Jag gick igenom en avsvällande behandling. För jag hade tydligen ingen poetisk licens. Jag har varit en falsk poet hela tiden. Så stäm mig. Jag har hankat mig fram på bananskal o framtassar. Som en vitklädd etik-brottsling. I en värld av töntar är den grundlösa drottning. Och mina arvingar är okrönta förhindringar som inte utvecklades på ett sätt som hade varit till min fördel. Jag har ett djup som jag inte ärvde utan har erövrat, centimeter för centimeter. Hade jag haft djup från början hade jag blivit en ytlig och obeställd berättelse om ett obestånd. Istället för en slags pannkaka på marsch mot ett grinande gap. Med förstånd som tillbehör, inte som huvudvapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar