Ingenting av det här händer.

 Vi lever alla i framtiden nu. Och dom här dagarna har aldrig funnits. Verkar det som. Kanske är det bara jag, kompis, men det är krig o politik som har fördärvat vår jord, som Evert Taube sjöng 1947. Jag, med min fantasi, borde väl känna mig hemma i en värld av hitte-på och illusioner, men våldet segrar ju, alla sorters våld. Och kom ihåg att allt våld börjar med det mentala våldet. Och sen är vi inne på en brant utförsbacke. Och det blir alltmer sofistikerat och medvetet förvirrande. Lögnerna har hullingar, och har vi en gång råkat svälja en lögn går den inte att spotta ut igen. Kanske kan lögner värkas ut, som monsterfoster, men inte utan att skada och ärra oss på vägen. Men även ondskan lever. Och frodas. I smått såväl som i stort. På en miljon olika påhittiga sätt.. Hur blev hämnden så legitimerad. Var gick civilisationen fel. Not so civil any more, are we, mates. We are more hate-mates. Duck and cover, please. Last man standing wins... a wasteland. 
Note to self: Är det fel att visa känslor, kanske!? Svar: Ja! ibland är det faktiskt det, din jävla dumskalle. Hört talas om social kompetens?
Läst, men ej förstått?  Just så.