Någon måste lämna båten

                                                        ...2017 01 16...
  Ja, och när måndag kom, hade jag redan gått. Det sägs att dagen var mulen, men skarpt grå. Isen var stenhård, men inte glatt, för den va så skrovlig att man fick fäste ändå. Så pass? Som i livet självt.
 (Hallå, verklighetskontroll.)

Och idag använde jag stavar, lite fjösigt petande visserligen men det var i alla fall i princip stavning. Hallå, stavningskontroll. Jag fick plöja igenom en skock med med små barn i neongula reflexvästar för att komma dit jag skulle, men dom mördade mig inte. Så dom tillhörde väl inte The Brood.

 

Jag tog en ny väg, genom björkdungen. Den är särskilt vacker och stillsam på vintern..

**  

Jag lyckades fånga mitt alter ego på bild igår, som av en händelse och jag missade ögonblicket, men fann bilden i telefonen, alldeles innan ögonblicket försvann in bland världens förlorade pixlar. Egot verkade också vackert och stillsamt. Hallå, permission to come aboard?

***
 

  På samma kvadrant fann jag ett fot-foto. Ett ögonlick från tung tid. Jag ser på teve, sladdar bilder från phone och letar plagg för ett troll i Cellbeskatalogen. Men ingenstans i all detta lilla hittar jag det jag söker; en stoppkloss för tidslinjens spårvägsbuss.
****

  Och det händer att jag blir kallad överkänslig. Det är ju ett trevligt samhällsklimat vi har, när känslighet blir ett skällsord. För mig blir det ännu en länk i en kedja av sorger. Som överviktigpetter.

  Nu gör jag mig redo för dagens andra utflykt. Om jag inte återkommer imorron har jag inte överlevt. Men nyckeln ligger i tuben, så allt går att ordna. Men mycken möda och stort besvär eväntar de levande.   Porr