Sällan är ett ord jag ofta använder.

Och sällan seglar ibland ensam bland näckros-ord.
(Och allt jag är saknar relevans, när jag kanske
bara är några rader i någon annans pågående dikt.)
Dör jag när slutklämmen kommer.
Eller är slutklämmen redan kommen o gången.
Jag tror att det är bäst att återgå till rad 1.
Och börja om. Om o om igen. 
För vad är livet annat än upprepningar. 
Det enda som är bekant är trevligt o tryggt.
I like to win, but if I don't, it's still allright.
I just gotta do it all over again.
Sayeth the Coy Buckman.

Plethora-hore.
Waddle waddle.

Sällan seglar ibland ensam. 
Ofta är en styv rorsman.
Som lutar pannan mot rodret.

Livet rinner mellan fingrarna..
Och skvalpar omkring på durken.
And the victim-cardie fits me just fine,
thank you very much... (tre punkter)