Eh, är det sant att jag inte längre är en usel ursäkt för en människa.
(Själv, notera, min arbetsfil, varur jag hämtar en hel del material till denna blogg, innehåller nu över 168 000 rader! Visserligen slaskrader, men vad i all världen är idag icke slask. You tell me. And I'll tell you:
-My name is John Johnsson, I come from Wisconson.)
Jag ska inte säga att det inte fanns på kartan, men det var lååångt dit, till kartans utkant. Är det typ lika långt dit som till att Trump i natt förklarades skyldig till ett 30-tal brott av en 12 personers jury?
Det var kanske inte lika långt dit som till att: Romina Pourmokhtari skulle få anmärkningar av Sveriges Rikes Riksdags
Konstitutionsutskott. En elevrådsordförande-typ, om än duktig, utsatt som regeringens fall-gal. Poor Pourmokthari, as it were. Men hennes första
språk är ju tvärtomspråket så hon tolkar det nog som om hon fått beröm..
Ibland, coupain, ibland är riksdagen roligare än en tunna apor. En stor
tunna.
(eh, och vad det nu var som inte fanns på kartan, aiw, det får jag lovatt återkomma till, coupain. Det var en slags överraskande seger.)
Och vad var det nu som är brunt och låter som en klocka. Är det
fascisterna..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar