Och vart i all världen är jag på väg. Del 2 av 3. Protected.

 Just som jag trodde att det inte kunde bli mycket värre, så blev det värre. Nu gick min förstärkare sönder, typ en månad efter att garantin gått ut. (Sony STR-DH590)... Nu har jag ingen musik, förutom i mobilen, vilket är oerhört torftigt.. Och ett djupt sorgligt sätt att lyssna på musik. Man vill bara säga "Åh, nej, jag orkar inte mer!". Allting tas ifrån mig. Bit.efter.bit.
Just som. Det får väl stå på min gravsten, om jag skulle köpa en.
Just som.

Min gamla soffa gick sönder. Just som. Jag lyckades laga den med hjälp av min klassiker; galvaniserade hålband.. Holy band for the win. Men det fick jag inte njuta av så länge. Min Sony yttrade ett sista ord på sin display; "Protected", o stängde av sig själv. Det är allt den har att säga när man försöker återuppliva den. Det är en funktion som ska skydda för överbelastning, så då misstänker en ju att det är ens eget fel som har anslutit dåliga högtalare. Men även utan några högtalare eller något annat anslutet till receivern så upprepar den bara sitt mantra "Protected!" och stänger av sig själv.. 
Vart är jag på väg? I all tysthet. Det är mörkt, det är kallt, det är tyst, det är ensamt i min lilla håla. Mitt go-to-transportmedel; bilen, är trasig, helt utan egen förskyllan. Hur ska lillan orka. Nu får jag väl ligga på min hålbandssoffa och då och då slå på min STR-DH590 och titta på hur den textar mig sitt mantra "PROTECTED" och sen lyssna på klangen från relät som bryter strömmen till den.. Det är väl också en slags musik, men roligare kan man ju ha. (ha-ha).
En av mina bröder, du vet, experten, skulle säga att jag nu är befriad från ett beroende, men jag vet inte, det känns inte som en tröst. Just nu. Just as. Just like:
Holy crap.

 

Holeband doula. mms.