(Hunden pratar (igen))
Här vid händelsehorisonten har det samlats en massa sedimentala sentimentala sentenser. Här vid gallret. Vad är det som är brunt.
(Är det ett fängelsegaller eller en grov sil. Läs och döm)
Skrivet av en första person poesipruttare av sheriff-grad. Typ koira puhuu. Del 55.
Ehum. Jag firade min födelsedag (en av dom) i veckan. Den försvann, som mellan fettvalkar
på en tjockis. Så det kunde jag gott låtit bli, det också. Jag drack en pistonhead flat tire lager o två stycken classic pepsi med socker. Old school, c’est moi. Jag åt också
nästan en hel påse ostbollar, visserligen under cirka 8 timmar, men ändå.
Skjut salut, kompis. Hullabaloo.
Jag vill inte va den som e den, men de e som de e. Jag verkar vara en sorry-assed
spondyloser. Jag förlorade en liten kamp mot mitt försäkringsbolag också. Där får man för att man väljer det billigaste bolaget. (If) Det kan jag ta, på
hakan, utan att knäa, (no pun intended) men det som svider mest är att huvudförfallodagen hann precis passera innan ärendet (som av en händelse) var avslutat. Så nu är jag fast i ett äktenskap
med en svekfull partner i ett helt år framåt. Bitter mycket? Jajamänsan!
Hang down your head, tom dooley, poor boy, you’re bound to die.
(Bansai Hospital)
Un vieux blog-dog, qui parle..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar