Ö jo

......

Oxdag 1 avklarad, genomliden, avfärdad.

Nu Tossdag.  Ofta veckans längsta dag, vilket är bra, för det bromsar upp tiden, men samtidigt dåligt för att det är den jobbigaste dagen. En får ta det goda med det onda.

Immer etwas nach zu freude haben-machen-können (sollen)

Men generellt sett är det ju tempus fugit. Tiden flyger iväg. Mot ingenting.

Hur mycket vi än försöker korpa diem..

Sätt att bromsa tiden:

1. Något bra att se fram emot.

2. Något dåligt som ska ta slut.

Så; Än får vi gå i strumpor o skor.  Än är det vinter kvar, säger mor..

 

 

Det finns en trygghet i tokig. 

Det finns en trygghet i tråkig.
Man kan gömma sig där.

Terrakotta arme av män. Talking heads. Mansplainers en masse.

Cis-män, i skor. Zombies bombis.  Terrorkåta arméer väller fram överallt.

It’s all going to pot. Hur blev det så?

Face the music and dance. Face the book. (Face the screen). Face (the) plant. Plan(t) a head.

Till slut fick jag resultatet på blodproven i december.
Blodsocker, blodfetter hälsosamt låga. Även IGF-1 ligger nästan skrämmande perfekt. Lågt, men inte för lågt. Tittar en bara på dessa värden skulle jag mycket väl kunna leva tills jag blir 100 eller mer, skrämmande tanke. Jag verkar ha 5-2-dietat och motionerat mig ur den direkta farozonen för diabetes, kardio-vaskulära sjukdomar o minskat risken för cancer i och med att IGF-1  (tillväxthormonet) inte gasar på celltillväxten i onödan.Minskat köttätande=mindre protein i kosten=Inget överskott på cellbildningsmaterial=kroppen får helt enkelt reparera skadade celler istället för att byta dom. Så är i alla fall teorin, enligt Michael Mosley, grovt förenklad för en idiot som moi.

Men jag är inte en komplett idiot än, för vissa delar saknas,  haha.

Å en kan ju tro att det är en bra sak att få sina skadade celler utbytta mot nya, men det stämmer bara för barn/ungdom som fortfarande växer. Eller för medelålders kroppsbyggare typ.

En föreställer sig ju att det finns huvudritningar på hur kroppens alla celler ska se ut, men den informationen finns i själva cellerna så varje gång en cell kopieras så blir det som en kopia på en kopia. Å i början när kopierings-apparaten är ny, då blir kopiorna nästan perfekta. Men med varje kopiering försvinner/förvanskas informationen, om än aldrig så lite.

Till slut är resultatet oläsligt. Då blir det fail.

Däremot går det ju (ännu) inte göra något åt eventuell genetiskt baserade förprogrammerade tidsinställda dispositioner för olika sjukdomar.

Mina gallbesvär verkar ock/dock försvinna. Pö om pö. Det var i april förra året jag hade min gall-attack. Efter dubbla ultrajudsundersökningar så verkar det ju nu som om jag slipper operation.  Nu har jag inte haft nån känning alls av gallblåsan på 1 ½ månad. Ta i trä. Tydligen är det inte ovanligt att få problem med gallsten när man går ner i vikt. Men förhoppningsvis är det en övergående fas.  Aja. En få fösöka gledja sej åt det, dårå.

Ibland, hörrödu, ibland önskar jag att allt var………….annorlunda.  Att jag  var ovetande. Att jag hade det som kallas hopp. Att jag inte visste vad som skulle orsaka min hädanfärd. Att jag skulle bli saknad innan jag blir hittad. Aja. Dentasticks.

Vill du veta nånting så fråga Ugglan:

Vi lever i fablernas tid, mer än nånsin. Ugglorna är många. Alla har dom varsin bok varur dom föreläser om hur ALLTING är.

Det är mycket nu. I.E. Is it really all going to pot?

Typ så här: If it’s really all going to pot, we might as well spend it all on pot, Willie Nelson style.

"Going to pot":

An item which is broken, defective or substandard. Two explainations have been historically applied. The first is that in olden times when food was scarce, people would leave the bones, fat and undesireable portions behind after eating their meal. These second-rate items would be used for soup the next day, so as such, the poor-quality leftovers would "go to pot". The second (and more plausible) explaination is that in the days of the industrial revolution and early mass-production, assembly workers would occasionally find a defective or out-of-tolerance part which was not suitable for use. This part would be sent back to the smelting room to be melted down and re-cast a second time. Since the smelting was done in a giant pot, these defective parts had "gone to pot". In either case, the phrase gained popular use by the American homeowner who would occasionally wear out an item which would fail- often at an inconvenient time.

"It's All Going to Pot" is a song written by Buddy Cannon, Larry Shell and Jamey Johnson. The song was recorded by Willie Nelson and Merle Haggard featuring Johnson. It was released on April 20, 2015, as the single to the album Django & Jimmie.

 

Men även små grytor har ”öron”.