Longueur-launch failure..

 Den fjärde missilen i Longueur-serien var laddad o tankad i rampen, men den föreföll mig missriktad i sin missaktning, så den togs ner o laddades ur. Jag vet inte riktigt varför. Kanske känner jag mig hotad själv. Koordinaterna var misstänkt nära 0,0,0.  Jag vill inte göra saken värre. Det har jag gjort förr. Och jag tyckte inte om det.
     Och har man en gång avbrutit sig, så är det svårt att sätta ihop sig igen. Men inte omöjligt. Ungefär som inne i ett samlag. Eller att skriva en dikt. Does it takes two to tangoo. But who is the other one. My old self or my new self. Neither one looks familiar. It could be my inbetween self.
    Und manchmal, kumpel, manchmal kastar orden en så stor skugga att inte ens jag själv kan se själva meningen. Inte förrän den landar på mig. Och då är det försent att göra något åt saken. Kanske är man då för evigt besudlad. Först kommer riktningen, sen, en bra stund efteråt, kommer jag själv och börjar peta omkring i de  utspridda bitarna av min trasiga själ. Kanske kan jag hitta något användbart. Manchmal.'
(Est-ce une longueur-longueur?)