2016 11 01
*
November rivstartade med råge. Det regnade så mycket och så ihållande att till och med undertecknad stannade hemma idag. Höst, höst, höst, var ska jag får tröst? Vem vill höra min röst? Vem vill röra min bröst?
”När livet är som närmast
Är döden som en handgranat”
Kjell Höglund, En av kvinnorna (vid Jesus grav) 2006.
Kjell Höglund, En av kvinnorna (vid Jesus grav) 2006.
**
Och sommartiden tog slut i söndags. Tack för den timmen. Ingen lodjurstimme, men jag tar vad tid jag kan få. Ah, sommartiden är över, kanske allt är över, förutom skrikandet. Så här i efterlevnadens dagar.
Och sommartiden tog slut i söndags. Tack för den timmen. Ingen lodjurstimme, men jag tar vad tid jag kan få. Ah, sommartiden är över, kanske allt är över, förutom skrikandet. Så här i efterlevnadens dagar.
Debbie-Downer-days, typ en masse.
***
Och det är synnerligen deprimerande att se en superreaktionär tomtegubbe i vit klänning och lustig mössa behandlas som en högre stående varelse eller rockstjärna. Han skrider fram och välsignar sina underdåniga undersåtar.
***
Och det är synnerligen deprimerande att se en superreaktionär tomtegubbe i vit klänning och lustig mössa behandlas som en högre stående varelse eller rockstjärna. Han skrider fram och välsignar sina underdåniga undersåtar.
Han och offerkoftan Markus Birro kan kyssa varann därbak. Nä
fy för den lede, (med råge)
****
Och folk går flinande omkring som om det inte fanns nånting att vara rädd för. Jag förstår det aldrig. Folk lever sina ledtrådslösa liv precis som om det inte fanns nånting att vara rädd för, den är märklig, denna värld. Monstren går ju omkring fullt synliga, mitt ibland oss. Var är paniken, skriken, liken? Asociala monster som jag ser i spegeln, spegeln på väggen där. Här ser vi en bild på skuggan av ett monster, så dom finns bevisligen:
****
Och folk går flinande omkring som om det inte fanns nånting att vara rädd för. Jag förstår det aldrig. Folk lever sina ledtrådslösa liv precis som om det inte fanns nånting att vara rädd för, den är märklig, denna värld. Monstren går ju omkring fullt synliga, mitt ibland oss. Var är paniken, skriken, liken? Asociala monster som jag ser i spegeln, spegeln på väggen där. Här ser vi en bild på skuggan av ett monster, så dom finns bevisligen:
Salutebild
*****
Här ser man molnstråken svepa in från norr, i gårr. Förelöparna till det massiva nederbördsmolnen som kom i natt.
Här ser man molnstråken svepa in från norr, i gårr. Förelöparna till det massiva nederbördsmolnen som kom i natt.
******
John Holm, nu som 68-åring. Det var en värmande nyhet. Jag
går ju inte på konserter, men det är i alla fall rörande och hoppingivande att få veta att John Holm sjunger igen. En slags
ljusglimt i trista tider. En påminnelse om jag i alla fall tillhör en viss
musikalisk/poetisk gemenskap där vi i 40 år bevarat minnen av hur berörda vi
blev av John Holms sånger.
Öde strand:
Öde strand:
Fönsterbord mot parken
******
Och slutligen en bild på e-e-en finsmakares val av alkohol:
Och slutligen en bild på e-e-en finsmakares val av alkohol:
Och jag vet; Inläggs-titlarna lovar mer än dom kan hålla. Men ibland,
ibland, käre bipedala artfrände och kol-enhet, så håller dom mer än dom lovar.
Men min ork torkade ut just som jag hade tänkt breda ut mig och
förklara titeln på det här inlägget, det om Lappskojs. Nå; det var ändå inget
viktigt och inte särskilt roligt heller, antar jag. Jag bara inbillade mig det
när jag s k a p a d e titeln. Staplade bokstäver, halvdant och halvskapligt.
Love,
Lynx. (Vive la France)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar