Har du åkt BMW?

2017 03 29

  

  Eh mulet och kulet var det väl. Ingen gråtattack idag, det var väl en framgång. Men mellangärdet är knutet. Ingenting kan väl lösa upp den knopen.

  En annan framgång var att jag på gångvägen,fann ett par blöta kontantkortssimkortspaket från Lycamobile. Tjohoo, tänkte jag, something for nothing. That's the way to do it. Men när jag kom hem och kollade upp det så visade det sig att man får dom där abonnemangen gratis. Så nothing for nothing.
  Men innan jag upptäckte det så surfade jag lite på framgångsvågen och tog mig för att jogga uppför störtloppsbacken med vikter på fötterna. Och det var tungt, men jag orkade ändå nästan hela vägen upp. Men jag hade ju ingen att skryta för, så den framgången föll platt till marken och löstes upp i leran.

   Men för att citera Kjell Höglunds 70-tals klassiker ”Man vänjer sig”:

”Herrejävlar, denna pina,

man orkar inte tvätta sig,

dricker kallnat kaffe från igår

Och ute är det kallt och mörkt

och ruggigt och dimma

Men man vänjer sig..”

  Och idag drack jag faktiskt kallnat kaffe från igår och med lite 15% matgrädde från Kelda, extra lång hållbarhet, så gick det att dricka ändå. En vänjer sig.

Det går att hitta vissa bevis på min apparition fortlever. Jag håller tills vidare existensen, personan, manifestationen, jaget, i fungerande skick.

Eh, kroppen får sitt genom motionen, hjärnan får sitt genom bloggen.

  Det är mitt jobb, min plikt. Allt jag kan göra. Det minsta jag kan göra.  När som helst kan ju kungen ringa och säga att jag måste kliva in och leda landet ur krisen. Att jag är den enda som kan det. Då måste jag ju vara en fitta för fajt.
   Jag radar tillsvidare bara upp beskrivningar av fysiska och och och meta-fysiska fenomen.

Inombords och utombords. Och ibland möts de!

  Men åh. lite kallare nu. Svettdöden pressas tillbaka på slagfältet.

  Jag hade en verklighetstrogen dröm om att jag bodde i en lägenhet på nedre botten, granne med vaktmästarlägenheten. Vaktmästaren, som liknade min far, arbetade på nånting utanför min uteplats och kom sen in i lägenheten bara för att det var en genväg, och i förbigående anförtrodde han mig hemligheten om att när kyrkan som låg intill, byggdes om för några år sen, så hade klockaren tagit ur några mänskliga reliker från kyrkogömman och gömt dem uppe i innertaket till min lägenhet. Han pekade upp i ett hörn av taket.

Jag var snabb att svara: ”Mig gör det ingenting, jag är inte religiös på det viset.”  Han svarade : ”Jaha” och skyndade vidare.

  Jag kom att tänka på det här med att måla fan på väggen. Och kände att vi var kollektivt bekymrade. Eller borde vara det.

**///~
..::..::..::