lördag 15 juni 2024

En epok gick i graven

 Försvaret sviktar. Ett spöke med namn Miranda dök upp. Ett annat spöke var namnlöst och jag upptäckte mitt eget namn inne i en fängelsetatuering. Touch and go. "Mobilt bank-id är den säkerhetslösning vi rekommenderar" säger banken. Att ha mobilt bank-id är ju som att bära med sig en säkerhetsrisk, vart man än går, dygnet runt. En öppen plånbok med alla sina konton. Ett tömt konto är blott en enda impuls bort, en ögonblick av förvirring, svaghet eller      h o p p l ö s h et..  Vår inbyggda bekvämlighetslängtan blir vårt fall. Som individ och som samhälle. Igår cyklade jag till ett sunkställe och var tvungen att prata med en jävla skitgubbe och kände mig besudlad sen. Se där vart ett ögonblick av svaghet kan föra en. Rakt in stinkskiten. Undra på att jag lider av dagligt illamående. Men det är inget fel på min mage. Det är själen som förtvivlat försöker rädda mig från... fetma. Hälsningar från...Fet-Mats. Skoja. Jag har ingen själ. Den dog härom våren.
Eller dog o dog; den dog inte, den bara lämnade min kropp. Genom
fontanellen. Om du läser det här, själ, kom tillbaka, allt är förlåtet. 
Jag håller fontanellen öppen, bara för dig.


And the war dragged on. Över hela världen. Nya fronter öppnades ständigt. Skurkstaterna blev fler och fler och fler. Skurkpartier fick(fuck) mer och mer makt. Hitlerjugend-frisyrerna poppar upp överallt. That's some deadly give-away, that. Geben sie mir bitte eine hippie-hair any day.. (Anyway,anyhow,anywhere)
Hey, just tryin real hard to adjust, baby.




Och hörnu: Det jag inte redan vet är inte värt att veta.  Har jag nått brytpunkten, den där bekvämligheten, inte snålheten, bedrar visheten. (Den lilla vishet jag har kvar.)
Kanske är det en allmän sanning, coupain. 
Troligen är jag mer visceral än vis. Vilket skulle bevisas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar