K-Kastningar

2017 01 05

  Tosser day. En vackert kall och fult billig dag, köpte nix. Åt nix. Drack mycket kaffe. Tittade tillbaka på mina inlägg från förra våren. Jag var roligare då, haha. Jag slängde mig en massa julskräp. Det visade sig att kroppen inte var det enda som gick sönder vid mitt fall för snart 2 veckor sen. Min gamla pilotsolglasögon med spegelglas, som jag haft sen början på 80-talet, gick också sönder när jag träffade marken. Eh, en epok gick i graven. Det var ju lite sorgligt, när dom nu överlevt i 35+ år. Hur många gör det?  Var dom bättre förr?  Men, åh, jag köpte solbrillorna samtidigt som jag köpte min 73:a Firebird. Jag tyckte ju jag var så cool i den bilen och dom brillorna. Fast jag visste ju hela tiden att jag bara inbillade mig alltihop. Men det finns ju inget bättre skydd för en socialfobiker än ett par stora solglasögon med spegelglas, så jag ska skyndsamt införskaffa mig ett nytt par. För; what can I do, what can I say, I don’t want to fade away. (Bruce Springsteen).
  Men även i den bilen och dom glasögonen hände det att jag var tvungen att stanna och spy ibland, på väg till jobbet, eller på väg norrut. Super-knapsu liksom. Jag var inte i Kansas längre, syster. Ingen vila, ingen ro. Bara ila, bara gno. Hellhound on my trail. Fängslad av drömmar. Påhittad personlighet. By proxy, limited. Shellhound runners.
  *****************
Lite perspektiv på tillvaron del 2:

Följ med på en hisnande bilresa genom en svensk stad. Vart e vi på väg?

 
*********************
I morgon ska jag försöka ta en liten testpromenad i snön. Där och då.
Hej och åh.