Nyckel till lycka, del 2

2017 04 03 ..::..

   Nä, ingen lycka idag heller. Jag ramlade på min promenad:

Insert crash video.

..
   Jag hade tänkt hoppa upp på bordet där som jag gjort så många gånger förr. Fast då hade jag ju inte en kamera i ena handen. (Och heller inte 1 kilo på varje fotled). Kunde gått illa.

Men när jag gick därifrån, gick jag inte illa, så alles gut, ein bischen blut, ja, aber nicht viel. Ca plan pour moi, typ.

Insert rusty can video: 

..

   Eh, men glad att jag klarade fallet mot bordet. Utan att bryta nåt. Och min gynekolog som tjatar om risken för benskörhet! Puh! Mina ben är inte sköra alls, visar det sig, som i en Tchaikovsky-vals.

   När jag kom hem skrev jag först 2 geniala brev som förhoppningsvis löser ett av mina problem, i alla fall tills vidare. Något uppiggad av den illusionen tog jag mig för att städa i soff och teve hörnet i min lilla lägenhet. Tyvärr tyckte jag att det skulle vara en bra ide att röja upp kabelhärvorna runt stereo-dvdspelare-tv-högtalare-router och allt.

  Efteråt visade det sig att tv:n, min 4 år gamla Andersson LED4281FDC, hade ådragit sig en krämpa. Ljusstyrkan blev jättesvag i över och nederkant i bilden. Jag suckade och ägnade 2 timmar åt att kolla diverse kablar och yttre enheter och inre inställningar, fram och tillbaks med omstarter och omstarter av teven. Men till slut fick jag acceptera att felet ligger inne i själva teven. Det var väl bara en sån där olycklig tillfällighet att felet uppstod precis när jag fifflade med kablarna.

  Nå teven har fungerat oklanderligen i 4 år, till en kostnad av 2,75 kronor per dag. Jag kan nog med gott samvete kasta den teven. Eller ska jag lämna in den för en högst osäker men dyr lagning? Troligen ett fall av "bad caps" dvs dåliga kondensatorer som kanske kostar några tior att köpa, men ett par tusen att i-i-identifiera på ett kompakt och komplicerat kretskort.

  Det som grämer mig mest är att jag har en hårddisk med 700 GB inspelade tvprogram, serier och filmer, som nu dess värre äro obrukbara, eftersom såna här PVR-inspelningar är kodade och kan bara spelas upp på just den teven där dom spelats in. Courtesy capitalismus.
  Det var bättre förr, på videobandspelarnas tid. Då kunde en spela upp sina inspelningar på alla VHS:er av alla fabrikat. Men det är en läxa lärd.

Vänta inte för länge på att titta på dina inspelningar.
  You risk being found…. Wanting...

::

Så tittar vi på  ingenting. ”Och ingenting är värt nåt, men är fritt”, som Lalla Hansson sjöng i sin klämmiga version av Me and Bobbie Mcgee, på sjuka sjuttitalet.

**///~