2017 01 04
Fallabiliteterna staplas upp.
Snön kom tillbaka, än
är det vinter kvar säger mor. Nästan 20 grader kallare på 3 dygn, det är snabbt
omställt. Och dom snabba dagarna (fastan) är här igen, vajert polarn. Broms,
please.
Ett negativ; jag blödde idag igen, skit också. Just som en trodde att åtminstone ett problem var borta. Sov väldigt lite och dåligt i natt, massor av uppvak och mardrömmar, fan också. Men brist på sömn är ett bagatelliskt problemas och mardrömmarna är en konstantia.
Ett negativ; jag blödde idag igen, skit också. Just som en trodde att åtminstone ett problem var borta. Sov väldigt lite och dåligt i natt, massor av uppvak och mardrömmar, fan också. Men brist på sömn är ett bagatelliskt problemas och mardrömmarna är en konstantia.
Men nu känns det
definitivt bättre i revbenen. Jag kan faktiskt resa mig ur soffan utan att
använda krycka. Och jag kan kliva ur sängen på ett nästan normalt sätt, dvs jag
behöver inte åla mig ut baklänges, utan kan resa överkroppen framåt.
Visserligen gör det ont, men det går ändå. (Nordman-referens)
Igår besegrade jag faktiskt rädslan och tog mig ut och iväg och handlade. Väderleksrapportörerna hotade med snökaos och det hotet hjälpte mig att komma iväg före stormkaoset. Nu visade det sig att hotet var överdrivet, men det kunde ju inte vi; jag, själv och undertecknad veta. Jag känner ju mina pappenheimare liksom.
Handlingsutflykten flöt på bra, men den var ju minutiöst väl planerad och utförd som en militär expedition, ett commando-uppdrag. Jag rörde mig som i en dimma, sobrilt bedövad och känslolös, en främling utanpå mitt eget skelett. En programmerad drönare, en robot. A detached agent.
Igår besegrade jag faktiskt rädslan och tog mig ut och iväg och handlade. Väderleksrapportörerna hotade med snökaos och det hotet hjälpte mig att komma iväg före stormkaoset. Nu visade det sig att hotet var överdrivet, men det kunde ju inte vi; jag, själv och undertecknad veta. Jag känner ju mina pappenheimare liksom.
Handlingsutflykten flöt på bra, men den var ju minutiöst väl planerad och utförd som en militär expedition, ett commando-uppdrag. Jag rörde mig som i en dimma, sobrilt bedövad och känslolös, en främling utanpå mitt eget skelett. En programmerad drönare, en robot. A detached agent.
Punkterna på handlingsprogrammet
prickades av en efter en. XX kan en inte vara.
Sen efter hemkomsten till mitt safe-house värkte det i mellangärdet. Jag vet ibland inte om det är revben, muskler, matsmältningssystem, hjärta, lunga eller alltihop som värker. Allmän sjuk-ångest liksom. Jag föreställer till exempel att en flisa av ett splittrad revben punkterat något inre organ och att jag nu sakta blöder ihjäl invärtes, därav min uppsvullna mage.
Påver, mamal inbilskhet.
Köpte bl.a. en 99 kronors tidning:
Sen efter hemkomsten till mitt safe-house värkte det i mellangärdet. Jag vet ibland inte om det är revben, muskler, matsmältningssystem, hjärta, lunga eller alltihop som värker. Allmän sjuk-ångest liksom. Jag föreställer till exempel att en flisa av ett splittrad revben punkterat något inre organ och att jag nu sakta blöder ihjäl invärtes, därav min uppsvullna mage.
Påver, mamal inbilskhet.
Köpte bl.a. en 99 kronors tidning:
Den var inte riktigt 100.
Åt tabletter, drack en öl, åt en halv pizza.
*********************
Jag fick en kallelse till. Om den som skickade kallelsen läser det här, håll inte andan i väntan på mig, det kan sluta illa.
*********************
Här lite perspektiv på tillvaron. Följ med på en hisnande 30 sekunders resa från jorden ut ur vintergatans galax. Slutscen ur filmen ”Men in black”:
*********************************
Lyssna på Tassavallan Presidenti.
(Kolla-lalla-titti-litti-tävää, Ett pollo-lollo-gamma-lamma-lo med sån dånt dära i.:)
Dolda tags: Suomi Finland Ukraina India Amerikana terror ...Love, Lynx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar