Jan Ersa vs Per Persa

2017 03 19
 
Jan Ersa ägde Nackabyn,

Per Persa ägde Backabyn

i By i Västra Ed.

Jan Ersa,

Per Persa,

de höllo aldrig fred.

Var havren god i Nackabyn,

så slog den fel i Backabyn.

Då blev Per Persa vred,

då svor i mjugg Per Persa,

då gren och flen Jan Ersa,

så mun gick halvt ur led.

Var klövern grann i Backabyn,

så var den klen i Nackabyn,

där växte blomst och bär.

Då gren och flen Per Persa,

då hyttade Jan Ersa

med näven bort åt Per.

Gick det på tok i Nackabyn,

var det kalas i Backabyn

och glädjen stod i tak.

Var mörk i håg Per Persa,

som solen sken Jan Ersa

som gjorde brygd och bak.

De trätte och processade.

Om friden prosten mässade

- det var som vått på gäss.

Ty vann en gång Jan Ersa,

så började Per Persa

en splitter ny process.

Ju mera de bedagades,

dess mer det stämdes, klagades

och tappades och vanns.

Var domen för Per Persa,

så vädjade Jan Ersa

till närmaste instans.

Så stredo de, så trätte de,

så levde de, så mätte de

varandra skäppan full.

Processen bröt Jan Ersa

och brännvinet Per Persa,

för bägge gick det kull.

Och ingen av dem mjuknade,

när de på slutet sjuknade

och stoppades i jord.

"Ve nästa ting, Jan Ersa!",

"vi möts, vi möts, Per Persa!",

var deras sista ord.

Men "trilsk som Jan i Nackabyn"

och "ilsk som Per i Backabyn"

är stäv i Västra Ed.

Jan Ersa,

Per Persa,

de höllo aldrig fred.

Gustaf Fröding  1891.

Dagens politiker i ett nötskal. Och var ska nötterna vara annars?
***
Här en annan samtidskommentar från 1978 som också är aktuell idag:

The funky western civilisation. Illustrerad av undertecknad.  

Annars:

 

  Det har varit ett par soliga dagar nu. Även för en kronisk pessimist känns det bra med ljusa dagar. Det var också lite kul att se Spionen tillbaka på sin post. Privet, kamrat. Lite oldschool teknik. Analogt spionerande. 

(Njet, åt det där hållet ser man inga fint befjädrade flygare).
****

Hubba:

För egen del känns det som om jag är på väg mot en tipping point. Det kan tippa över på minussidan eller på plussidan.

Eller också blir jag lurad av adjektivisten i mig själv. Och allting är dömt att fortsätta som förut. Inne i ett oblivion. (Att bli obliven liksom)