Det här inlägget lyfte aldrig. Jag vet inte varför. Är jag slut som artist. Tappade jag tråden. Skrev jag det här inlägget på fyllan..
Kanske ska jag försöka igen, senare. Men risken är att det är en surdeg som aldrig mognar eller ruttnar.
Men även som sådan har den ett ärligt värde, ett existensberättigande...
I världen. Som ett slags barn kanske. Ett barn av vår tid...
Men är det jag som är det flaskmatade barnet.
Eller är jag bara en moder som obrydd föder o flaskmatar monsterposter.
Ett. Efter. Ett. Som sen, var för sig, igenkorkade, osänkbara, guppar om kring ute på det virtuella havet. Ensamma o olästa. En clowns historia.
Eh; ännu en longueur. Som kanske på något surrealistiskt sätt hänger ihop med det faktum att min bil i snart 2 månader stått hjäplös på verkstad. I väntan på besked från högre makter. I.E. försäkringsbolaget.
Nä... tacka vet jag systembolaget. DOM levererar, DOM.
Grevar och baroner.
Test-text 1 (dröm om att drömma) & Hopp (along cassidy)
Test-text 2- Lyckliga gatan (bomber), Oh no; it wasn't the airplanes.
Test-text 3- Gårdagens festmåltid förvandlas till skit. Och det som bubblar i doktor Jekylls glas är sprit!
Resolve_ Under antaget namn. (Han hette Sven o var min ende trogne vän) Min plats är reserverad här under antaget namn.
Och den vars intressen en gång blivit nedprioriterade, den lär sig att det är lättare att fortsätta med nedprioritering än att bryta kurvan och prioritera upp igen.. Det är en tung uppförsbacke. Övermänskligt tung. Fråga mig om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar