Eu-klides, av-art

2017 01 11

   Eh, en mild o blåsig fastedag. Hyfsad sömn. Inga timmar försvann. All present and accounted for. Jag kämpade mig ut på en vindig prolle. Med lite hugg och slag. Det funkade inte att använda stavar, men jag kunde faktiskt gå ganska normalt. Det var extremt lite folk ute. Men det klagar jag inte över. Jag tyckte nog att det fanns liv i jycken, åtminstone bitvis.

När jag kom hem lyckades jag inleda operation uppröjning, även om det inte direkt syns i lägenheten. Jag letade efter ett visst papper och hittade det till slut också. Sen tog jag mig för att skanna in den här gamla dikten.

Pretty pretto.
Denna mastiga dikt från 1974 är inspirerad av Lars Noréns diktsamling Revolver. Han öppnade verkligen mina ögon för hur fritt dikter kan skrivas. Varken för eller senare har jag klarat att vara så ohämmad. Ju mer jag lärde mig desto mer kontrollerad blev jag, tyvärr.
Det kan väl vara så att ett flöde aldrig är så vilt som just när dammluckorna öppnas. Sen dess har väl aldrig dom där dammluckorna varit helt stängda, utan det har alltid funnits ett utlopp. Det har helt enkelt inte kunnat byggas upp en stor fördämning. Bara en fördumning kanske. En gigantisk fördämning av dumheter.
Den är lite svårläst i det här formatet, men jag gjorde mitt bästa.

Pretty busy body:

Och vem var den här Euklides som jag glömde?

Filosofen Euklides grundade den megariska skolan. Han var en av Sokrates lärjungar, kom från Megara och levde c:a 400 f.Kr.

Euklides menade att den sanna verkligheten är en absolut enhet och identisk med det goda.
Och vad menade jag med att glömma Euklides?

Nu var det ju ganska längesen jag skrev dikten, typ 33 år sen, så jag kommer inte riktigt ihåg hur jag tänkte. Men jag gissar att det var nånting med att den sanna verkligheten inte är en absolut enhet. Och kanske inte helt identisk med det goda heller.

Läs den noga, det kommer frågor om den på provet senare.
.

|

||

|||

||||

|||||