Comme d'habitude, copain.

Allt är som vanligt.

                                                        

Ingenting är klart innan allting är klart.
Ingenting är dött innan allting är dött. Klichéer, klichéer. Allt är bara klichéer nu för tiden. Ingenting kan hända utan att vi bombarderas med klichéer. Det är trist, men vi människor kan vara bra trista o tråkiga, när vi är som bäst. När vi är som sämst är vi helt enkelt förjävliga, till och med mot oss själva. Särskilt mot oss själva.
När vi misslyckas försöker vi trösta oss själva med: I did it my way.
Klen tröst, det; if you ask me.  As if you ever would. Do. That.
När jag startar en musikgrupp ska den heta The Protruders. 
Om du råkar ha en grupp som redan har det namnet, skriv en kommentar här så ska jag... göra nånting åt det. Oklart vad exakt.

So soon what

 *.*

Eh, men jag är tillbaka i musikbranschen igen. Sparkade liv i min gamla receiver; Yamaha HT-3066. Rengjorde innanmätet i fjärrkontrollen o hey presto kunde jag lyssna på musik igen. På det gamla hederliga sättet. Vinyl, CD och mp3. Streaming är skit. Den nya Sony-receivern hade vassare ljud o mer tryck i basen. Dock är den död nu. Död genom protection. Ibland är det så. Det som är avsett att skydda oss kan bli det som dödar oss, i slutändan. Som militären. Som polisen. Men Yamahan är lättare att konfigurera. Och den har liksom ett mjuukare ljud. Lite old school. No bluetooth.  Så kan det gå, kompis. Jag tänker god jul. Ingen klagar. Ännu. Min ko är dock på isen. (Kom iland, ko. Allt är förlåtet.) Och förresten varför vill vi ha det perfekta ljudet och den perfekta bilden, när vi (jag o mina alter egos, igen), inte har perfekt hörsel o perfekt syn. Långt ifrån. Människans fåfänga har inga gränser. I motsats till frihet. Och kärlek. I det så kallade dagens läge. Året lider mot sitt slut. Och vi med det. Och när vi dör; 

"Nää, nu måste jag nog dö.."
"So soon?"
"What?"
 

Noteringar från osjälvet.

 Jag gick igenom en avsvällande behandling. För jag hade tydligen ingen poetisk licens. Jag har varit en falsk poet hela tiden. Så stäm mig. Jag har hankat mig fram på bananskal o framtassar. Som en vitklädd etik-brottsling. I en värld av töntar är den grundlösa drottning. Och mina arvingar är okrönta förhindringar som inte utvecklades på ett sätt som hade varit till min fördel. Jag har ett djup som jag inte ärvde utan har erövrat, centimeter för centimeter. Hade jag haft djup från början hade jag blivit en ytlig och obeställd berättelse om ett obestånd. Istället för en slags pannkaka på marsch mot ett grinande gap. Med förstånd som tillbehör, inte som huvudvapen.

Och vart i all världen är jag på väg. Del 3 av 3. De toylet biz.

 Arbeit im gange, sil vous plait.

Så kom jag då äntligen till den tredje delen i den här pretentiösa triptyken. Den om toaletten. Just som jag trodde att min måndag skulle bli en bra måndag. Med gymnastik o motion o kanske lite onani. Men då slog ödet sitt tredje slag. Typ; deny, deflect, deterre. Och olyckan hände. Det var kanske ett prima exempel på vad som kan hända när design tillåts gå före funktion. Ta det från mig; dold krök är ett dumt påhitt. Det gav mig beviserligen något att skriva om för att kunna fullfölja den här fullt löjliga triptyken. Men warum ist mir alles so schwer?, som Kaspar Hauser sa. But I digress, agress and depress.
Det som ser ut att vara lätt som en plätt
visar sig ofta vara svåårt som en plååt.

På grund av måndagens erfarenhet så har jag infört nya toalettrutiner.
0. Spreja insidan av toaletten, med blomspruta som har riktigt            fint fördelad spray. (Detta för att förhindra att bajs fastnar där så att man måste skrapa o borsta efter att man spolat.)
1. Bajsa ordentligt, men krysta inte. Låt det komma av sig själv, men sitt aldrig längre än 5 min.  
2. Spola innan jag torkar med papper. Detta för att vara säker på att vattenlåset är tomt på bajs innan jag kastar toalettpapper dit.
3. Torka le connard med så lite papper som möjligt för att inte riskera stopp i stolen. (I.E: i den dolda kröken)

4. Spola en gång till för att bli av med torkpapperet.
5. Spola le connard med handduschen, med så varmt vatten som möjligt.
6. Tvåla in le connard.
7. Spola le connard igen, noggrant.
8. Torka rumpan med hjälp av hårtorken. Eller med hushållspapper som sen inte får kastas i toastolen utan i papperskorgen.
Typ så där nånting, dårå.

Men jag glömde visst berätta vad som hände i stolen. Det dumma och äckliga liksom. Och sen vad som hände när vvs-killarna kom och skruvade bort hela jävla stolen.. Det måste jag få berätta för er. Nån gång. Som Martin Ljung sa. Det finns en läxa att lära här. Tror jag.
Versteckter Rohrbogen. 

-Etwas zu essen? 

-Ja, ein versteckter rohrbogen, bitte. 

-Das wird sein.

Du hittar ut där..

 

Du märker att jag först lämnade den här filmen okommenterad.
Kanske är den bara lite språkligt kul, kanske säger

den nånting om nånting; nånting viktigt eller bara
bemärkansvärt. Det ÄR svårare att hitta in än att hitta

ut, typ. Alltid. Tjohoo. There you goo. And me too.
(Lite meta så där. Jag vet inte. Pretentious? Moi? Bien suuur.)

Och vart i all världen är jag på väg. Del 2 av 3. Protected.

 Just som jag trodde att det inte kunde bli mycket värre, så blev det värre. Nu gick min förstärkare sönder, typ en månad efter att garantin gått ut. (Sony STR-DH590)... Nu har jag ingen musik, förutom i mobilen, vilket är oerhört torftigt.. Och ett djupt sorgligt sätt att lyssna på musik. Man vill bara säga "Åh, nej, jag orkar inte mer!". Allting tas ifrån mig. Bit.efter.bit.
Just som. Det får väl stå på min gravsten, om jag skulle köpa en.
Just som.

Min gamla soffa gick sönder. Just som. Jag lyckades laga den med hjälp av min klassiker; galvaniserade hålband.. Holy band for the win. Men det fick jag inte njuta av så länge. Min Sony yttrade ett sista ord på sin display; "Protected", o stängde av sig själv. Det är allt den har att säga när man försöker återuppliva den. Det är en funktion som ska skydda för överbelastning, så då misstänker en ju att det är ens eget fel som har anslutit dåliga högtalare. Men även utan några högtalare eller något annat anslutet till receivern så upprepar den bara sitt mantra "Protected!" och stänger av sig själv.. 
Vart är jag på väg? I all tysthet. Det är mörkt, det är kallt, det är tyst, det är ensamt i min lilla håla. Mitt go-to-transportmedel; bilen, är trasig, helt utan egen förskyllan. Hur ska lillan orka. Nu får jag väl ligga på min hålbandssoffa och då och då slå på min STR-DH590 och titta på hur den textar mig sitt mantra "PROTECTED" och sen lyssna på klangen från relät som bryter strömmen till den.. Det är väl också en slags musik, men roligare kan man ju ha. (ha-ha).
En av mina bröder, du vet, experten, skulle säga att jag nu är befriad från ett beroende, men jag vet inte, det känns inte som en tröst. Just nu. Just as. Just like:
Holy crap.

 

Holeband doula. mms.

Ingenting av det här händer.

 Vi lever alla i framtiden nu. Och dom här dagarna har aldrig funnits. Verkar det som. Kanske är det bara jag, kompis, men det är krig o politik som har fördärvat vår jord, som Evert Taube sjöng 1947. Jag, med min fantasi, borde väl känna mig hemma i en värld av hitte-på och illusioner, men våldet segrar ju, alla sorters våld. Och kom ihåg att allt våld börjar med det mentala våldet. Och sen är vi inne på en brant utförsbacke. Och det blir alltmer sofistikerat och medvetet förvirrande. Lögnerna har hullingar, och har vi en gång råkat svälja en lögn går den inte att spotta ut igen. Kanske kan lögner värkas ut, som monsterfoster, men inte utan att skada och ärra oss på vägen. Men även ondskan lever. Och frodas. I smått såväl som i stort. På en miljon olika påhittiga sätt.. Hur blev hämnden så legitimerad. Var gick civilisationen fel. Not so civil any more, are we, mates. We are more hate-mates. Duck and cover, please. Last man standing wins... a wasteland. 
Note to self: Är det fel att visa känslor, kanske!? Svar: Ja! ibland är det faktiskt det, din jävla dumskalle. Hört talas om social kompetens?
Läst, men ej förstått?  Just så.

   

Allmänfarlig överläggelse.

 

Och vart i all världen är jag på väg. Del 1 av 3.

Skymd sikt. Mörka dimmor. 
Affärer o minnen.
Bland annat. Ibland annat.
Och det är allmänfarlig ödeläggelse i hela världen, är det inte, kompis.
Och inuti finns ingenting kvar. Bara bortbleknande minnen om bättre dagar som jag slösat bort bit för bit. Precis som min oförmögenhet, som kunde gjort mig rik om jag hade vetat nåt.

Kanske är jag en slags Kapten Bölja som får dras med mina symboliska Knoll o Tott. Du vet; Die Katzenjammer Jungen. Både vänster och höger. 
Det där. Dort drüben, liksom.

Hej.

Alte Kameraden, alte Gegner, alte Herzen.

Alles alltes. Vad är du rädd för, barn? Allting, pappa, allting. Und vie. Det kan vara så att jag har haft allt----för mycket tur i mitt liv. Hitintills. Men nu verkar det som om Ödets Makter har upptäckt att jag har fått mer tur än min från början beskärda del. Nu har dom insett att tiden rinner ut för att kompensera för det. Därför har jag på senaste tiden drabbats av ovanligt mycket otur. Helt oförskyllt så att säga..När bokslutet närmar sig, så måste bokhållarna jobba hårt för att hinna rätta till balansen. Så kan det väl inte vara, invänder den invändiga rösten från invän av ordning. Du menar; så borde det inte vara. Men de e så de e. Det måste finnas ordning i universum. I stort sett. Slumpens skördar måste fördelas rättvist. Utan balans kollapsar hela skiten. Åtminstone mentalt. Å, om det kollapsar mental kollektivt, så faller allt. Och det har det kanske redan gjorrrt. Och kanske har jag suttit fel hela livet. Kanske är det framstjärten man ska sitta på och inte bakstjärten. I'm a jerk of all trades. I just try to make do. Mina skulder måste betalas. På det ena eller andra sättet. Annars blir det default, och default är aldrig bra.
Du kanske märker att jag letar efter motiv, men inte som konstnär utan mer som legosoldat i tjänst hos främmande makt. Och vem är den där Mats som man ska ta ur skolan. Är det kanske gamle Fet-Mats från Dalarna. Och när man letar efter motiv kan en spegel vara ett hjälpsamt verktyg därtill. Eller kanske en illa vulen genväg. Eh, en votivgåva, typ. Men jag är ingen doktor, det bara det jag heter. Som ett öknamn som råkade passa just då och liksom växte fast i min persona. Inte helt utan egen förskyllan. Inte alls.
Doctor, doctor, doctor, make me well!
I've not long to go now I can tell!

[Insert video "Nobody understands me II"]

(Calme, calme, I'm inserting, I'm inserting. FGS. WIP. Work in progress)

A good run.

 We had a good run, you and I. 
But is it now time to say goodbye.
Du är gammal o sliten nu.
Och besudlad.
...*
Och nu; inkontinent. Både fram o bak.

Men vem eller vad ska man säga adjö till.
En ohållbar livsstil?
Sin och andras.

Je suis tres vieux, mon pote.
And my pc is being slowed by 4 apps.
But but but, these are good old apps.
My life is being slowed much more by new apps I can't understand.

Irrbloss, triplets.

En testballong till. Ett enstaka irrbloss i världen. Håll dig hårt fast; du är på väg till ingenstans, fort. Och inget av det här kan hjälpa dig. Den enes bröd är inte en annans död, det är bådas. November kom, och den kom hårt. Hårdare än Nazityskland. För mig personligen. I nöden prövas vännen. Som inte (bara) är skendöd, utan också skenlevande. Språket bråkar med mig. Vill det verkligen åderlåta mig, som om det vore en bra sak.. Jag försökte se in i mig själv, dunkelt, såsom i en spegel, men jag såg bara rakt igenom mig, som om ingenting viktigt fanns för blicken att fästa sig vid. Som en målning av Lars Lerin. Allting sublimerat intill utplåning.
They say a human can't live on bread alone. I live on bread, alone. Almost and Distinctive. 
Och min trogna springare är sjuk. Behöver en donator eller en flinkhandad hästkraftsplastkirurg.
Save.me.baby.
Please->'

Triplets, Hansson o Carlsson

Out of business II.

 Fordonshistorien:
Det fordon som jag fordomdags stolt färdades med:
Så; efter att min bil stått på verkstad i nästan två månader, kunde jag till slut hämta den. Med fullt fungerande växellåda. Då trodde jag ju att mardrömmen var över och jag var, så att säga, back in business igen..
Dock; euforin varade icke länge. Plötsligt började bensintanken läcka.
Varken en begagnad eller fabriksny bensintank verkar finnas i hela Europa. Så plötsligt är jag utan bil igen. Kunde jag inte ha fått njuta ett tag till. Ska en bil med samlarvärde verkligen behöva skrotas på grund av att en sån basic reservdel som en bränsletank inte går att uppbringa, oavsett vad en sån person som jag själv är beredd att betala. Det verkar inte bättre.
En emotionell katastrof för undertecknad... 
Vilket tur då att jag är världsmästare i att oroa mig.
Nu är jag väl i mitt esse.
Liebst du mich nicht jetzt, Kumpel?
Aber Ich habe Ufernen!

Out of business, baby...Said girl with nose bleed,

 Lyckliga gatan, du finns inte mer. Du har försvunnit med hela kvarter. Och vad är livet annat en tillfällig skilsmässa från döden. Vi blir alltid återförenade, förr eller senare. Helst senare.
Gäller det att skynda mig genom livet om jag ska hålla döden ifrån mig.
Typ: spring Lola, spring!  
Och varje natt, när vi är stilla, kommer döden en bit närmare. Obevekligt. Vissa sägare säger att tiden går fortare när en har roligt. Men är det inte tvärtom. När du har tråkigt går tiden långsammare, även för din förföljare döden. Så; gäller det att ha så tråkigt som möjligt för att få ett långt liv? Kanske inte. Om du springer från döden hinner du inte leva så mycket. Det här resonemanget faller platt på sin egen orimlighet. Jag är förvirrad. Är allting verkligen ett obevekligt nollsummespel? Går tiden fortare eller långsammare. Är det bra eller dåligt, vilket som. 
 Eller är det så att vi blott färdas i våra enskilda privata proverbiala luftballonger som hålls  uppe av varmluften från a-a-allt vårt skitsnack. Kasta ut barlasten för att hindra oss att sjunka; jag kan inte se att det är ett alternativ. För varje rörelse finns en motrörelse. Och skitsnack är en ändlig resurs. Titta bara på den här "bloggen". Jag bullshittar mig själv. It's a dirty job. For someone. Some body else. Titta bara på mig; jag har en pys-punka. Solution zero.

But if it's not one thing, it's the other, said sad girl with a nose bleed.

[Insert music-video Lyckliga gatan)

Narrativen glappar:

 Och det luktar bensin.
Är det inte bättre med ett rent paradis än ett smutsigt helvete. Frågar sig en oskyldig vän av ordning. Och är det inte så att situationen i världen utvecklar sig åt ett håll som inte nödvändigtvis är till mänsklighetens fördel. Och nu glömde jag vad jag tänkte på. Kanske att det sista som överger människan inte är hoppet, utan bukfettet. Och försök inte hoppa över till andra sidan, bygg en bro istället. Då kanske allt jämnar ut sig, efter hand. Det här är mina ord och om du kisar lite kanske du ser mig komma där, strax bakom, delvis i skuggan av mina ad-hoc-narrativ. Till skillnad från Nettan Yahoos Mad Dog Narrativ.. Där behöver man inte kisa. Dock ducka. Kuckeli kuu, jag värper nu!

Nytt försök

 Jag vet inget om inget, men jag fortsätter att stapla meningar kors o tvärs ändå. Kanske blir det ett litterärt svartbygge. Eller en deprimerad anarkists gravhög. Ett slags Doktor Murkes samlade tystnader. Jag vet något om invertering. Men jag kommer bara halvvägs. Jag har ett rum på världens topp inatt. Och jag kommer inte ner. Mina stulna sanningar passar mig lika illa som mina fula billiga kläder.
And: Oh no, it wasn't the airplanes. It was beauty that killed Yahua Sinwar. And it's ugly that will kill Nettan Yahua, or mad dog names to that effect.
                                     

                                                Holy crap!

Back in business, baby!

 Äntligen..efter 10 månader.  Ett smutsigt mirakel. en finne i röven. 16 ventilers. Longueur ce'st fini, mon ami. Ma voiture me est restituée. Ma voiture m'a été restituée, non, j'ai récupéré mon ancienne voiture. Avez-vous lu : "reconquis" !. Ou je l'ai juste, ca.

(..)
Del 2: Une longueur est terminée, mais une autre commence. comme toujour, copain. Comme toujour. 

Del 3: Nichts Gutes, das nicht auch etwas Böse mit sich bringt. 

Del 4: Ett oberoende är bara ett annat slags beroende, baby.

Eh, en doffft från gamla tider. En doffft av fosssilt bränsssle. 
Wait a minute; This isn't my world!

Ok, maybe not "BACK", back in business, but somehow back, if possession is 9/10 of the law, oder so was..

                                      Thinking I am not not back, at least.
                        (I got wheels. Am I a sorryassed petrolhead.

                         Yes, but..
                         B-b-but for another reason.)

Vinter kommer, (en buteljpost)

Det här inlägget lyfte aldrig. Jag vet inte varför. Är jag slut som artist. Tappade jag tråden. Skrev jag det här inlägget på fyllan..
Kanske ska jag försöka igen, senare. Men risken är att det är en surdeg som aldrig mognar eller ruttnar. 
Men även som sådan har den ett ärligt värde, ett existensberättigande...
I världen. Som ett slags barn kanske. Ett barn av vår tid...
Men är det jag som är det flaskmatade barnet.
Eller är jag bara en moder som obrydd föder o flaskmatar monsterposter.
Ett. Efter. Ett. Som sen, var för sig, igenkorkade, osänkbara, guppar om kring ute på det virtuella havet. Ensamma o olästa. En clowns historia.
Eh; ännu en longueur. Som kanske på något surrealistiskt sätt hänger ihop med det faktum att min bil i snart 2 månader stått hjäplös på verkstad. I väntan på besked från högre makter. I.E. försäkringsbolaget.
Nä... tacka vet jag systembolaget. DOM levererar, DOM.

Grevar och baroner. 

Test-text 1  (dröm om att drömma) & Hopp (along cassidy)

Test-text 2- Lyckliga gatan (bomber), Oh no; it wasn't the airplanes.

Test-text 3- Gårdagens festmåltid förvandlas till skit. Och det som bubblar i doktor Jekylls glas är sprit!

Resolve_ Under antaget namn. (Han hette Sven o var min ende trogne vän) Min plats är reserverad här under antaget namn.
Och den vars intressen en gång blivit nedprioriterade, den lär sig att det är lättare att fortsätta med nedprioritering än att bryta kurvan och prioritera upp igen.. Det är en tung uppförsbacke. Övermänskligt tung. Fråga mig om det.

Repeating (yourself) before the gallows.

In families of confusion,
pretending love we never had.
Such strange and lonely persons. 
Is it I, is it I. Is it really I. 
Well, yonder comes a sucker..and he's got my gal.
(To no avail)
This (internet)machine feeds fascists. 
We are all going to die before our time,. 
but we have nothing to die for. 
and too much to loose, 
Is it par for this course. The curse-course. 
When fire turn to stone. 
And people live, alone.   
Uselessly hunting futile klicks for kicks. 
Is a hole in one a solid in another? 
Where is the heart supposed to be. 
Some of us are so solid, that there's no more space for a...heart.  
We may try to call in our favours, but nobody answeres..
and nothing comes but:  
"This number no longer has a subscriber." 
And: "I'm sorry, son, no one by that name, lives here anymore.."
Am i a culprit or a "kul prick".
Un personne porcine. Et tu.
A Last Chance Texaco:->
It's still allright. 
Kuckeli ku, jag värper nu..
Repenting before the gallows..
Devil in detail.

Bombs away, brother.

C'est une longueur, peut-être. (Partie 4 sur 4.)

La guerre, c'est un longueur, chères sœurs.

La guerre c'est un longueur, pas ce poste.

 Pas mon vie, eternelle.

   Pas mon fis, le nazisse.

Longueur-launch failure..

 Den fjärde missilen i Longueur-serien var laddad o tankad i rampen, men den föreföll mig missriktad i sin missaktning, så den togs ner o laddades ur. Jag vet inte riktigt varför. Kanske känner jag mig hotad själv. Koordinaterna var misstänkt nära 0,0,0.  Jag vill inte göra saken värre. Det har jag gjort förr. Och jag tyckte inte om det.
     Och har man en gång avbrutit sig, så är det svårt att sätta ihop sig igen. Men inte omöjligt. Ungefär som inne i ett samlag. Eller att skriva en dikt. Does it takes two to tangoo. But who is the other one. My old self or my new self. Neither one looks familiar. It could be my inbetween self.
    Und manchmal, kumpel, manchmal kastar orden en så stor skugga att inte ens jag själv kan se själva meningen. Inte förrän den landar på mig. Och då är det försent att göra något åt saken. Kanske är man då för evigt besudlad. Först kommer riktningen, sen, en bra stund efteråt, kommer jag själv och börjar peta omkring i de  utspridda bitarna av min trasiga själ. Kanske kan jag hitta något användbart. Manchmal.'
(Est-ce une longueur-longueur?)

Sällan är ett ord jag ofta använder.

Och sällan seglar ibland ensam bland näckros-ord.
(Och allt jag är saknar relevans, när jag kanske
bara är några rader i någon annans pågående dikt.)
Dör jag när slutklämmen kommer.
Eller är slutklämmen redan kommen o gången.
Jag tror att det är bäst att återgå till rad 1.
Och börja om. Om o om igen. 
För vad är livet annat än upprepningar. 
Det enda som är bekant är trevligt o tryggt.
I like to win, but if I don't, it's still allright.
I just gotta do it all over again.
Sayeth the Coy Buckman.

Plethora-hore.
Waddle waddle.

Sällan seglar ibland ensam. 
Ofta är en styv rorsman.
Som lutar pannan mot rodret.

Livet rinner mellan fingrarna..
Och skvalpar omkring på durken.
And the victim-cardie fits me just fine,
thank you very much... (tre punkter)

C'est une longueur, peut-être. (Partie 3 sur 4.)

 Ehh, du läser, jag skriver

alltså finns vi båda två

åtminstone i detta ögonblick..

Vi två kan inte vara alldeles ensamma i universum

Varför känns det då si do, mon coupain.

Men hej, mitt tankegods väger inte alls så tungt

som jag inbillar mig.

Kanske orkar jag ro det i land.

Om jag kan få bäringen på det

.

(Och nej, det är inte 360 grader, det har jag redan prövat, där finns ingenting. Och om jag inte har själva fan i båten, förstås. Ah, det skulle förklara varför det är så tungt att ro. Och varför båten ligger så lågt i vattnet. Jag borde kanske se mig om, kompis. Men hörnu; vems tankegods innehåller inte djävulen, i en eller annan form..)

C'est une longueur, peut-être. (Partie 2 sur 4.)

(-)

Först gick det bra, sen gick det i stå.
Vi har alla blod på våra händer.
Frågan är inte vems.
Frågan är bara hur mycket.
Och det har pågått längre än vad det kommer att pågå.

(--)

Del 2: Longueur de la coeur, etre du.
(---)
Mitt hjärtas melodi har blott två slag i takten.
Min depression rör sig som en molnfront över landskapet.
Är det en lustig koloss på fyra lerfötter.
En elefant av lera, vadande genom havet, utan att lämna
spår. Dansande av glädje, när upplösningen börjar.

C'est une longueur, peut-être. (Partie 1 sur 4.)

  Och september kom. Först med hopp, sen med misstro. Just nu är bollen uppe i luften. Ingen vet var den kommer att hamna och vem som blir stående med räkningen. Jag misstänker att det blir undertecknad, som vanligt, höll jag på att skriva, men jag försöker hålla humöret uppe. Där uppe tillsammans med den proverbiala bollen. Blir det en longueur. Ska jag min mats ur skolan redan nu.
  Men mina knän börjar kännas bättre. Tojour quelque chose, coupain.
Rehaben kanske funkar trots allt, även om det tagit misströstande lång tid.
Det är dock ett jävla slit. Kanske är kroppen helt enkelt utsliten, jag vet inte. Det skulle inte förvåna mig. Det kanske förvånade Lars Noren, men det skulle inte förvåna mig, fånen.
   Dät som förvånar mig är att ingen sa det till mig när jag var barn att det här skulle bli det normala. Dom måste ha vetat.
   Och jag har mått illa på förmiddagarna ett tag nu. Är jag gravid. Det vore väl en välsignelse jag ej förtjänat i så fall.. Men vem vet. Jag har en konstig kropp. Lätt modifierad. Ett mirakel.

Addendum nr 1: 

 Ge mig femton fina livsminuter, så jag kan tacka Guuud, som Anders F Rönnblom sjunger.  Och sen en överraskande nyhet, en gammal favorit-poet från 70 talet och Guru Papers, Bruno K Öijer, kommer ut med en ny diktsamling. "Växla ringar med mörkret".. En måste-måste-måste-ha-bok. Ey, Den såg jag inte...komma. Men å andra sidan såg jag heller det komma att Elis Monteverde Burrau skulle stjäla mina byxor. Men jag tänker att i dom byxorna blir aldrig Elis den rockstjärna som Bruno blev. Men för all del, jag kan ha fel. Det börjar verka kärlek. Banne mig, baby.

Addendum nr 2:
Kan sparsamhet rädda proletaritet, då lyckas min granne nog rädda sig. Han lever på gröt o gammal potatis, när han inte blir bjuden av sin tjej. O hon sliter o sparar o allting ska räcka åt henne o också åt den hon har kär. För han fick sparken när fabriken slog igen. Så kan livet va när man är proletär. O när maten blir allt dyrare o jobben blir allt färre o i tidningarna står recept på soppa på en spik. Då räcker inte lagren av färgtvapparater, så kan livet vara när man är rik..Kan sparsamhet rädda proletariet, min granne svarar nog numera nej. Det spelar ingen roll hur billigt man äter, när man känner sig billig som dräng o lakej. O hans fästmö hon säger att armod kan tålas av alla, om det är en delad misär, men när somliga blir feta av rysk kaviar o punsch ska man ej tiga still för man är proletär. För när maten blir allt dyrare o jobben blir allt färre o i tidningarna står recept på soppa på en spik. Då är det dags att konfiskera sparkapitalet så att rikedomen upphör för den som är rik.

Ulla, min ulla...

Eh, igår drabbades jag plötsligt av illamående o yrsel, när jag råkade resa mig lite fort. Ibland är man snabbare än sin kropp. Och jag tänkte "Ånej; allvarlig sjukdom o död", det är alltid så det börjar. Men det visade sig att jag hade glömt mina läsglasögon på näsan. I alla fall vill jag gärna tro det, om jag får. Numera har jag ju nånting att se framemot (till). Pian minulla on toimiva kärry., (Joo, pian, poika, pian, haha)

    Ja. Typ så, coupain. Till yttermera visso.
 Och i tisdags, dårå,  monterade jag min carcam på min främre cykelkorg, lite ad hoc, men det funkade o jag filmade en vild 40 minuters cykeltur. Lite cool. Men, när jag gjort om den från .mov till .mp4 o tittade på den (och på alla knäppa människor jag smygfilmade i full fart) så var den hela 8 GB stor, obegripligt stor.  Visserligen i HD-format, men ändå, coupain, ändå. Frågetecken.
För att få ned den till Fat-32-vänliga 2 GB var jag tvungen att komprimera den till upplösningstillstånd (skämt): 576x768  (TV-PAL). Mystery to me, man. Visserligen har jag gått upp vikt, men sååå stor är jag väl ändå inte att det behövs 8GB och NTFS för att få plats med 40 minutes-me, FAT32, eller inte. 
Det måste väl ha att göra med att formatet var .mov från början.
Jag ser fram emot gratulationerna. Dom kanske aldrig kommer, men du vet; tiden när jag såg fram emot dessa, den tiden, kumpel, den tiden kan du aldrig ta ifrån mig. Den tiden, den känningen, är ingraverad i min hårdaste kärnpunkt. Inte långt från min innersta avsky för antisemitism.
Hälsningar från hälsenan..Thetis, Akilles, Styx och alltihop. 

Mutta nyt nousette ylös, if you don't mind,
Och stjärnorna på himmelen di blänka. Als immer, kumpel.

Har skeppet seglat.

 Well;  how about the highly inappropriateness of walking around as something that is supposed to look like a mensch. And not appear as wolf.

        Ja, och 30-talet ringde. Det vill ha tillbaka sin tidsanda.
        Men jag kunde tyvärr meddela att den tidsandan redan
        har seglat iväg på ett fairweatherfriendship, det som
        byggdes på 80-talet. Av oanande folk som du och jag.
        Ja, mer du än jag, men i alla fall.

Notera: Jag har det kämpigt, men fasaden måste upprätthållas till varje pris. Jag låtsas inte om att jag dricker ett glas sherry då och då, i min ensamhet. Något håller på att krackelera, än så länge oklart vad. Är det min själ-bild. Är det, är det, är det. Snart måste jag ha c-cup. Sicken riddare av en sorgligt tjock skepnad, kompis. Måste jag gå igenom alla rörelser varje jävla dag. Kanske, kompis, kanske måste jag det. För att leva lite till. Ringer vällingklockan. Vill den ha sin klang tillbaka, ohörd. Ingen vet hur det ska gå till. Jag är ju själv ohörd och oberörd.

But then you are not really needed, are you?

Men vem av oss kan uppriktigt säga att just vi är viktiga och oumbärliga.
Vi kan alla bli bänkade när.som.helst. Ibland för livet. Ibland utan synbar anledning.

 

stjärna punkt stjärna, pappi. (*.*)

Hey, is this a message from between bowl and wall.
(or from between the devil and the deep blue sea)
Men ingenting av det här hjälper mig ju.
Varför famlar jag fortfarande i blindo.
(Nåja, kumpel, så länge jag kan famla kan jag väl hitta)
Kan det vara så att jag är för försiktig med vad jag önskar mig. Det kan hända att jag får det, men att önskningen kommer med en pisksvans.
Det vore väl inte mer än rätt. 

Osmickrande uppföranden, Del 4 av 4. The Slappin Erdog.

 

                  Israelis watch out, he's coming for you next...

Finns det liv i rym... min lägenhet.

...

Now that! Is a good look, that. That hat.

Min lägenhet förbryllar forskare.

Här finns vita ådror av kalciumsulfat. Har vatten en gång runnit här.
I form av mina tårar. Det var längesen. Förr i världen kunde jag posera som obrydd. Det är svårare nu. Nu är jag ganska öppet brydd. Fossiliserade mikrober eller inte.

Osmickrande uppföranden. Del 3 av 4. Oh, ye of little spite..

Supplementalities. Provisorisk text. världsläge.
Jag försöker väl få ordning på det här spretiga inlägget, 
(efterhand, inte nu.)

Insikt 52B:
Min bil försöker se ut som en bättre bil än vad den är. 
Plötsligt förstod jag att jag är likadan.  
Så trotsigt av mig. Så pretentiöst.
Men är det jag som är en avbild av min bil,
eller (slash) är det bilen som blivit en avbild av mig.
Food for introspectivity.
Das ist hier immer so, kumpel.
Vad kom först, typ, hönan eller ägget.

Avgasrör kupp. Up me sleeve. AIW. lång bild.

[picture] 
rekordcykling. bild. 
[film]

Inom parentes: Jo tjenare på dig du....
Och var står du i..... allt det här.

Upp till knäna i skiten känns det som.
Vart man än sig i världen vända,
Ser man blott sin egen ända.
Lycka kommer, lycka går.
Du förbliver... öppet sår.

Ett pågående "arbete" , detta här.
Kanske inte så mycket ett "arbete" som en förvaltning av en existens.
Jag vet inte. Är det jag som är existensen här.
Eller är det existensen som står här, tätt bakom mina manifesteringar, i skuggan av bokstäverna.
Känns det inte ofta som livet bara är en fåfäng skuggfäktning i skymningen. Säg mig. Säg...mig.
 

Jag kommer ihåg allting.. 

The Dear John Prine, my musical companion for like 50 years..

Another old swedish proverb, very classic:
"Praise the Lord, here comes the tax-return!"
Information for the anointed Sweden-friends.

Osmickrande uppföranden. Del 2 av 4. (Incessant findings)

 Note to self 491B;
Mitt dagliga illamående verkar tona bort. Är det ett bra tecken eller ett dåligt. Kommer nästa fas att bli värre.
Aber keine anung, liebe Kameraden, keine Hoffnung. 
And what 'bout this Thomas Crooks. Was he a simple crook or a complicated hero in the making. You could not make this shit up, no matter what. And hey, when you make shit up, you go down. Sooner or later.

[Insert picture "heart-felt"]

And edit the shit out of this posting already.
[The Grand Capital Offensive Defence]

Osmickrande uppföranden. Del 1 av 4. (Gunbrella)

Åh, jag vet inte hur. Men fan också vad jag mår dåligt. Fan vad ensam jag är. Värdelösare o dummare o hjälplösare människa finnes ej på denna jord, sanna mina ord. Dessutom ljuger jag så bra. Särskilt för mig själv. I'm so f-ed I could f an f.
   I måndags hade jag en kris, inte bara en kris, utan en kris-kris.
Den här texten är jag som studsar tillbaka..
Men alltså; conduct unbecoming, much? (very, baby, very)

   Eh, trodde jag köpte en artikel på internet o när den kom visade sig den vara spegelvänd. Trodde jag först. Arg på mig själv.
Men sen förstod jag att det var jag som var spegelvänd, haha. På fler sätt än ett.
Aj aj jippie. Ibland lever jag för konkret. Det gör ont. Abstrakt är bättre.
Men det var inte det som var kris-krisen. Men på nåt sätt känner jag att det hör ihop. Saker händer. Osäkert hur allt ska tolkas. Var slutar den första krisen o var börjar den andra... ¿
Ansiedade furtivo, compatiblo y generale.
En abstrakt smärta kan inbillas bort, men inte en konkret.

Passus: I don't know, but I've been told.
No one wants you when you're old.

I read the news today, oh boy.
About a lucky man who made the grade
And though the news was rather sad
Well, I just had to laugh
I saw the photograph...

Rifle-like umbrella behind police action. 
The police received a call from a member of the public who has encountered a man with a rifle-like object in the S-B Hill district. A major police operation is launched with the aim of locating the man. After a short search, the man is found with the rifle-like object, which turns out to be in an umbrella in the shape of a rifle. The man, who is in his 30s, is not me. or suspected of any crime. The police patrol, on the other hand, explains to the man the highly inappropriateness of walking around with something that is supposed to look like a firearm. 

(Int vet ja, men ja ha hört;
hela jorden vi snart förstört.)
Sayeth Thomas the Crook.
Die menschen sind mir wie die wölfe.

Vittnemål 035. Stuck in simulation.

 

It's still allright.1976.

 

Sökbart:

He's Just a Man
Written by David Axlerod and Delaney Bramlett
Performed by Delaney Bramlett
All these troubled times will find 
where there's a man
There'll be a load on his shoulder
And signs have always told him
There, on both sides of the road
there's only shoulders
But he don't mind to say 
That he can handle all of this
and good times some day..
He's just a man like any other man,
he likes to win when he can
but when he can't then:
It's still allright,
He's got to do it all over again-
It's still allright, 
it's gonna work out
It's still allright,
What ever comes around
say it out loud
and it's still allright.
He never wanted any favours
and giving up his words
they never really understood
Then turns around and shows the love
for all the friends he hadn't for years
and oh they understood.
And the girl he can't forget
the one who stood beside him
from the moment that they met.
He's just a man like any other man,
he likes to win when he can
but when he can't then:
It's still allright,
He's got to do it all over again-
It's still allright, it's gonna work out
It's still allright,
What ever comes about
just say it out loud
and it's still allright.

Herzlichen herzen. Pinocchio.

Man kann dem Mann aus die Angst aufnehmen,
aber nicht die Angst aus dem Mann. 
Vielleicht trifft das nur auf mich zu.
Kannst du das Herz aus dem Kern herausholen? 
Ist das Herz nicht der Kern des Menschen?
Hat das Herz einen eigenen endogenen Kern?
Blinken Sie einmal für Ja und zweimal für Nein.
Ist dieser kontent gültig?
Oder liegt es, diese alles, nur an meiner alten sprache-Inkontinenz?
Ein glücklicher Amateur ist immer besser als ein deprimierter Experte.
Sagt ein altes schwedisches Sprichwort. Oder vielleicht sage nur ich das.
Schwer zu wissen, das. Wenn die nacht zum tag wird und die Angst und ihre hantenlangen sich hinter einer mauer aus harten worten verschanzen.
Wie immer, kumpel, wie immer. Hut auf, hut ab. Bitte.
(Du bist kein richtiger hitler-junge, Pinocchio.)


 

(Explicits)

Pinåkesson

 

..Hej Himmler-Weimersch..defamation.

Midsummer madness (Kasparismer 1D)

 Jeder für sich und Gott gegen alle.

Ibland är påhittade personer mer närvarande o verkliga än riktiga. certifierade. Men ibland undrar man vem som är påhittad o vem som är verklig. Helt eller delvist. Utrymmet mellan atomerna i vår kropp är ju gigantiskt i förhållande till vår storlek. I universum. Och vem, säg vem, är den påhittande o vem den påhitta-de.
Och det tomrummet är inte ens luft. Luft är i alla fall nånting. men detta tomrum är ingenting.
Så mycket fysisk massa har vi ju inte. Hur tjocka vi än är.
Så hur mycket intellektuell massa har vi då. Bara tillräckligt mycket för att kunna ifrågasätta, ej för att kunna rätta till. If you ask me. The question asked itself, and the answere was questioned in return. Ej dock, tillräckligt mycket för att kunna eh eh eh evolvera oss..Till det krävs en betydligt högre resonansfrekvens, än våra 60 bpm. Till ett högre plan; ein platz, an dem mir die Menschen nicht wie die Wölfe sind.

Tankar är kanske allt som finns och det som inte har någon början har ju inte heller nåt slut. Vi har nått slut-et. Eller E-slutet. Jag kan vända mig om så mycket att jag kan kika ner på min egen rumpa. Är den så stor. Eller är det en bajskorv, det där som putar ut..\/
Är det en klen tröst.
Goodbye cool world. Hellooo hot world. 

Och vissa frågar sig "Where did you come from, where did you go, you Cotton-eyed Joe, you."

But ah, no, it wasn't the airplanes, it was beauty that killed the beast..
Tror du mig inte, fråga Nettan Yahoo. Frågan är om han är the beauty
or the beast. In the bitter end..

No airplanes can kill THIS beast-blogg. Hiding in plain sight.
And it's beauty that's killing the world..
Unhuman is becoming a praise. 

You are so inhuman!   Why, Thank you! Thank you very much!
The unhuman passengers peeping through the portholes on a passing ship in this night. This blogg is a passing ship. Look me up. Watch me
fade away.
Where ar you going, tonight, Evenings Child. (Savage Rose)

(Johnny, I Hardly knew ya..)

These are my credentials, baby!

En epok gick i graven

 Försvaret sviktar. Ett spöke med namn Miranda dök upp. Ett annat spöke var namnlöst och jag upptäckte mitt eget namn inne i en fängelsetatuering. Touch and go. "Mobilt bank-id är den säkerhetslösning vi rekommenderar" säger banken. Att ha mobilt bank-id är ju som att bära med sig en säkerhetsrisk, vart man än går, dygnet runt. En öppen plånbok med alla sina konton. Ett tömt konto är blott en enda impuls bort, en ögonblick av förvirring, svaghet eller      h o p p l ö s h et..  Vår inbyggda bekvämlighetslängtan blir vårt fall. Som individ och som samhälle. Igår cyklade jag till ett sunkställe och var tvungen att prata med en jävla skitgubbe och kände mig besudlad sen. Se där vart ett ögonblick av svaghet kan föra en. Rakt in stinkskiten. Undra på att jag lider av dagligt illamående. Men det är inget fel på min mage. Det är själen som förtvivlat försöker rädda mig från... fetma. Hälsningar från...Fet-Mats. Skoja. Jag har ingen själ. Den dog härom våren.
Eller dog o dog; den dog inte, den bara lämnade min kropp. Genom
fontanellen. Om du läser det här, själ, kom tillbaka, allt är förlåtet. 
Jag håller fontanellen öppen, bara för dig.

And the war dragged on. Över hela världen. Nya fronter öppnades ständigt. Skurkstaterna blev fler och fler och fler. Skurkpartier fick(fuck) mer och mer makt. Hitlerjugend-frisyrerna poppar upp överallt. That's some deadly give-away, that. Geben sie mir bitte eine hippie-hair any day.. (Anyway,anyhow,anywhere)
Hey, just tryin real hard to adjust, baby.

Och hörnu: Det jag inte redan vet är inte värt att veta.  Har jag nått brytpunkten, den där bekvämligheten, inte snålheten, bedrar visheten. (Den lilla vishet jag har kvar.)
Kanske är det en allmän sanning, coupain. 
Troligen är jag mer visceral än vis. Vilket skulle bevisas.

Inlägg nr 700

  Varken mer eller mindre. Ett slag jubileum. A cheerium. 
Jag funderar på en text om... folkmord och andra hemskheter i mänsklighetens besvärliga historia. Hur hjältar blir skurkar och skurkar blir statsledare.
Det som händer i Gaza är inte folkmord, utan krigsbrott och likgiltighet. Eftersom Israel är den överlägset starkare krigsmakten så är det deras ansvar. Allt utspelar sig nu precis som Hamas önskade sig; att Israel skull överreagera och få nästan hela världen mot sig. Och Hamas massakrer och kidnappningar skulle förblekna i jämförelse med massförstörelsen i Gaza. Både Hamas o Likud verkar ha fått som dom ville. Netanyahus högsta önskan att bli Israels store krigsledare, verkar ha varit den utlösande orsaken till brutaliteten i angreppet på Gaza. Astrid Lindgren skrev i en barnbok att den som är mycket stark måste också vara mycket snäll. Men vad som händer i Gaza är att den part som är mycket svag kände sig tvingad att vara mycket elak och hänsynslös.. även mot sin egen befolkning. Leonard Cohen sjunger i Story of Isaac: "I will help you if I must, I will kill you if I can." Vilket är den tragiska sanningen i mellanöstern. Och dessa motsättningar har sin motsvarighet i Europas rörelse åt det fascistiska o rasistiska hållet..  Situationen i världen är mycket sorgesam. 

Hälsningar från kartans utkant. Och hur.

 Eh, är det sant att jag inte längre är en usel ursäkt för en människa.

(Själv, notera, min arbetsfil, varur jag hämtar en hel del material till denna blogg, innehåller nu över 168 000 rader! Visserligen slaskrader, men vad i all världen är idag icke slask. You tell me. And I'll tell you:
-My name is John Johnsson, I come from Wisconson.)

  Jag ska inte säga att det inte fanns på kartan, men det var lååångt dit, till kartans utkant. Är det typ lika långt dit som till att Trump i natt förklarades skyldig till ett 30-tal brott av en 12 personers jury?
Det var kanske inte lika långt dit som till att: Romina Pourmokhtari skulle få anmärkningar av Sveriges Rikes Riksdags 
Konstitutionsutskott. En elevrådsordförande-typ, om än duktig, utsatt som regeringens fall-gal. Poor Pourmokthari, as it were. Men hennes första 
språk är ju tvärtomspråket så hon tolkar det nog som om hon fått beröm..
Ibland, coupain, ibland är riksdagen roligare än en tunna apor. En stor
tunna.

  (eh, och vad det nu var som inte fanns på kartan, aiw, det får jag lovatt återkomma till, coupain. Det var en slags överraskande seger.)

Och vad var det nu som är brunt och låter som en klocka. Är det
fascisterna..

Koira puhuu (taas)

  (Hunden pratar (igen))

  Här vid händelsehorisonten har det samlats en massa sedimentala sentimentala sentenser. Här vid gallret. Vad är det som är brunt.

 (Är det ett fängelsegaller eller en grov sil. Läs och döm)

Skrivet av en första person poesipruttare av sheriff-grad. Typ koira puhuu. Del 55.
Ehum. Jag firade min födelsedag (en av dom) i veckan. Den försvann, som mellan fettvalkar på en tjockis. Så det kunde jag gott låtit bli, det också. Jag drack en pistonhead flat tire lager o två stycken classic pepsi med socker. Old school, c’est moi. Jag åt också nästan en hel påse ostbollar, visserligen under cirka 8 timmar, men ändå.
Skjut salut, kompis. Hullabaloo.
Jag vill inte va den som e den, men de e som de e. Jag verkar vara en sorry-assed spondyloser. Jag förlorade en liten kamp mot mitt försäkringsbolag också. Där får man för att man väljer det billigaste bolaget. (If) Det kan jag ta, på hakan, utan att knäa, (no pun intended) men det som svider mest är att huvudförfallodagen hann precis passera innan ärendet (som av en händelse) var avslutat. Så nu är jag fast i ett äktenskap med en svekfull partner i ett helt år framåt. Bitter mycket? Jajamänsan! 
Hang down your head, tom dooley, poor boy, you’re bound to die.

(Bansai Hospital)

Och vilken hund är det?
Un vieux blog-dog, qui parle..

Vad är det som är brunt o låter som en klocka?

 Eh, sd-dyngggga.

 Men sjung svenska folk: Nu är sommarn här.

Dags att mocka ut sd-dyngan ur riksdagen.

Rösta i valet.

RR-dagen. Upprepningar urholkar själen.

Typ: Pieni mukavuus:

Firandet av årets RR-dag, dårå. (The AUDITION)
Pepsi o prinsessbakelse.

Det är till att slå på stort, coupain. Sötad pepsi svår att hitta.
Men du vet; pieni mukavuus är också mukavuss.

  Som Olrog skrev: "Lyckans tårta lyser giftigt grön."
Och jag minns dagen när jag skulle på audition. Vilken ängslan det var. Jag provkörde vägen dit 2 dagar innan, för att vara säker på att jag skulle hitta rätt och komma fram i tid. Med tanke på betydelsen av dagen.. Det var en hjärtklappningsfärd som tog en dryg timme. Enkel väg. 
  Och jag minns efteråt, när jag på hemvägen, sprudlande av lycka och ångest, hälsade på hos en släkting, där ingen gladde sig, o ingen frågade nånting. Jag fick i princip en våt filt över mitt humör på denna viktiga dag. Och jag: tänkte nog i stillhet att det kommer nog en tid, där jag får ligga kvar i bingen utan stress o strid. Och sen tänkte jag:
Har den tiden kommit nu. Varför är jag då inte nöjd.
Som i Olrogs vackra visa..:
Å Lyckans Tårta lyser giftigt grön
Bullfest, bullfest hela da´n
Slå på stort det har vi alltid gjort
så det är bullfest, bullfest hela da´n..

Sofflocken locka, pocka och dra
Magra och tjocka, vi ska ha det bra, ja
Klappa takten alla bagarbarn
Bullfest, bullfest hela da´n
Vetemjöl från livets grottekvarn
Bullfest, bullfest hela da´n
Vi är alla glada bagarbarn
Bullfest, bullfest hela da´n
Slå på stort det har vi alltid gjort
så det är bullfest, bullfest hela da´n!

Ja då var det så inte en bullfest, tänkte jag. 
Och det har det aldrig varit. Kanske dog relationen
där och då. Kanske tidigare, vid interventionen.
Kanske vid födseln. Kanske vid den ohejdade vanan.
Eller rättare sagt den ohejdade ensamheten. Som lade
sig i lager efter lager runt mitt hjärta, som brosk, eller
floskler, eller cancer, eller förkalkningar.
Eller upprepningar. Och som vi vet:
Upprepningar urholkar själen...
Även på oss bagarbarn i livet. Vi som sitter på handlarns
trapp med vår tappade papperslapp. (Väl eller illa skriven).

  

                                        The magic of of Phil Ochs.

                                       Some sort of sex. Perplex.