Kontinuum ♥

2017 01 01
Kontinuum ♥ # 22

 Söndag, den första dagen av resten av mitt liv. Solen går upp och slår in som en brand på tapeten och gör det omöjligt att se på tv.

  Vi vänder blad och hasar vidare med vårt förflutna som en kanonkula fastkedjade vid fotleden. Vi är begåvade med ett år till, att fylla upp. Dag för dag, timme för timme. Och det kärlet är ju jättestort. Idag verkar omöjligt att fylla upp det. Men kranen går väl inte att stänga av, den.

  Den här bloggen är min elektroniska fotboja.
Kontinuitet i alla fall. Det här året började som det förra slutade. Med smärtor. Liggande på rygg i soffan. Undvik rörelser. Undvik hosta och nysa och djupa andetag. Svårast av allt är ju allt undvika att skratta, det gör nog riktigt ont det.
  Men jag är ju redan tystad. Vad det nu egentligen var som för evigt skickade mig ut i en enslig omloppsbana runt gemenskapens glob. Skickade ut mig på skygga vandringar i utkanterna av allt som är fint och gott. Lever blott i mina lodjurstimmar.
  Hallå, kära vänner, älskade släktingar, aningslösa anförvanter, trogna läsare, respekterade förebilder i efterlivets skörlefvnader. Hallå.





Estland Lettland Litauen Ukraina