Love, Hurt

2017 01 30  

  Så dog då januari månad år tvåtusensjutton. Inte en dag för tidigt. One down, eh, eleven to go. This year might still be a survivable year, after all. But black mist coming. Meaninglessness prevailing. Post.

  Och döden tog nyss ännu en av mina långtidsfavoriter, skådespelaren John Hurt. Förr i världen brukade det vara så att om en människa faller, tar en annan strax hens plats. Så känns det inte längre. Tomrummen efter de fallna blir kvar. Gapande hål i uttunnade led. Jag brukar inte gråta när kända personer dör, men den här gången brast det för mig.

  Vila i frid, John. Ditt hantverk kan fortfarande distrahera mig från smärtan.
Här i den här världen av ensamhet, mord, gruppvåldtäkter, meningslösa krig, korruptioner och tiggerier och allmänt geschäft.

Och moderaterna påbörjar samarbete med sverigefascisterna. Fredrik Reinfeldt, kom tillbaka, allt är förlåtet, typ så. Trump och Putin. Say no more. Och vården blir allt dyrare och allt sämre känns det som. I alla fall för vanliga människor. Mångfalden gjorde inte vården bättre och billigare som liberalerna försökte slå i oss. Mångfalden gjorde inte heller skolorna bättre och billigare. Mångfalden gjorde inte heller medicinerna billigare och lättåtkomligare. Tvärtom, skiten vinner. Les misogynes avancé. Tout le monde. Allt blir sämre, kompis, sämre och sämre. Men marknadsgalningarna ger sig inte. Skatterna ska sänkas ännu mer. Arbetarna ska inte bara piskas till underkastelse, dom ska även betala själva för piskan. Egenavgifterna höjs, egenvården ska öka. Mödrarna ska lära sig att föda barnen i egna bilen på timslånga bilfärder till BB. (Men skatterna ska sänkas)
Enkla slavjobb ska ”skapas”, genom att det ska bli billigare att anställa och lättare att avskeda. Det kan ju aldrig bli för billigt att anställa och aldrig för lätt att avskeda för ”Näringslivet”. Parasitorganisationen. Det ändrar sig aldrig. Fy fan. 

Vi ses på andra sidan.