lördag 5 mars 2016

Som en förtjänar



Hälsoindex 93 92 687
Typisk Lördag.

Jag hade en Terror-på-Elm-Street-natt, så jag var glad att vakna till den vanliga världen. Jag firade Fredan lite väl mycket igår, så natten blev därefter. Dvs; Magen protesterade med gasbubblor och magknip.
Men det rättar jag till idag, typ jojo-dieten min.
Trodde också att jag hade en förkylning på gång i morse, men immunförsvaret verkar ha kämpat ner den attacken. Tack, mina trogna fotsoldater!
Avslöjande:
I samband med en viss behandling mot en viss sjukdom, testades jag på alla möjliga sätt. Ett av testen handlade om autism. Mina poäng placerade mig på gränsen mellan möjlig och trolig. Dä förklarar en hel del. Men en etikett är bara en ytligt påklistrad beskrivning, det hörs ju på namnet. Men faktum kvarstår; en annan e asocial. Länge leve asocialismen!
Det var en stunds busväder på motionsrundan i morse. Jag mötte Sabotören, som såg arg ut som vanligt. Men en kan missta sig på ansiktsuttryck, ju. Med åren har jag märkt att mungiporna slokar neråt mer och mer. När en tror att en ser neutral ut, så ser en i själva verket ut som en riktig surpuppa. För att se neutral ut måste en le lite för att forma munnen till ett rakt, intetsägande streck. Men orka gå omkring och smila utan anledning? Inte då. Det är en märklig känsla att le mot sig själv i spegeln och konstatera att munnen är helt rak o neutral.

Eh, dagens låt är en gammal goding: den suggestiva Harry Lime theme, med Anton Karas, från filmen Tredje Mannen, från 1949..

Dagens TV-tips är också en gammal goding som skrämde mig som tonåring. Rosemary’s baby. Visas i SVT1 kl 00:35 inatt.
Fast när jag tänker närmare, var det nog boken som skrämde mig. Först.

På ette-middan har jag slitit med en dikt istället för att städa.

Jag fattar (eld)
Jag hör (upp)
Jag slår (fast)
Jag faller (annars)
Jag går (igen)
Jag lever (om)

Och jag måste slita mer med dom raderna. Den enklaste är ofta det svåraste. Namaste, tack.


Jules Cotard - 1840 - 1889
Dagens syndrom:  Cotards . Ibland är jag övertygad om att jag är drabbad av detta, och det är ju svårt att motbevisa. Nästan lika svårt som att motbevisa som solipsismen, men bara nästan.












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar