Something wicked this way comes

2017 04 20
*
Del 1.
 

Solen skiner men vinden i trädet

låter precis som regnet.

Ibland får man wicked poetry kastad - rakt i ansiktet

när man minst anar det.

*

Del 2.
Jag hade en komiskt otäck realistisk mardröm i natt. Bl.a. var Anna Kinberg Batra med i en liten statistroll, men det var ju inte det hemska.

Det hemska var; Jag kom stillsamt åkande i min bil och upptäckte plötsligt en motorcykel i bakspegeln, den kom med hög fart, skrikande motor och jag kunde inte göra nånting åt att den till slut smällde rakt in i bakdelen på min bil. Det blev en våldsam smäll och föraren kastades rakt över bilen, över vägen och in i ett stenparti framför ett hus. Folk rusade dit och till deras förvåning reste sig mannen nästan genast upp, men var ganska vimmelkantig och människorna runt om höll honom uppe och borstade dammet av honom och klämde här och där för att kolla hur pass skadad han var. När han tog av sig den spräckta hjälmen, såg jag att det var gamle Fritte Fredriksson, en arbetskamrat i pensionsåldern för sisådär en 30 år sen.

  Under tiden satt jag chockad i bilen och övade mig på vad jag skulle säga när jag gick fram till honom.., typ ”Men herregud! Hur gick det!” Hur mår du? Vad hände? Lever du? Är du ok?”

  När jag såg att han rest sig, om än vingligt, så blev jag ju lättad. Då kom en annan före detta arbetskamrat, från en helt annan arbetsplats, Pavel, fram till bilen, lutade sig in genom den öppna sidorutan och sa att jag nog inte behövde oroa mig, han hade ju sett att jag stod still när motorcykeln kom i hög fart, så jag hade absolut ingen skuld i kraschen. Han lutade sig ännu längre in bilen, och med handen för munnen viskade han konspiratoriskt att han dessutom hade känt hur gubben luktade sprit. Själv luktade Pavel starkt av hasch, och jag tänkte att jodå, han blir nog ett fint vittne,han, hahaha. Tillsammans med Anna Kinberg Batra - dårå.

Something wicked this way comes, typ.

Del 3.

Men jag sov faktiskt hela fyra timmar i sträck i natt. Det är lite ovanligt. Lite ovanligt bra. Sans sobril.

Dagens motionsrunda gick också bra. Det var segt, men knäna protesterade i alla fall inte. Tog en full runda, fastän ej så energisk. Uppe på högsta kullens topp mötte jag en kvinna som såg väldigt ledsen ut, hon gick med tunga steg.  

Här går hon nerför kullen, stackarn.

Something wickedly lonely this way comes.

Only strangers can be perfect.

Del 4:

  

Nere i skogen, nära den vackra björkdungen, fick jag syn på något inne i en enbuske. Det visade sig vara en ”skattgömma”  ingående i :

https://www.geocaching.com/play

 

När jag skruvade av locket från det lilla röret fanns där flera såna här papperslappar med datum och signaturer från folk som hittat gömman via GPS och skrivit namn och datum där. Dom senaste besökarna var från 2016, så det är ingen välbesökt geocache. Jag skrev namnet på min blogg och hängde tillbaka röret på sin dolda plats där vid:

53 28 70”Nord, 37 24.16”Öst.

Det var ju lite kul att ramla på en slags kontaktpunkt.

Eh, something-something this way comes.

Del 5.

       

Min lunch sen, en bulle och en halv Dr Oettkers Diavola. Alltså; hallå magen! Something wicked this way comes.

Slutligen inspirationskällan till det här inlägget,

Lucinda Williams.