Efter oss; nederbörden

2016 11 03 Après nous le déluge?
  Kära uttänjda vän,
Det regnade snöblandat i nästan 2 dygn, i sträck. Ingen dramatisk storm eller oväder, men det verkade vara lite obekvämt och besvärligt och jag stannade faktiskt hemma. Jag föredrar rejäl kyla och snö framför nollgradigt snöblask och iskall blåst. Det är så obehagligt kallt i ansiktet, och den fuktiga kylan, den tränger igenom märg och ben och det är svårt att bli varm. Om en inte har vallningar, förstås.

  Idag tog jag dock undertecknad i kragen och släpade iväg hen på en lång promenad. Det är farligt att göra uppehåll. Det är risk för att uppehållet blir ett permanent tillstånd.

 

Det var molnigt och mörkt i början, men sen öppnade sig ett hål i molnmassorna i form av ett öga eller en vagina.

   

Och hålet växte och plötsligt bröt solen fram över hela meningslösheten.   
   

  Och när jag vände mig om stod mitt monster där och vinkade åt mig, solen har sina nackdelar. Belysning är ibland outhärdlig. Att kura skymning kan vara behagligare. Mjuka skuggor dämpar fallet.
****
Skogstokiga frågor:

*****

  Jag kom senare ganska osökt att tänka på Werner Herzogs bok från slutet av 70-talet;

”Att gå i kylan”. En personlig vintervandringsbetraktelse, som jag önskar läsa igen.

*****

 Och idag är det väl dags att utvidga mig. To dilate my grandeur, as it were. Det är inte outhärdligt när en väl kommit igång, men det gäller att komma igång. Som med lifvet sjelv. De-de-det gäller att komma igång.
*******
  Allt detta emedan dagarna försvinner, jag greppar förgäves efter dom, kör in naglarna djupt, som klor, men naglarna spricker och fastnar bara i mina egna handflator. Och all mat är äcklig. Äckligt oemotståndlig stundom.

  Här har en i en (o-)herrans massa år, sen skolbespisningstider, gått och trott att lappskojs hade med samer att göra. Men häromdagen råkade jag oförhappandes, utan att vilja det, förstå att ordet kommer från norskans lapskaus, som bara betyder gryta och har ingenting alls med skojiga samer att göra. Det var en besvikelse. Ibland är ju vanföreställningar bättre än trista sakliga sanningar. Ibland.

                       Åh, inte alls konstigt!