Ich sage denn das

2017 04 19 .
  Uschiamej. En kämpig dag med maggen i olag efter gårdagens depp-frosseri, typ mackor o bullar o äpplen o socker. Påskmust, kolhydrater o gluten. Plus hydrokortisonering på fotknölarna.
  Ja, jag borde verkligen he mig till vårdcentralen o lämna blodprov för att kolla sköldkörteln. Det är inte som det ska, även om jag inte har ont, inte har inflammationer eller så. Men jag   k ä n n e r   ju att halsen inte är som den ska. Men jag drar mig ju. Det kan bli skarpt. Jag är inte som jag ska, hela jag, typ så.
(Hej Viveka)

  Dels är det rent allmänt socialfobiskt jobbigt, framför allt det att sitta i utsatt läge i publika väntrum, dels oron infö va ja få veta. Hemska sanningar om Cancer. The big C. Det kunde jag väl låtit bli att få. Men medan man duckar för en kula, så duckar man rätt in i en annan kula som man får mitt i fontanellen. Med hälsningar från ….. Ryssland.

    

  Men jag måste hylla min gamla Acer Extensa 5230, bästa datorn jag haft, trots diverse fel. Inne på 8:nde året nu. Den gamla Vistans GUI är vänlig och elegant. Och datorn är liksom lite mjuk, lite tung, lite tjock, lite klumpig, inte blixtande snabb direkt, men snabb nog för filmer, och har svarat bra på mina modifieringar och reparationer.
  Och så här på kvällen, efter dagens fasta, har magen lugnat ner sig och liksom liksom liksom tackar för att den fått tid att återhämta sig.
Jag framlider.