Ännu en länk i kedjan

2017 01 25  **///~

 Eh, en grådassig dag, inga grader alls, varken plus eller minus. Mellanläge. Mellanläge också för mig. Fastedag 2 genomliden, varken mer eller mindre. Kanske ett Schrödingerskt dilemma, vad vet jag?
  Besvärlig morron, tappade flera timmar igen. Men dom ligger förmodligen där jag minst anar det. Har en känsla av att dom kan dyka upp igen.
  Den förmodade revbensfrakturen verkar förmodligen ha läkt. Jag ru-ru-rustade upp mig och marscherade ut och iväg i dis. Pudersnö på is, sånt kan vara förrädiskt, men jag utmanade isen och vann. Om en är förmodig går det att halka förbi ögonblick av panik och komma ut stående på andra sidan om det. Märkte jag och noterade det i min marginal, dårå.
  Inom sporten brukar dom prata om ett fall framåt. Att falla på ansiktet är alltså bättre än att falla på rumpan. En kommer ju liksom framåt ändå. Om än med krossad näsa och brutna tänder.

 

(Kedjan av sorger).

  Om den lyckliga slumpen rationaliseras bort, så förlorar man ekvationen, råkade jag höra på radion. Vad det betyder funderar jag ännu på.

  -Nä, nu var det en månad sen jag bakade sist. Så kan vi inte ha det. Även om det är lättare att gå ner i vikt om man inte har bröd hemma så är det i alla fall svårt att ….avsluta den här meningen på ett bra sätt.
Men den fick bli som den blev.

***

  Idag lyssnade jag på Ola Magnells senast album, Rolös, från 2012. Där finns vacker vemod. Han låter lite trött, men han har ju fyllt 70, så det må väl vara värt åtalseftergift, utifall att det skulle ha legat inom min jurisdiktion, vilket det förstås inte gör.
  Idag frös jag hela eftermiddagen, kunde inte på villkors vis bli varm. Det var oroväckande. Nu känns det bättre, men jag blev lite väl apatisk och det var med mycken möda och stort besvär som jag lyckades skreva fram det här inlägget. Likt en blööödande hemorrojd.