiddag ska bli en Oettkers Diavola. Fast jag anar att den inte kommer att bli lika god som jag föreställt mig under några dagars tid nu. Men det gör ingenting, för min inbillade föreställning om hur gott det ska bli, den upplevelsen är ju minst lika verklig som den upplevelse jag kommer att få i eftermiddag när jag faktiskt smakar den.. Och framför allt, även om smaken blir en besvikelse så kan ingen ta ifrån mig min upplevelse om att det smakar himmelskt.. 

Åh, jag är på väg in i ett meningslöst cirkelresonemang här, hjälp! Dessutom finns det ett pretentiöst skämt här nånstans, jag känner det tydligt, men jag hittar det inte. Det måste vara Tyler Durden som ligger bakom. Eller Keyzer Söze kanske.