Allt är som vanligt.
Ingenting är klart innan allting är klart.
Ingenting är dött innan allting är dött. Klichéer, klichéer. Allt är bara klichéer nu för tiden. Ingenting kan hända utan att vi bombarderas med klichéer. Det är trist, men vi människor kan vara bra trista o tråkiga, när vi är som bäst. När vi är som sämst är vi helt enkelt förjävliga, till och med mot oss själva. Särskilt mot oss själva.
När vi misslyckas försöker vi trösta oss själva med: I did it my way.
Klen tröst, det; if you ask me. As if you ever would. Do. That.
När jag startar en musikgrupp ska den heta The Protruders.
Om du råkar ha en grupp som redan har det namnet, skriv en kommentar här så ska jag... göra nånting åt det. Oklart vad exakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar